Hemlig kärlek

Superbraaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!

Jag reste mig skamset upp. Han log ett snett leende.
"Du behöver inte skolka från örtläran pågrund utav mig vet du." sa jag till honom och såg ner.
"Vem säger att det är för dig? Jag kanske bara råkade springa efter dig, och sedan fånga upp dig. Jag kanske har något annat som jag ska göra."
Jag såg förvånat upp på honom. Sedan insåg jag att han skrattade och jag log mot honom.
"Okej, förlåt. Sprang du efter mig?"
"Ja, det gjorde jag. Men det hade inte nödvändigtvis ha varit därför."
Jag nickade och sa att jag skulle tänka på det nästa gång en kille sprang efter och fångade upp mig. Då skrattade han. Det var otroligt att han skrattade åt något som jag hade sagt. Han var otrolig.
"Känner du för att gå tillbaka till örtläran eller ha lite hälsosamt skolk?" frågade han.
"Hm... Skolk tror jag." log jag tillbaka. Han nickade och vi började gå. Jag visste inte vart, men jag följde efter honom.
"Öh, vet du vart vi ska?" frågade jag honom när vi hade gått runt ett tag.
"Japp, vi ska bara skaka av oss möjliga förföljare." sa han och tog min hand. Sedan verkade han inse vad han hade gjort och han släppte den genast. Han såg förvirrad ut men fortsatte gå. efter ett tag kom vi fram till en vägg. Där stannade han och såg förväntansfullt på mig.
"Är det meningen att jag ska göra något..?" frågade jag osäkert och han log.
"Har du aldrig vart här inne?" frågade han mig med låtsats förvåning. Jag skakade på huvudet och han började gå fram och tillbaka. Tre gånger. Plötsligt fanns en dörr där.
"Välkommen till Vid behov-rummet.
Han skrattade till och tog min hand för att dra med mig in genom dörren.
Min första tankte var "wow". Det var ett litet rum med puffar och stearinljus. Romantisk musik verkade komma direkt ur väggarna.
"Vad i... Det var inte vad jag tänkte på!" mumlade Eric för sig själv. Han släppte min hand och såg sig omkring. Sedan vände han sig mot mig och såg hjälplös ut.
"Jag är... Det var inte hit jag hade tänkt mig att vi skulle komma, Jessica." sa han och slog ut med armarna. Jag kunde först inte tänka på vad det var han sa, efter som att mina tankar var ett stort virrvarr.
Han sa mitt namn. Varför är vi här? Vart är vi? Han sa mitt namn. Vid behov-rummet? Finns det? tydligen. Han sa mitt namn.
Jag nickade tafatt åt honom.
-----------------------

TACK FÖR KOMMENTARERNA♥♥♥

JAAA! ♥ ♥
Bättre...Och bättre...♥
Du skriver somsagt super bra och jag vill veta vad som ska HÄNDA!

Tack!! Men du skriver bättre ♥

Nähä du!
Du skriver bäst! Punkt slut!

ÅHHHHHH DETTA VAR JÄTTEBRAAA! ♥ ♥

ÅHHHHHHHHHHH VAD BRAAAA!!!!
FORTSÄTT SKRIV!!!

Tack för kommentarernaaaaaaa!! Jag skriver snart!♥

Nuuuuuu!!!

Han såg medlidsamt på mig. Jag log lite mot honom.
"Det gör inget Eric. Kom, så går vi." sa jag och sträckte ut handen mot honom. Han tog den och vi gick därifrån.
Dörren försvann bakom oss och förvandlades tillbaka till en vägg.
"Vad ska vi göra?" frågade han. Jag ryckte lite på axlarna och såg på klockan.
"Oj! Klockan är så mycket! Jag... Jag måste gå..." sa jag och backade sakta ifrån honom. Sedan svängde jag runt och sprang därifrån med ett litet leende i ansiktet.
"Jessica!" sa Fanny lättat när jag mötte henne i en korridor. "Vart har du varit?"
Jag funderade på om jag skulle berätta för henne. Hon var min bästa vän, men Eric kändes som något väldigt privat. Det var ingen vanlig förälskelse, det var speciellt. Inte bara för att han var Slytherin. Mitt hjärta sjönk som en sten. Under tiden jag hade vart med honom hade jag glömt bort att han var från Slytherin.
Jag bestämde mig för att inte berätta för Fanny. Det kändes hemskt att ljuga för min bästa vän men jag ryckte lite på axlarna och sa att jag hade suttit och pratat lite med Missnöjda Myrtle.
"Missnöjda Myrtle?" sa Fanny skeptiskt. Jag nickade snabbt åt henne.
"Vad gjorde ni på lektionen?" frågade jag för att byta ämne.
"Åh, inget speciellt." sa hon och skakade lätt på huvudet. "Men vi måste skynda oss till McGonagalls lektion."
Vi sprang den sista biten och Fanny slet upp dörren.
"F-förlåt för att vi kommer försent professor McGonagall." flämtade jag fram och vi satte oss på två stolar.
McGonagall fortsatte att prata om en ny förtrollning med en arg blick på oss. Nu hade jag kommit försent till två lektioner och missat en, på min första dag. Och jag kunde inte heller koncentrera mig på grund utav honom.
Något säger mig att den här terminen inte kommer bli som dom andra.
-------------------------------
Såå, äntligen ett till kapitel! Kommentera vad ni tycker, både bra och dåligt ♥