Den tredje generationen

Andra gången men braaaa

Jättebra!!

Hej alla fina läsare! Tack för er underbara respons som vanligt, tyvärr har min dator gått sönder, där hela serien är sparad. Imorgon kommer datorn hem från reparation och jag hoppas innerligt att storyn finns kvar. Om allt går som planerat så är ett nytt avsnitt ute på onsdag, tack för att ni väntar! ❤

Nej vad tråkigt!!!
Klart vi väntar ♥
Hoppas, Hoppas, Hoppas! Vad händer om den är borta?
Jag går under

Då skriver jag om den

Men det blir ju jättejobbigt! Men tack och lov! ♥

GODA NYHETER!! Datorn är fixad - nytt avsnitt ikväll!!

JAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hej på er allihopa, jag ber om ursäkt för den långa väntetiden, men min dator har varit sönder. Jag är väldigt glad att kunna meddela att serien fortsätter i vanlig takt. Trevlig lässtund!

Kapitel 17 - brutna ben

När Fredrika äntligen fått ut sin koffert ut porträtthålet började hon gå ner för trapporna. Alla tittade efter henne, alla med lika förvånade miner. James visste inte på vilket sätt han skulle reagera och han var nog inte den enda.

’’Jag visste inte ens att man fick byta hus’’ sa Sara.
’’Hon är… Tillsammans med…’’ fick Eline fram.
’’Hewitt. Äntligen fattar jag något!’’ utbrast Oliver ironiskt. Det gjorde han självklart inte.

Det ringde ut från den sista timmen, örtlära. Det var äntligen helg och James och Oliver skyndade sig upp till sällskapsrummet, det var dags för ett möte med qudditchlaget.

’’Hej på er alla. Som ni vet är det dags för matchen mot Slytherin ikväll och jag tänkte att vi skulle diskutera lite taktik. Har någon nått de vill säga nu direkt?’’ frågade James. Snacket var igång och trots att det bara gällde quidditchlaget var nog halva elevhemmet där för att höra på och för att ge tips. En femteårselev hotade laget med att om de inte vann skulle han kasta stinkbomber på dem allesammans.

Några timmar senare var det dags. James var inte alls på det humöret han skulle vilja vara. Han var inte lika upprymd som han brukade, för han var så arg på Fredrika och arg på hela situationen. Han kunde inte förstå hur, varför eller när, men han försökte att koncentrera sig på matchen nu.

Snart hade James skakat hand med Slytherins (mycket fula) lagkapten, Robert Goyle, var matchen igång. 20 sekunder efter att matchen startat hade Slytherin gjort två mål, den grön-klädda publiken vrålade och hurrade.

Det hade bara gått en halvtimme, men Slytherin var överlägsna. Slagmannen i Slytherins lag skjöt iväg klonken mot Hilma Nott, jagaren i Gryffindor men träffade lagkaptenen Goyle i misstag.
Goyle föll av sin kvast och matchen pausades. Det verkade som att han brutit flera ben i kroppen och eftersom Slytherin inte hade några reserver, var de en spelare mindre.

Detta gjorde en enorm skillnad, Gryffindor höll på att komma ikapp. James hade just gjort ett riktigt snyggt mål och publiken hurrade, men tjugo gånger högre än vanligt. Han visste att det var ett snyggt mål, men så snyggt var det väl inte? Då hörde han kommentatorn säga:
’’GRYFFINDOR HAR FÅNGAT KVICKEN! GRYFFINDOR HAR FÅNGAT KVICKEN!’’. James vrålade av lycka och susade iväg mot Rose. Han omfamnade sin kusin, han var så lycklig.

Stämningen i Gryffindors sällskapsrum den kvällen var den bästa på hela året. Det var en riktig fest med en massa mat. Maten tackvare Oliver som övertalat husalferna att laga en hel massa god mat åt dem.

Eline var tillsammans med James hela kvällen och alla bekymmer var som bortblåsta. Det var som om det inte ens spelade någon roll längre att Fredrika lämnat dem. Festen höll på långt efter midnatt och när det äntligen var dags för att sova skiljdes vännerna åt.

När James somnat vaknade han plötsligt av att det blev väldigt kallt i sängen. Hans täcke var bortdraget och han var redo att ge Oliver ett hårt slag i ansiktet som revansch för stölden av hans täcke. När han öppnat ögonen såg han att det var Eline som stod där och inte någon Oliver.

’’Får jag sova här? Jag kan inte sova’’ viskade hon för att inte väcka någon annan. Trots att James inte ens var nära på vaken kunde han se att hon hade rödgråtna och svullna ögon.
’’Såklart får du det’’ svarade han yrvaket.

Nästa morgon när James vaknade låg Eline fortfarande och sov. Oliver hade vaknat innan James (för första gången i världshistorien) och Oliver kastade en retsam blick mot James.

På frukosten strax efteråt satt Sara, Eline, Oliver och James och åt tillsammans. Det var helg, och det fanns få saker som var bättre än att inte ha bråttom på morgonen.
’’Jag kan ännu inte fatta att Fredrika har bytt’’ sa Sara plötsligt. Det var första gången någon nämnt henne sen matchen igår.
James såg bort mot Ravenclaws bord och såg Hewitt och Fredrika kyssas, han kollade snabbt bort eftersom han var nära på att spy.

Plötsligt kom McGonagall gåendes mot deras bord. Hon hade en väldigt allvarlig min så James antog att han gjort något fel. Han försökte tänka på vad han kunde tänkas gjort fel men kom inte på någonting direkt. Han hade ju i och för sig råkat bränna upp en första elevs uppsats igår. Men det var imisstag.

’’Potter, hitta din bror och kom till sjukhusflygeln. Det är Lily’’ sa hon.

Nice