Dumbledores armés nya tid

Ja, nytt kapitel!

Superbra!

Jättebra!
Älskar att Ginny inte är den tuffa Ginnypå insidan (Hon är ju tuff men jag menar inte bara tuff!), att hon liksom är väldigt ledsen för att hennes vän är borta och så...
Jättebra♥

Jag ÄLSKADE det här kapitlet.

Du beskriver Ginnys ledsenhet på ett väldigt bra sätt (som Jossi sa - hon är inte så stentuff som alla tror), men hon låter sig inte förloras i det utan du tar även med vardagliga saker som att Ginny ville ha en uggla, små detaljer som när Arnold blir sur och massa sånt som gör det helt perfekt!

Dock har det varit ganska långsamt tempo i de senaste kapitlen, jag skulle älska lite spänning nu. Hos Luna kanske?

I Love IT!!!

Hej!
Här kommer nästa del!
Både denhär och nästa del kommer att vara i Lunas perspektiv, det är som samma kapitel, fast i två delar.
Bara för att det ska bli lite mer spännande.
Efter dessa två delar, alltså i kapitel 16, blir det Nevilles perspektiv igen.

Hoppas att ni gillar det!

☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆






Kapitel 14 - Dödsätarnas mötesplats

Lunas perspektiv.


Luna satt med ryggen mot en av de skrovliga väggarna i källaren hon var fast i och petade borst smuts under naglarna. Solen höll på att gå ner, det var kallt och fuktigt, Ollivander satt snett emot henne på andra sidan och plockade med sitt vildvuxna skägg.

Hon höjde sin blick och kollade bort mot den allvarligt magra mannen och rynkade på pannan innan började plocka med sitt eget hår.
Lunas hår var smutsigare än vanligt och rufsigt som aldrig förr. Hon redde ut det med fingrarna och började göra en lång fläta.
Hon hittade en hårsnodd i en av fickorna på sin jacka och avslutade flätan med den. Luna kollade bort mot Ollivander igen, hans kindben var tydliga och kroppen smal och bräcklig. Han hade vart fast där i mer än ett år, Luna hade bara vart där i snart tre veckor. Men hennes mage kurrade och hon var redan magrare.

Några var i rummet ovanför, de diskuterade med upprörda röster. Luna kollade uppåt mot taket och försökte höra vad de sa. Först lät det dämpat, sen sa en kvinna sa med irriterad hög röst:
"Amycus, jag kan omöjligt veta! Fråga inte mig! Om ni har problem med ungarna kan de väl inte fråga mig! Jag har ingen aning!"
En andra kvinna sa något till den första, den första svarade igen.
"Alecto, jag vet inte alls. Tortera dem lite till?" Hon skrattade högt och kallt.
Luna rös till och fick gåshud, inte för att det var kallt, utan för att kvinnan skrämde henne.
En tredje person la sig i, hans röst var mycket bekant. Luna hörde inte vad han sa, tonläget var för lågt.
Kvinnan skrattade högt och elakt.
"Du är en mes Severus,det har jag alltid tyckt.. En elev mer eller mindre kan väl inte ha någon större skillnad?"
Severus svarade henne, den andra kvinnan la sig i igen.
"Men det hjälper inte mot de som kallar sig Dumbledores Armé! De är ohanterbara!? De smiter ut varje natt och klottrar på väggarna! De skriver saker som: 'Ta värvning i D.A.' Färgen går inte att ta bort, den blir bara starkare när man försöker!"
En man med släpig röst sa:
"Alecto, ni får ta reda på vart ynglen gömmer sig!"
"Lucius, kom inte och säg att vi inte försökt!"
Luna kollade skrämt på Ollivander som också kollade mot taket.
"Ni få väl få ur det ur nån unge? Cruciatusförbannelsen! Använd ungen i källaren!"
Luna drog efter andan och kollade åter igen mot Ollivander, han kollade tillbaka med skrämd blick.
"Vem är där nere?" Frågade Amycus,
En tredje kvinna svarade honom.
" Luna Lovegood."
Alecto skrek i raseri:
"Den jäveln är omöjlig, jag ska döda henne! Tro inte att vi inte försökt med att klämma ur information ut idioten, det går inte!!"
"Jag kan prova, jag kan utpressa henne." Sa Bellatrix elakt. Luna börjar kravla bakåt mot det mörkaste hörnet i hålan.

Men Snape avbröt henne.
"Bellatrix, jag skulle vilja ha statistik på hur många av dina offer som överlever dina så kallade utpressningar... Det kommer inte vara kvar så mycket som en bit kvar av flickan. Vi kan behöva henne senare..."
Bellatrix muttrade, Snape fortsatte.
"Låt mig ta hand om flickungen... Jag ska se till att vi får ut det ur henne." De andra dödsätarna muttrade något som var ohörbart för Luna. Den tredje kvinnan sa något till de andra och två personer rörde sig över rummet och snart nog kom de i trappen.

Luna och Ollivander tog sig upp på fötter och kollade bort mot dörren. Ollivander la sin beniga hand på Lunas axel och tryckte betryggande. När personerna kom fram till källardörren sa kvinnan:
"Undan från dörren, vi kommer in!"
De backade ytterligare några steg, trollstavsljus flammade upp i källaren och samma kvinna som alltid lämnade maten kom in följd av ingen mindre än Hogwarts rektor; Severus Snape.

"Vad vill ni henne?" Sa Ollivander medans han klev in framför Luna. Den gamla mannens kropp var inte mycket att gömma sig bakom, men det var betryggande.
"Proffessor Snape ska.. hm... prata med flickan, och du ska följa med mig."
Narcissa Malfoy gick fram till Ollivander och tog tag i hans gråvita hår med sina långa smala fingrar. Hans grepp om Luna släppte, och kvinnan drog med sig honom till dörren innan hon smällde igen den, och lämnade Luna helt ensam i mörkret. Utan trollstav, och med endast Albus Dumbledores mördare till sällskap.

☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆

Tack för att du läste, kommentera gärna vad du tror att Snape kommer att göra i nästa del.

☆Ha en fin söndag!☆

SÅ bra som vanligt

Aj tink thöt thö Snejp iss gåing too tell Luna thö truth behinnd Dumbies death mejbi? AMEJSING♥

Först och främst, HELT AWESOME SKRIVET!

Hm, Luna vet ju inte. Började inte Neville och dem gömma sig i Vid Behov-rummet efter hennes kidnappning. Men jag tror inte Snape kommer att tortera henne direkt, bara typ.. fråga ut henne lite.

Bra!

Jättebra!