Du kan lita på Inez Malfoy ~3

Tjolahopp vad jag älskar en ff. Vet du vilken det är? Du får gissa. Den handlar om en tjej som är syster till karaktärerna i Harry Potter. Fortfarande inte gissat? Den är skriven av DIG!

Lövv yah ♥

E du go eller e du go! ♥ hahaha tack så söt du e!

♥ LÖÖÖV YA 2!!! ♥

Nu har jag sträck läst 1:a, 2:a och 3:e och längtar äfter meeeeer HINEZ

JAG MED!!!!

JAG LÄNGTAR SUPER MYCKET JUST NU!!!!!!♥♥♥♥

Me tooooo

Den är så sjukt bra!!!!!!

Det är ju den bäst ff'en nånsin

Håller 100 procent med dig!

Åhhh hörni ni är för gulliga!!! Jag älskar er allihop så mycket!! Ni är så grymma och era kommentarer gör mig alltid såååå glad! ♥ Det är så himla kul att ni gillar min ff!

Och ni har fått vänta länge och tålmodigt på nästa kapitel jag vet. Men jag vill bara skriva när jag känner för det för annars är jag rädd att det inte blir så bra och ni förtjänar det bästa!!

Så nu kommer i alla fall ett nytt kapitel




Del 9 Dumbledores begäran

Jag gick nerför trappan till uppehållsrummet. Klockan var halv fyra på eftermiddagen, en helt vanlig söndag. Jag hade inte gjort så mycket den dagen. Bara suttit i min säng, ensam och läst i den där dumma boken vi fått från den där dumma Umbridge. Eller man kanske inte direkt kan säga att jag läst i den, mest bara bläddrat mellan sidorna. Och tänkt. Tänkt på min familj, på Draco som jag inte pratat med sen vi lämnade huset i slutet av sommaren. Jag tänkte på Riley som är så perfekt och som jag bryr mig om mer än någon annan. Men jag tänkte även på den där Lii i min klass som hade pratat med Riley i biblioteket, jag ville inte blanda mig i men eftersom Melanie blev så misstänksam så kan jag inte sluta att oroa mig över att något är fel. Jag tänkte även på Melanie, jag hade inte pratat med henne på hela dagen, inte sen hon blev typ sur på mig dagen innan på grund av det där brevet från Dumbledore. Jag tänkte på mötet med rektorn som jag skulle på klockan fyra. Hela dagen hade gått ut på att tänka så mitt huvud var alldeles utmattat. Och hela tiden hade jag kramat om det runda, lena halsbandet som jag fick av Riley i min hand.

När jag kom ner satt Melanie i en fåtölj vid brasan som jag hade föreställt mig. Hon satt och läste samma bok som jag hade gjort, jag undrade om även hon satt och tänkte på något annat. Men hon såg väldigt koncentrerad ut, och nästan lite arg. På mig?
”Jag går nu” sa jag vilket lät väldigt dumt när jag kom och tänka på det. Men Melanie lyfte inte ens huvudet ur sin bok utan svarade bara med ett ”mm”.
Jag gick sakta därifrån och ut ur porträtthålet. Sen styrde jag mina steg mot Dumbledores kontor. När jag kom fram till ingången till kontoret så stod Dumbledore där och väntade på mig. Han visade med handen åt mig att gå in i trappan med fenixen. Sen sa han lösenordet som fick trappan att åka uppåt. Ingen av oss sa någonting förrän vi kom in på kontoret. Dumbledore gick och satte sig bakom sitt skrivbord. Jag gick in och ställde mig ca 2 meter ifrån det. Jag tittade frågande på Dumbledore. Jag ville helst att han bara skulle säga vad det var han ville så att jag kunde gå tillbaka till att sitta och tänka i min säng.

”Hur mår du Inez?” frågade Dumbledore tillslut. Jag tittade förvånat på honom, tittade ut genom fönstret och funderade på frågan.
”Bra antar jag”
Dumbledore tittade bekymrat på mig och jag förstod inte vad han höll på med. I flera minuter satt Dumbledore och verkade tänka på vad han skulle säga här näst.
”Jag förstår om du tycker det här är jobbigt och jag önskar att jag kunde göra detta på ett annat sätt men jag kan inte komma på något. Och du vet ju redan varför jag valt dig till detta uppdraget”
Jag förstod att Dumbledore menade den där dumma profetian som han berättat om. Och egentligen fattade jag inte varför Dumbledore verkade utgå ifrån profetior i alla sina beslut. Hur kan han ens veta att de stämmer. Tänk om profetior inte alltid är sanna!
”Så det jag vill att du gör härnäst är att tala med Harry, bara prata med honom. Fråga honom om hans problem, hans tankar och..”
Men där avbröt jag honom, vilket jag brukar göra eftersom det han säger oftast gör mig förvirrad.
”Men varför gör du det inte bara själv professorn?!” Jag var lite stolt över hur stadig min röst var. Första gången jag var på rektorns kontor så hade min röst vibrerat som en skallra men nu var den stadig och säker.
”Jag ber dig att göra detta Inez”
”Nej du begär att jag ska göra det. Professorn Harry litar på dig och lyssnar på dig minst lika mycket som han lyssnar på mig, om inte bättre!”
”Jag kan inte Inez!” utbrast Dumbledore. Hans ansikte var inte som vanligt. Han såg arg, rädd och förvirrad ut. Jag hade aldrig sätt honom sådär förut. Förutom när jag och Riley hade stött på Dumbledore på ministeriet den sommaren, när jag var tvungen att övertala Dumbledore att hjälpa Harry.
”Varför inte? Varför berättar du aldrig för mig hur det ligger till? Det känns som om du undviker Harry, som på ministeriet i somras och nu.”
”Det är min ensak Inez, skulle jag tala med Harry Potter nu så skulle jag utsätta honom i fara..”
”Va? Jag förstår inte..” avbröt jag igen.
”Om du skulle sluta avbryta mig så kanske jag skulle få chansen att förklara färdigt någon gång Inez!” Dumbledore såg sur ut.
”Saker håller på att hända Inez, stora saker! Och du är en del av det varken du vill det eller inte. Så kan du vara så snäll nu och ta reda på vad Harry tänker på, om han drömt något speciellt på senaste tiden och sen berättar du det för mig… eller professor Snape” berättade Dumbledore bestämt och när han sa Snapes namn så kunde jag inte låta bli att sucka och skaka lite smått på huvudet.
”Inez du kan lita på Snape, han är på vår sida” sa Dumbledore lugnt nu.
”Det tror jag på så mycket jag vill..” svarade jag och började gå mot dörren ”något mer?”
Jag vände mig om en sista gång och tittade lite surt på Dumbledore som sakta skakade på huvudet och jag gick ut och smällde igen dörren efter mig.
”Förlåt mig” sa Dumbledore när dörren smällt igen men de orden hörde inte jag eftersom jag redan var flera steg därifrån.