En kittel full av kärlek (3:e generationen)

Jättebra kapitel!

meeeer!!

JÄTTEBRA! Like always!

ÅHHH MEEER!!!!!! SUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUPPPPPPPPPPPPPPEEEEEEEEEEEEERRRRRRRRRRRRR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Awsome !!!!

UnderbartAWSOME! Fast det där beskriver inte ens hälften av hur bra det var!

Kapitel 24- Problems
James
Så fort man sätter sin fot över tröskeln hos mormor och morfar börjar mormor klaga på att man är för mager och tvingar ner en vid matbordet så att hon kan se så att man faktiskt kommer ihåg hur man äter.
- Mormor, jag lovar dig att mamma ger oss tillräckligt med mat, säger jag och låter lite irriterad.
Men mormor lyssnar utan lägger bara mer korvar på min tallrik. Farbror George kommer in tillsammans med Angelina och Roxanne. Mormor granskar Roxanne upp ifrån och ner och skakar på huvudet.
- Sitt, säger hon och pekar på en tom stol bredvid mig.
Roxanne himlar med ögonen men sätter sig ner.
- Vart har du resten av familjen James? frågar George och plockar upp tidningen.
- Hemma. Lily hjälper mamma med att tvätta vår smutstvätt och pappa hjälper Albus med kvasten, säger jag.
Kommer de snart? undrar Angelina och sätter sig i Georges knä.
Jag nickar. Ännu mer folk kommer in i köket. Den här gången är det morbror Percy som har Audrey, Molly och Lucy efter sig. Mormor tvingar ner Molly och Lucy precis som med mig och Roxanne.
- Mamma, får vi andra ingen mat? undrar George.
Mormor tittar på honom.
- Har inte jag gett dig mat under hela ditt liv? Du är stor nu George, du kan laga din egen mat, säger hon och lägger ett par korvar på Mollsy tallrik.
- George lagar aldrig mat, säger Angelina. Äta kan han men inte laga mat.
Morbror grimaserar.
- Men du lagar mycket godare mat än vad jag gör, säger han och ger sin fru en kyss på kinden.
De börjar pussas och gulla med varandra. Jag tittar på dem under luggen. Det ser mysigt ut. Jag undrar ifall jag kommer hitta någon att sitta och pussa på när jag är i slutet av 40 års åldern. Röster ifrån dörren och Teddy och Victorie kommer in med Dominique och morbror Bill och Fleur efter sig. Teddy lägger en hand på min axel.
- Följer du med ut lite? undrar han.
Det är något konstigt i hans blick. Den flackar nervöst. Jag nickar.
- Tack för maten mormor, säger jag och ger henne en kram innan jag följer efter Teddy ut.
Han går med händerna i fickorna eller drar handen genom håret.
- Teddy, har det hänt någonting? frågar jag.
Min pappas gudson suckar och plockar fram någonting ut fickan. Det är en liten ask som han räcker fram till mig. Jag öppnar asken. En silvrig diamantring är det jag ser. Jag tittar på honom.
- Du skojar, säger jag.
Teddy skakar på huvudet.
- När? undrar jag.
- Ikväll, säger han.
Jag tittar på ringen igen.
- Den måste ha kostat en förmögenhet, säger jag.
Teddy skrockar instämmande.
- Endast det bästa är gott nog åt din kusin, säger han och tar tillbaka asken.
Jag nickar. En liten smäll hörs och helt plötsligt står min familj utanför dörren till kråkboet. Men de är inte ensamma. Sarah är med dem. Hon får syn på oss och vinkar. Jag vinkar tillbaka.
- Det vore roligt om du kunde ha med dig en dejt till bröllopet, säger Teddy.
Jag tittar på honom. Han tittar tillbaka på mig.
- Lägg ner Teddy, det är ingenting mellan mig och Sarah. Hon är tillsammans med Albus, säger jag.
Han nickar.
- Jag vet James, jag säger bara att det vore roligt om du tog med dig en dejt, säger Teddy och rycker på axlarna.
Jag himlar med ögonen och vi börjar gå mot huset igen.

Scorpius
Albus kom förbi för att hämta Sarah. De skulle till hans mormor och morfar för att äta middag med resten av familjen. En middag som jag brukade vara med på men nu skulle det bara kännas konstigt. Sarah får ta min plats istället. Jag sitter i en fåtölj i biblioteket kastar pilar på en tavla. På tavlan har jag satt upp en bild av Rose. Jag kastar iväg min sista pil. Den träffar henne precis i pannan. Jag suckar och går fram för att hämta dem. Mamma kommer in. Hon håller en bricka i handen.
- Jag tänkte att du var lite hungrig, säger hon och ställer ner brickan på bordet bredvid fåtöljen.
På brickan står det nybakade tekakor och en kanna med te samt två muggar. Jag låter pilarna sitta kvar och återvänder till fåtöljen. Mamma sätet sig i fåtöljen på andra sidan av bordet och häller upp teet i min kopp.
- Vill du prata om det? undrar hon och stoppar två sockerbitar i koppen.
Jag suckar och tar ett bett i tekakan.
- Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Hon var otrogen helt enkelt, säger jag.
Mamma suckar.
- Det måste ju ha funnits en orsak. Man är inte bara otrogen sådär, säger hon.
- Det hände en sak i början av terminen. Ivan sa någonting om mitt och Roses förhållande och jag blev lite...knäpp. När Rose sen berättade att hon skulle göra ett arbete med en kille ifrån Ravenclaw blev jag ännu knäppare. Men mina vänner sa att jag var dum som trodde att någonting skulle hända mellan Rose och Adrian, så jag slutade tänka på det. Men för ett tag sedan så stötte jag på Adrian i biblioteket. Vi började bråka med varandra och när han nämnde Roses namn och sa att han kunde sno henne ifrån mig vilken minuter som helst, fick jag spader. Så jag slog till honom. Rose fick höra detta och talade inte med mig. När vår ettårsdag kom så tänkte jag att det var ett bra tillfälle att bli sams på. Men det var då jag fick se dem. De satt på en bänk och kysstes. Helt öppet. Det kändes som om mitt hjärta gick sönder, säger jag.
Mamma nickar och sakta och dricker sitt te.
- Jag kan inte titta på henne mamma. Varje gång jag säger till mig själv att förlåta henne så kommer bilden av deras kyss fram och jag känner den där smärtan igen. Är det normalt? undrar jag.
- Scorpius, du är sårad. Det är normalt att reagera som du gör. Ge det lite tid. Snart så kan ni säkert prata ut om det här, säger hon.
Jag nickar. Det känns som att det där snart ligger i en framtid långt härifrån. Jag dricker lite till av teet och tar ännu ett bett i kakan.
- Hur går det för Sarah? Trivs hon? undrar mamma.
- Sarah trivs väldigt bra. Men det var motigt för henne att lämna skolan. Första julen utan hennes mamma, säger jag.
Mamma får något sorgset över sig och jag kommer på mig själv. Jag tänkte inte på att Sarahs mamma är min mammas syster. Mamma reser sig upp.
- Ursäkta mig en stund. Jag fick någonting i ögat, säger hon och lämnar rummet.
Mamma stänger dörren bakom sig men jag kan fortfarande höra hur hon gråter.

hoppas ni gillar!

Om vi gillar det? Du behöver inte ens fråga!
MEEEEEEEEEER!!!!!!!!!!!

Lika underbartAWSOME som vanligt!

*klapar i händerna*
du är så sjukt duktig på att skriva!!