Tomorrow an other day[sv]

Just as amazing as Amazingphil!

Nu kommer en uppdatering! Förlåt att det går väldigt segt!


-10-

James hör hur hans steg ekar i den dunkla korridoren. Det är ett mycket underligt eko för det ekar endast en gång efter originalsteget. Bara en gång, alltid en gång. Det bubblar snabbt upp men dör lika snabbt bort igen. Det är som ett nyfiket barn som letar efter ett påskägg, men när det sen hittar ägget och finner att någon redan varit där och ätit upp innehållet, övergår ivret till besvikelse.
James försöker gå snabbare men något drar honom tillbaka. Det är som en osynlig kraft lever här och vill ha än i den takt som man först gått in med. Varken långsammare eller snabbare.
-James...
Namnet ekar mot väggarna, men ebbar alldrig ut som fotstegen.
-James...
Någon står framför honom och viskar hans namn gång på gång.
James stannar till. Det mörka dunklet mitt i gången viker åt sidan. Han gnuggar sig i ögonen medans hans hjärna är helt förvirrad.
I mörkret står nu en upplyst gestalt som har ryggen mot honom.
Det är en flicka. Det hör han tydligt på rösten. Den låter mjuk men ändå lömsk på nåt sätt och den upprepar ett enda ord hela tiden.
- James...
James känner igen rösten tydligt. Han har hört den många gånger förut men han fattar inte vart.
Flickans hår är långt och oranget o h ser mjukt ut. Det hänger ner på hennnes rygg och glänser i ljuset från henne.
Hon har en klänning som glänser som fiskskinn och hon går barfota på det kalla golvet.
Hon vänder sig om. James ser in i hennes gröna ögon som gnistrar som stjänor i dunklet.
-Lily Evans...
Hon böjer sig fram och kysser honom. James spelar med och njuter av stunden.
Men snart slits han loss från henne och flyger tillbaka ner i sovsalen, och slår upp portarna till verkligheten.

Det rinner svett från pannan. James är varm och täcket klistrar sig fast på hans hud. Han andas snabbt och hjärtat slår fort i bröstet.
Ett namn åker genom hans huvud. Han kan inte tänka på något annat än just det namnet. Lily Evans. Varför Lily? Varför hade en tjej han alldrig ens pratat med förr varit med i hans dröm? Och varför hade de kysst varandra. Och det konstiga var att det var han själv som drömt det...



Svaga strimmor av ljus sökte sig in igenom de höga panoramafönstren och in i gryffindors sovsal. Morgonljuset fick personerna här inne att röra på sig i sina sängar. Det knarrade i det gamla träet men ingen vaknade.
James försökte somna om. Det gick verkligen inte bra för han hade en viskande röst i huvudet som gång på gång sa namnet Lily Evans. James kunde bara inte få bort den från hans huvud, det var som om den var fastklistrad med ett oerhört starkt klister i hans hjärna.
James slängde ner täcket på golvet och sprang bort till andra sidan av sovsalen och hoppade upp i ett fönster. Det var rätt skönt här uppe tyckte han. Ljuset strålade visserligen rakt in i ansiktet på honom och bländades en aning, men det var bara härligt tyckte James. Han såg ner på den frostfyllda gårdsplanen som befann sig fleeeeeera meter från fönstret han satt i. Till skillnad från Remus och Peter så var James inte alls rädd för höjder, han snarare älskar de! Och att se Hogwarts uppifrån var väldigt härligt. Nu såg han visserligen bara grusplanen, men när man satt på sin kvast högt upp i luften då såg man det mesta.
James kom ihåg förra året när Gryffindor mötte Hufflepuff i quidditch-finalen och han och Maik Deep slogs om kvicken. De hade varit högt upp och rakt över Hogwarts. Maik hade vart oförsiktig och flygit rakt in i ett stort fönster och komiskt nog trillat rakt in i sjukhussalen med ett stort sår i pannan. James hade fångat kvicken och därmed tagit hem den ljuva segern till Gryffindor. Han log när han tänkte på det.

James gled med blicken över gårdsplanen. Han la märke till att det nu stod en bil där. Det var en svart, stor bil med ett stort rött kors på sidan. Hade nån dött?
Två vitklädda figurer kom gående med en lång bår som vaf övertäckt med ett vitt lakan. Det såg ut som om personern kommit ut genom piskande pilträdet för det stod slog mwd sina dödliga grenar rakt ner i gräset och det stänkte lera över allt.
En annan figur klev långsamt ut ur bilen. Hen hade en alldeles för lång klädnad och det skulle inte alls var konstigt om hen snubblade på denm Figuren öppnade bakluckan. De två vitklädda figurerna sköt in båren och hoppade sedan snabbt själva in i bilen. Figuren med rocken gick lungt tillbaka igen och satte sig vid ratten. Bilen rullade bort genom grindarna och snart försvann den i fjärran

FABULOUS!

Tackar Emoa! ^^^

Jättebra

Tack! :]

Varsegod Iggy

x)

Romantik! Yaaay!!! Drama! Yaaay!!!
Bra, bra, bra, bra, BRA!!!

Haha! Tack! Ville att nåt skulle hända!