Mirabilis - Vidomina & Medi

"De andra kommer runt eftermiddagen. Eftersom de jobbar för Halo så kan de vistas ute på daagtid." Hon log och nickade.
"Men vi går inte ut. Ingen av oss. Monstret är där ute..."

"Men hur ska vi jaga?", frågade Leo oförstående och såg mot Isabelle och Ivan. "Jag..vi.. vi behöver få i oss blod. Hur ska vi överleva?"

"Vi har flaskor. Inte det direkta roliga. Men vi kan ju jaga om vi springer ner mot byn antar jag." Hon såg på sin make.
"Och om vi hör det så springer vi åt andra sidan. Men det vi måste tänka på är att inte släppa in någon som vi inte känner. Jag tror vi är säkrare eftersom vi är vampyrer."

Noelle såg mot Niiki och svalde.
"Gör det ont?"

"Du har rätt.", sa Ivan utan att titta åt Isabelles håll.
Leo verkade inte riktigt nöjd med svaret. "Flaskor? Inte direkt roliga? Vad menar du? Jag.. Ju mer vi pratar om det känner jag faktiskt för att gå ut och jaga!", skrattade han.

Demi kollade åt Noelles håll. "Hm? Ont? Vad skulle göra ont menar du?"

"Fast det är väl det ni dricker?" Isabelle såg på Leo och höjde ögonbrynnet.
"Ni får väl inte jaga ni som jobbar på palatset..."

"Att ni biter mig." Hon såg upp på honom och svalde. De var otroligt vackra och hon rodnade.
"Glöm vad jag sa."

"Jag brukar jaga.", svarade Leo och bytte en blick med Rion. De både brukade ofta jaga tillsammans. Det var ju sant att de spenderade en hel del tid tillsammans. Han tittade mot Isabelle igen. "Om jag är riktigt försiktig och aktar mig för.. ja, vad det nu är som finns därute.. Så tror jag att det ska gå bra.", sa Leo och ryckte på axlarna. Han hade varit i många fighter tidigare. Monstret skrämde honom inte. Även om det faktiskt borde göra det. Men Leo visst inte riktigt än vad de hade med att göra.

Demitri lät ett fniss lämna hans läppar. Glad av tanken att Noelle ville bli en av de. "Vad säger du? Vill du bli biten? Jag..", han avbröt sig själv. Leendet svalnade en aning. "Det gör inte så ont. Beror väl på hur mycket smärta en tål.", funderade han.

Isabelle gav dem en blick. Detta var kanske inte det bästa samtalsämnet trots allt.
"Men jag trodde ni som jobbade med hennes höghet inte FICK jaga. Det är det jag säger Leo" Hon såg på sin make.
"Om det inte är djur det vill säga."


Noelle såg på Demitri och skakade snabbt på huvudet.
"Nej det var inte det jag menade." Hon blev blossande röd. Hennes puls steg och satte händerna för ansiktet.
"Inte alls." Viskade hon. Hon hade ju trots allt blivit attackerad tidigare.

"Jag är inte bara hos hennes höghet.", förklarade Leo. "Och Halo behöver inte veta allt heller.", sa han med sänkt röst. Han saknade att få leva som vanligt och jaga. Iallafall så var det något han föredrog.

Demitri flinade. "Nähä. Okej, vad tänkte du då?", sa han roat och kikade åt hennes håll. Det var gulligt att hon verkade lite obekväm av tanken. Han skulle inte pressa henne, bara retas lite.

"Nädå. Jag säger inget." Isabelle såg på sin make och ryckte på axlarna.
"Men vad säger Mira?"


"Ja.. jag... tyst" Sa hon och såg bort. Var röd i ansiktet och hon lade händerna om kinderna.
"Det var inget."

Leo tvekade. Varför brydde hon sig så? Hade Isabelle bivit så van att hon glömt bort hur det kändes att jaga?
"Det är inte din ensak. Det är mellan mig och Mira.", sa han och tittade sedan åt Rions håll för att få något slags medhåll.

"Okej. Vill du berätta mer om vampyren som attackerade dig?", frågade Demitri istället.