Sirius Blacks dotter

Jättebra!

Man kan inte beskriva hur bra du skriver

Meeeeeeeer

Kapitel 24:

Jag kisade mot mannen i dörrhålet.
" Är du säker att hon lever?" Någon kom fram och drog tag i mig och vände mig om. Han log stort när han såg mina uppspärrade ögon. " Titta hon lever." Han släppte mig hårt ner på golvet. Jag stönade av smärta. Aj..
" Varför har ni tagit mig?" Viskade jag ut i luften. Mannen som var påväg ut ur rummet vände sig sakta om.
" För att Mr Potter bad oss." Han slog igen dörren.
Det sjönk sakta in i mitt huvud. För att Mr Potter bad oss. Harry. Hur kunde han? Jag kröp fram till ena väggen och halvsatte mig upp. Jag antar att han gjort detta för att få ha pappa ifred. Åh pappa..

HARRY:

Han stod vid skogskanten med ett leende på läpparna. Allt gick som planerna. Han slutade le och gick fram till huset som Dumbledore trollat fram till Sirius då det regnat i några veckor. Han knackade på dörren. Sirius öppnade dörren med hoppfull blick. Den försvann så fort han såg att det var Harry. Harry blev irriterad.
" Hej Harry." Sirius sjönk ner på sin säng och tittade på honom.
" Hej Sirius. Läget?" Harry gick in och satte sig på en stol. Han tittade sig runt. En runt hus, ganska likt det som Hagrid har. Blåa tapeter. En spis, en ugn, ett bord med två stolar, en öppen spis, en säng och en stor mysig soffa.
" Okej.. Jag vill bara veta om Quinn lever." Sirus la huvudet i händerna och började gråta. Harry spydde lite inombords.
" Det är okej Sirius. Du har det bättre utan henne."

QUINN:

Jag satt ihopkrupen så gott det gick. Det ena benet var under mig. Mitt högra ligger snett utåt. Blått och dubbelt så stort som det andra. Kinderna var våta efter alla tårar och mitt hår nästan svart. Jag höll på att ge upp. Ge upp att kämpa. Jag kommer ju endå dö här nere. Jag suckade djupt. Jag tänkte på det sista mamma sa till mig innan hon dog. Jag var sex år men kommer ihåg det som om det var igår.
" Någon gång kommer verkligheten bita dig i rumpan och göra det jobbigt. Ge inte upp då. Kämpa och visa vem som bestämmer."
Jag knöt nävarna. jag ska ut härifrån. Jag drog mig upp med hjälp av väggen, haltade fram till dörren och ställde mig redo. Jag hörde fotsteg eka nedför trappan och dörren slogs upp. Jag kastade mig ut, puttade in personen och slog igen dörren. En trollstav la på golvet framför mig. Inte min men det kan gå endå. Jag tog upp den och haltade mig upp för trappan. Jag hamnade i ett vardagsrum. Jag haltade vidare mot dörren ut mot hallen. Eller jag antog att det var hallen. Jag såg ytterdörren.
" VAFAN!" En man kom rusandes mot mig.
" LAMSLÅ!" Skrek jag och hoppades på att trollstaven skulle funka för mig. Och turen var på min sida. En rad av röda blixtrar for mot mannen som föll ihop. Jag slängde upp ytterdörren och rusade ut. Blodet rann från mitt ansikte efter att mannens besvärjelse hade träffat mig. Jag tänkte inte på smärtan. Eller rädslan. Allt jag tänkte på var att bli fri och komma därifrån. Det enda jag inte visste var att mannen jag stängt in i källaren var min egna farfar.

Mer?

