Pregnant at seventeen [SV]

meraaa ♥

Alltså shit vad glad jag blir av era underbara kommentarer
Jag lovar att nästa del kommer snart^^

^YAY!

Ååå!Så himla bra! Vill bara läsa och läsa allt! Men det går inte! Hatar att vänta på "din" aas bra ff!!!! ♥

NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!!! JAG VILL HA MER!! NU!!! JAG VILL VETA VAD SOM HÄNDER!!! JAG ÄLSKAR DENNA BERÄTTELSE!!!!!!!

MEeR SNÄLLA ♥

Håller helt klart med!!

Hihihihihi

Tack för alla era underbara kommentarer! De betyder så himla mycket! Här kommer nästa del, hoppas ni gillar den
_________________________________________________________________

Vid sex, kom min pappa hem. Jag tittade på när han kysste mamma och de diskuterade hur hans dag varit. Hon sa ingenting om mig.

Hon stack sitt huvud in till vardagsrummet, där jag satt.

"Middagen är färdig, Victoire."

Jag gick till matsalen, där alla redan satt.

Min pappa tittade upp när jag kom in. "Där är min flicka!" sa han. "Hur har din sista dag i friheten varit innan skolan?"

Jag satte mig ner. "Err, den var väl ok."

Måltiden i början tyst. Louis stirrade på min mage.

Tillslut tog min mamma till ord. "Victoire har något hon vill berätta för dig, älskling.

Min pappa såg förväntansfullt på mig.

"Erm, tja..." skruvade jag mig i stolen.

Jag kunde inte göra det. Jag kunde inte berätta det för honom. Inte med alla andra stirrande på mig.

Jag tittade på mamma."Du får tala om det för honom."

"Victoire är gravid."

Min pappa tappade sin gaffel.

Uttrycket i hans ansikte var värre än vad jag hade trott.

"Hur?" krävde han att få veta.

Jag höjde på ögonbrynen. "Jag tror du vet pappa."

"Men självklart." Snäste han. "Jag menar bara..." han blev tyst.

"Du menar bara att du inte förväntade dig att din lilla dotter skulle hålla på med sånt," avslutade jag åt honom.

Han tittade upp på mig, hans ansikte gravallvarligt. "Det är precis det jag menar."

"Åh, pappa," sa jag, ställde mig upp och gick till honom, lade armarna om honom. "Jag är så ledsen."

"Det är ok, Vic," sa han, kramade mig tillbaka.

"Nej, det är det inte," snyftade jag. "Jag gjorde dig och mamma besviken."

"Nej, det gjorde du inte, älskling." Sa min mor.

Jag såg förvånat på henne. "Men du betedde dig så besviken på mig."

"Jag var bara chockad. Och det är din far med. Men vi älskar dig iallafall, älskling. Det har vi alltid gjort och kommer alltid att göra det."

"Jag älskar dig också, Vic," lade Louis till, flinande. "Plus, jag ska bli en morbror!"

Jag skrattade. "Jag älskar er."

_______________________________________________________________

Så vad tyckte ni? Nästa del kommer snart!

Totally awesome