Dem Fem Marodörerna.

En grej om titeln det borde väl heta DE fem marodörerna?

Efter en liten stund av snöbollskrig satte sig Sally trött ner på den kalla snön.
"Vad härligt!" sa hon och log brett. Peter la sig ner bredvid henne och började göra en snöängel.
"Visst är det." log han glatt och ställde sig sedan upp för att se hur den blev.
Sirius kastade en snöboll mot de men träffade någon annan som gick bakom de.
"Vad fan!" hörde Sally en pojke säga och tittade bakom sig. Severus Snape, en ung kille från Slytherin hade blivit alldeles blöt i ansiktet ut av den kalla snöbollen.
"Snyggt kastat Sirius!" skrattade James och Sirius flinade.
"Gick det bra?" frågade Sally men han bara skakade på huvudet och gick tillbaka in mot slottet.
"Fly du Snape." flinade James efter honom och Sally tittade på de. Retades de bara? Nej, mobbning. Fick hon klart för sig och tittade efter Severus.
Sally fixade en hård snöboll och kastade den i Sirius ansikte.
"Vad var det där för?" hostade han upp och Sally flinade.
"Äh, snöbollen var menad att hamna på mig, eller hur?" svarade hon och han fnös. "Jag ska gå upp och byta om, skoluniformen är alldeles blöt." log hon och ställde sig upp.
"Vi ses kanske senare." log Remus och Sally nickade.
"Visst." log hon och började gå in till Hogwarts varma korridorer.

Förlåt för en lång väntan.

Super!

Har just sträckläst hela din fanfic Luna_rav och den är jättebra!!

Stackars Severus, James och Sirius är inte sjyssta mot honom!

Längtar efter nästa kap, du är jättebra på att skriva!

Tack så mycket! ♥

Sally tittade sig omkring i korridoren men fick inte syn på Severus någonstans.
"Strunt samma.." sa hon för sig själv och skakade på huvudet. Hennes skoluniform var dyngsur så det var lika bra att gå upp till sällskapsrummet på en gång.
Hon skyndade sig upp för trapporna och gick in genom tjocka damens porträtt. Det var inte många i sällskapsrummet, ungefär fem till sju stycken kunde hon se. Men de flesta var väl ute och lekte i snön vid det här laget. Sally gick upp till sovsalen och rotade igenom en ut av lådorna där hennes kläder låg. Hon satte på sig en turkos tjocktröja och ett par svarta jeans. Och för att förhindra kylan lite mer satte hon på sig sina benvärmare.
Hon tittade sig i spegeln och hennes blöta rosa hår låg platt över ryggen, fortfarande rosa? Sallys ögon gled mot fönstret och hon fick syn på den stora fullmånen.
"Gud, vad nära den är." mumlade hon och satte sig på fönsterbrädan. Hon tittade ner på alla elever som lekte i snön, det var inte bara hon som hade insett den stora fullmånen. Hon log svagt för sig själv men hennes leende försvann då hon såg hur Remus började springa mot den förbjudna skogen. Efter honom kom James, Sirius och Peter springande.
Sally hoppade snabbt upp från fönsterbrädan som att någon hade nypt henne. Hon skyndade ner för trapporna efter hon fått tag i sin trollstav som låg vid hennes skoluniform. Hon visste inte riktigt varför hon ville följa efter, men ingenting var hon bättre på än att smyga efter folk.
Hon skyndade sig tyst ner för skolans trappor och gick ut i det kalla vädret, varför hade hon inte tagit på sig en mössa? Eller en jacka för den delen? Hon ruskade på huvudet och började gå mot den förbjudna skogen utan att någon la märke till henne.

Så spännande!

Så himla spännande, kmr Remus att förvandlas nu?

Sally gick tyst framåt i skogen efter killarna. Hon hade ingen aning om vart hon var på väg, men desto längre hon kom in i skogen desto mer ville hon veta vad de höll på med.
Skogen var mörk och kall och det ända som lyste upp himlen var stjärnorna och den stora fullmånen. Hon hörde hur en liten pinne gick sönder under hennes fot och gömde sig genast bakom ett träd.
"Hörde ni det där?" frågade Peter och vände sig stressat om.
"Det var väl säkert bara en hare eller något, den sticker så fort förvandlingen börjar.." svarade James och fortsatte att springa efter Remus som var en bit före de nu. När Sally såg att kusten var klar skyndade hon mot samma håll som de och fick syn på det piskande trädet en bit bort.
"Remus, har du inte fått några piller från Dumbledore eller Madam Pomfrey än?!" frågade Sirius och tittade på sin vän som satt ihop hukad på marken med händerna tryckta för öronen.
Sallys ögon vidgades, vad var det för piller och förvandling de snackade om?
Efter en liten kort stund kunde hon höra ett högt skrik eka genom henne, inte ut av en människa. Hon böjde sig fram bakom trädet och stirrade på det förskräckta hon fick syn på. En varulv stod och andades tungt med ögonen mot månen, antagligen inte helt förvandlad ännu.
"Remus...?" sa Peter och man såg hur rädd han var då hans mun var blåa och darrade.
"Det hjälper inte Peter.." muttrade Sirius och förvandlade sig till animagus.
"Vänta.." sa James och tittade på Remus som verkade stirra in i skogen.
Herrejävlar... han känner min lukt... tänkte Sally och höll andan. Varulven skyndade sig förbi killarna efter ha gjort ett slag mot James som försökte stoppa honom. Sally kände hur hela hennes kropp darrade och hon vände genast på klacken och sprang bort, så fort hon kunde. Hon tittade bakom sig, men hon såg honom inte på grund av mörkret. Sally drog med blicken bakom sig medan hon sprang och hörde hur varulven ylade.
Sally fick syn på ett stort träd och hoppade upp på en ut av grenarna som var rätt långt upp över marken.
Hon satt där och höll andan, hoppades på att varulven inte skulle hitta henne.
Egentligen hade hon mer än gärna stannat och lekt med varulven, det skulle vara hur coolt som helst om hon kunde kontrollera den. Men hon visste att det här var på liv eller död och hon ville i alla fall leva till chokladpuddingen som skulle serveras senare på kvällen.
Ännu en gång hörde hon ett klagande ylande och nu var det inte särskilt långt bort. Kanske bara tio meter, om hon hade otur kunde varulven se henne. Efter ungefär en minut stirrade hon ner på djuret som rev med dens långa naglar mot trädet. Varulven försökte få tag på hennes ben som dinglade över grenen men hon tog genast upp det. Hon skyndade sig upp till nästa gren och stirrade ner på varulven.
Hon fick snabbt ögonkontakt med djuret, eller ja, Remus och skrek till. De röda ögonen såg ut som blod, desperat över att få tag på henne och slita henne i stycken.

Jättebra kap!!!!!!!! Nej Remus, du får INTE skada henne. Du FÅR INTE!!!!!!!!!!!!!!!!

Super!