Jag gissade rätt
Det var Harry!
Hur kunde han?
Ner i dyngan med Potter
Stöd Blacsley
Shippa Blacsley eller Quigre
Gillar mest Blacsley
Quinn+George=OTP!
Du måste göra så att George räddar Quinn
Det är en order
ÄLSKAR DEN HÄR FF:n
Nej men du skriver ärligt talat som en GUD
Absolut bäst!
Jippi! Hon lägger upp nya kapitel hela tiden! Hurra! En applåd gör henne!
Awesome
Xnäll
X bästa personen på att hitta på nya Otp:s

Sluta aldrig skriv!
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Hur kunde Harry göra så mot Quinn och Sirius :'(

Jag tycker också det är konstigt men det är hens fantasi

Jättebra!!!!! Mer!!!!!

Jättebra!!!! Du är jättebra på att skriva!!

Kapitel 25:

Jag stönade lågt och öppnade ögonen. HELVETE tillbaka i källaren. Jag försökte sätta mig upp men upptäckte snabbt att både armar och ben var fastknutna. Det gjorde ont i det brutna benet. Så ont att jag såg stjärnor framför ögonen. Tårarna började rinna. Dörren slängdes upp och mannen kom inrusandes. Rakt fram till mig.
" Din lilla snorunge." Mannen lutade sig ner över mig och fräste så spottet sprutade ur munnen på han. Jag kröp ihop så gott jag kunde. " Tror du att du skulle kunna rymma från oss?" Han tittade på mig med ett elakt flin.
" Vilka oss?" Viskade jag tyst. Mannen spottade på mig.
" Du vet inte vilka vi är?" Jag skakade försiktigt på huvudet. Mannen log väldigt elakt.
" Jag är en av dina farfars kompisar. Oliwer Foot. Den andra kidnapparen är din farfar." Jag drog efter andan. Han kan inte mena allvar. Farfar kan inte hata mig så mycket. " Tro mig, vi blev väldigt chockade när Potter kom till oss och bad oss få dig att försvinna. Din farfar var med på det direkt." Han tystnade en stund och började gå mot dörren. " Du vet om att du kommer dö va?" Jag skakade på huvudet.
" Aldrig. Farfar kommer aldrig tillåta det" Han tittade på mig.
" Vem tror du dödade din mamma?"

SIRIUS:
Han tittade på sig själv i speglen. Rödgråtna ögon, blekt ansikte och trötta ögon. Han såg sin skuld i ögonen. Skulden han kände kunde han se i sina egna ögon. Han hade precis kastat ut Harry efter att han sagt att Sirius har det bättre utan Quinn. Han har redan missat 9 år av hennes liv. Han ska INTE missa fler. Han sjönk ner på stolen. Åh Quinn lilla vart är du..
Sirius tittade upp när han hörde en svag knackning på fönstret. En uggla stod på fönsterbrädet med ett brev i munnen. Han öppnade snabbt fönstret, tog brevet och slet upp det. Ett foto och ett brev ramlade ut. Han tog upp fotot och drog efter andan. På bilden satt Quinn på ett golv. Blodig, väldigt blodig. Benet la i en konstig vinkel och hon såg nästan livlös ut. Sirius kände ilskan bubbla upp inuti honom. Han vecklade upp brevet med darrande händer.

" Sirius,
Vi har din dotter Quinn. Vill du att hon ska leva ska du återvända till Grimmaldiplan 12 senast imorgon klockan 12. Berätta inte för någon vart du ska. Annars blir din flicka dödad."

Sirius vecklade ihop brevet. Han kände igen handstilen lite för väl. Det var hans fars handstil. Vad ska han göra? Ska han berätta för Dumbledore? Eller bara dra..

GEORGE:
Han såg hur Sirius lämnade stugan och gick med snabba steg mot grindarna. Han bestämde sig snabbt för att följa efter. Sirius hoppade på nattbussen. Samma sak gjorde George. Han satte sig en bra bit ifrån Sirius. Men tillräckligt nära för att se honom ordentligt. När Sirius hoppade av följde George efter. Han förstod snabbt att Sirius var påväg för att rädda sin dotter. Eller för att dö. George kunde inte bestämma sig för vilket han skulle tro på.

Mer?