Hannahs Historia(första året)

Nopp

NEEEEEJ!!! Hoppas att du kommer in på dina dokument! Är det på Word?

Nej. Jag har en MacBook Air.

Här kommer kapitalet ändå. Och tack för alla fina kommentarer!!!♥

Kapitel 9, En kaotisk morgon.

Jag vaknade dagen efter med glädje över att jag tillslut lyckats somna kvällen innan. På en pall alldeles bredvid mig låg en gul och svart slips och ett Hufflepuff-märke som jag skulle sätta på min klädnad. Jag skuttade upp ur sängen med min gråa pyjamas, sneglade mot klockan som satt på väggen, nervös över att den skulle vara alldeles för mycket. Men till min stora lättnad var den bara: 07:34. Jag tittade på pallen igen och under Hufflepuff-grejerna så låg ett papper. Jag plockade upp det från stolen och skummade igenom det.

Det var ett schema. Första lektionen var Förvandligskonst med Gryffindor, klockan 08:30 så jag hade ganska gott om tid. Jag tittade efter Susan, hon låg några sängar bort och verkade sova som en stock(haha det där rimmade nästan). Jag bytte om till min klädnad, borstade tänderna och borstade håret. Sedan så gick jag ner till frukosten. Jag gick nästan vilse två gånger men en Ravenclaw-elev visade vägen ner till stora salen. Där inne var det fullproppat med folk som satt längst borden och det fanns nästan ingen plats att sitta på, men jag lyckades hitta en ledig plats bredvid en sjätteårselev. Jag åt upp min frukost på mindre än fem minuter. Jag var ingen frukostfantast direkt men jag lyckades äta upp en macka och en banan. Plötsligt kom Susan springande nerför trapporna in i stora salen, hon var helt svettig i pannan. Jag viftade med handen så att hon skulle se vart jag satt och hon sprang genast åt mitt håll. “Vad är klockan?” sa Susan mycket andfått.
“ Klockan är ca kvart över åtta” sa jag lungnande.
“Ahh...Våran första lektion börjar om en kvart” sa hon och slog sig ner bredvid mig och började äta med väldig fart.
“Ta det lungt” sa jag som satt så trångt att jag knappt fick plats.
Susan åt så snabbt som hon kunde, och nästan tröck i sig sin mat. “Sådär ja” sa hon med munnen full med yogort.
Vi sprang ut ur stora salen som började tömmas på folk, upp mot Proffesor McGonagalls klassrum. Vi stormade in klassrummet och slog oss ner på en varsin bänk. Efter ett tag kanske sju minuter sprang två killar in i rummet på samma sätt som vi gjorde och vart otroligt lättade över något som jag inte visste vad det var. En grå katt på bordet längst fram i klassrummet förvandlades till en lång, äldre dam, McGonagall. Killen med kolsvart hår och runda glasögon tittade ner i golvet, beredd för en utskällning.

Åh jättebra!!!! spännade också!! Är väldigt taggad på nästa kapitel och tur att du kunde skriva ändå!!

Lika bra som vanligt!!!♥

Super!!

Asså att ni orkar vänta! Jag är imponerad, här kommer i alla fall nästa kapitel

Kapitel 10, Dörren som visade sig
Det var tre dagar sedan vi började här på Hogwarts och det känns redan som hemma. Susan är snäll mot mig, och till min lättnad har jag inte sett en glimt av Pansy. Det har gått hyfsat bra på alla lektionerna, men jag har svårt för Trolldryckskonst. Och jag är inte så förtjust i läraren heller, Professor Snape.

Det var förmiddag, jag hade precis haft Försvar mot svartkonster med Quirrell. Jag var på väg till Professor Flitwicks klassrum. “Ska du också till Professor Flitwicks lektion?” sa Susan som plötsligt dök upp vid min sida.
“Susan, vi har samma lektioner!” sa jag.
“Ja juste” sa Susan som verkade kommit på att vi var i samma elevhem och gick i samma årskurs.
Vi följde varandra till Flitwicks lektion. Där fick vi lära oss en trollformel som hette Wingardium Leviosa, men det var bara en elev som klarade det, Hermione Granger. Vi fick en läxa, att försöka lära oss formeln. Men jag hade i alla fall fått fjärden är rulla lite på bänken, så det kan bara bli bättre. Efter Flitwicks lektion gick jag till Professor Sprouts lektion, den var ganska tråkig. Jag känner att örtlära inte är mitt starkaste ämne.

När alla lektioner var slut var jag påväg till Hufflepuffs uppehållsrum, Susan satt i stora salen och skrev sin uppsats i Försvar mot Svartkonster. Jag gick i korridoren, förbi alla tavlor föreställandes trollkarlar, häxor, vikingar, mugglare och jag såg till och med en tavla med ett päron på. Plötsligt bildades det en svart port, eller kanske bara en övernaturligt stor dörr på stenväggen näst intill mig. Och nyfiken som jag är öppnar jag dörren och går in. Där inne var det alldeles tomt, bortsett från ett litet, runt bord. Över det lilla bordet häng en kristallkrona, som gav rummet ett svagt ljus, annars var det väldigt mörkt i rummet. På bordet stod en glaskupa, innehållande en liten bronsnyckel. Jag var i chocktillstånd och kunde inte förklara vad som just hade hänt. Jag klev fram till bordet, lyfte på glaskupan och stoppade nyckeln i innerfickan. “Vad leder den till? Vart finns det nyckelhålet som det passar till? Vart är jag? Vad hände? Är det meningen att jag ska ha nyckeln?” frågorna bara snurrade i huvudet och jag kunde inte komma på ett vettigt svar till någon av frågorna. Jag bestämde mig att gå ut ur rummet innan något annat oförklarligt händer. Jag gick med raska steg ut ur rummet och porten stängdes och försvann lika snabbt som den dykt upp. Det jag inte visste var att på bordet, under där nyckeln legat, låg ett brev, som antagligen skulle svarat på alla mina frågor som snurrade i mitt huvud.

Wow! Så spännande

Riktigt bra!!♥

Jättebra!! ♥