I'm nobody, just nobody...

Suuuperbra!

Awsooome!

Vem kommeeeeeeeeeeeer?! Måste veta, den är jättebra denna ff!!!!!

Hejsan det är jag igen. Nu undrar jag om du kan skriva mer snart snälla. MEEEEEEEEEEEEEEEEER!!!!

Agnate OCH DU ÄR BÄÄÄÄÄÄÄST
Choixpeau Thank you♥
Ester Potter 04 ÅH blev så himla rörd när du skrev det där, gud vad gullig du är♥ cyberspace-love to youuuuu♥333
GinnyWeaslyy Och jag blir alltid så glad när jag ser någon skriva så fint som du♥3
Kvicken Lollo oh my god... vad ska jag ens säga? Du är helt enkelt fantastisk som faktiskt fortfarande läser min fanfic och när jag läste just det där du skrev, då grät jag också. Cyberspace-love to youuuu♥333 OCH jag är så extremt ledsen över att jag inte har uppdaterat på evigheter förlåååååt!!!
Holytail HUR bra är inte du då!
Mr.Lupin DU är suuuuperbra!
LilyPotterOwl Tackar!!♥3
Miss Will OCH NU FÅR DU VETA♥ iiiiih nej vad söt du är iiiiiih

OCH här, äntligen, efter en evighet, kommer det:
-----------------------------------------------
I’m nobody, just nobody… del 18
”Hjälp mig…”, hela jag skakade.
”Juni... svara ärligt på min fråga”, han gick närmare. ”Har du försökt använda din kraft?”, jag orkade knappt längre. Jag tog i allt av vad jag hade kvar, och nickade nästan omärkbart. Jag hörde hur han drog för andan.
”Juni, låt mig få se dina ögon”, men jag kunde inte öppna dem längre. Smärtan bredde ut sig. Jag kunde inte stå emot längre. Han höll om mig hårt.
”Du klarar det, Juni. Våga inte ge upp. Juni, jag är di…”, och Snape försvann. Allt försvann. Jag kunde inte hålla emot trycket längre. Men smärtan fanns där hela tiden. Den fanns där hela tiden.

Jag skrek, smärtan var starkare än någonsin. Då och då kände jag hur något rann ner i halsen, och smärtan dämpades för en stund. Men sedan kom den tillbaka, starkare än någonsin. På ett sätt var jag vaken, men ändå inte. Jag kände om någon rörde mig, men kunde varken se, känna dofter, eller höra. Ibland grät jag. Och jag skrek. Jag vet inte hur lång tid det har varit såhär. Men det känns som en evighet.

-Severus Snape’s POV-
”Severus, kan du göra ett motgift?”, Albus klara stämma ekade i mina ögon. Jag tittade ner på Juni. Jag skulle göra allt för att få tillbaka henne.
”Jag… Jag vet inte”, stammade jag fram. ”Jag kan få bort smärtan, men bara för ett tag”
”Du kan utveckla det till ett motgift, eller har jag fel?”, sa han. Ett hjärtskärande skrik kom från Juni.
”De-et kan fungera. Men det kommer ta en väldigt lång tid”, sa jag. ”Jag kommer göra allt jag kan för henne…”, jag tittade ner på Juni ännu en gång, varför hade hon gjort det… Plötsligt kände jag hur Albus händer tog ett hårt tag om mina axlar. Han tittade rakt in i mina ögon genom sina halvmåne-formade glasögon.
”Severus, vad har du för relation till denna flicka?”, frågade han lugnt. Jag tittade förvånat på honom.
”Det angår inte dig”, sa jag rappt.
”Då frågar jag dig ännu en gång, Severus. Vad har du för relation till denna flicka?”, frågade han ännu en gång sansat och strängt.
”H-hon är min dotter”
-----------------------------------------------
Kan jag bara få skrika detta:
I. AM. THE. WORST. !!!!!!!!!!!!!!!!!!!.
Jag är så sjukt ledsen och ber TUSEN gånger om ursäkt över att jag inte har uppdaterat på över en månad och inte heller har jag någon bra ursäkt till det heller.
FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅÅÅÅÅT

Men hoppas att kapitlet var hyfsat och att ni fortfarande vill lägga tid på att läsa min fanfic!
//C

Förlåt att jag inte har kommenterat på ett tag. Det du skrev var hur bra som helst. Tack för en spännande läs stund så här på kvällen

✧✧✧✧JÄTTEBRA✧✧✧✧

Åh gud! Världens bästa godnatt saga! Så himla bra!

Det går inte att beskriva hur....., BRA!!!! Du är på att skriva!! Kommer längta ihjäl mig tills nästa kapitel kommer!!

Gud vad denna är fantastisk.

Som om det inte nog med att det är en jättebra story, Junis tankar och känslor är beskrivna så bra och man förstår verkligen hur hon känner sig. Man lider med henne, är lycklig med henne, hatar äckliga Umbridge tillsammans med henne och blir chockad tillsammans med resten av världen när man läser slutet av kapitel 18.

NEJ. HON ÄR INTE DIN DOTTER. DET ÄR OMÖJLIGT.

Och nu till tiotusenkronorsfrågan:


Såå ja... Känn dig bevakad stalkad.

Så himla bra!