Tom Riddle's Diary (SV)

om du är volide är jag bella

Nej om du är Bella är jag dobby

nej om du är draco så är JAG dobby!

När kommer det mera?? *Föräntans full min*

Jag håller på att skriva så kap 7 är igång! ♥

Åh vad roligt! Längtar!

Kapitel 7 Ormbett

"Du, du kan prata p-parseltongue!" Ropade Horace förskräckt.
"Eva-e-evanesco!" Ormen försvann och Tom stod och stirrade ut i tomma luften. Hans ögon glimmade farligt och munnen var halvt öppen efter den sista viskningen. Alla var så fokuserade på Tom att ingen märkte vad som färgade golvet rött. Jag kved av smärta och Horace verkade vakna ur sin trans.
"Ms Hawthorn! Jag, du, jag menar vi måste upp till sjukhusflygeln på en gång. Tack för lektionen allihopa, vi ses nästa gång och Tom! Du stannar här tills jag kommer tillbaka!" Sedan tog han mig om axlarna och förde mig ut ur klassrummet. Jag höll handen som ormbettet som nu värkte mer än någonsin. Jag bet ihop och lät Horace leda mig uppför trapporna.
"Det var en rätt dramatisk första lektion, eller hur Vanessa?" Sa han och jag kunde inte avgöra om det var rädsla eller humor som gömde sig bakom hans ord. Eftersom jag hade så ont nickade jag bara och bet i läppen.
"Vem kunde tro att Tom, att han, ormviskare, ofattbart."
Jag trodde att han snarare tänkte högt än pratade med mig så jag sa ingenting, men liknande tankar snurrade runt även i mitt huvud.
"Ja då var vi framme, Jag är säker på att Pommy kommer ta hand om dig nu. Om du ursäktar mig måste jag, ja, du vet." Med dem orden rusade Horace iväg och lämnade mig framför den stora porten till sjukhusflygeln. Jag öppnade den försiktigt och kikade in. Rummet var stort med väggar av samma sorts bruna sten som i stora salen. Skåp av valnötsträ med massa skummande, vita, röda, genomskinliga och rykande elixir i stod längs väggarna och massa sängar med mintgröna förhängen stod utspridda i salen. Jag steg in och harklade mig ljudligt i hopp om att madam Pomfrey skulle dyka upp. Alldeles riktigt kikade hon snart ut från sitt kontor. Jag antar att det var blodet som droppade från min arm som fick henne att rusa till mig.
"Nej men, lille vän. Ormbett ser jag, sätt dig på sängen där så länge." Jag såg hur hon gick iväg till ett av skåpen och mumlade för sig själv. Något i stil med "ormar i undervisningen, befängt!" Jag slog mig ned på sängen och dinglade med benen. Madam Pomfrey kom strax tillbaka till mig med en underlig flaska i högsta högg.
"Så, det här kommer svida lite." Sa hon, sedan strök hon på ett tjockt lager grön stinkande salva på mitt ormbett. Jag vände huvudet åt ett annat håll och försökte ta djupa, lugna andetag.
"Det borde göra susen, gör det fortfarande ont?"
"Nej."
"Då så, iväg med dig nu och hälsa din lärare att jag inte kommer acceptera mer ormbett på lektionerna."
Jag nickade osäkert och gick sedan ut. I korridoren möttes jag av skrikande elever och kalabalik överallt. Rektor Dippet och några andra lärare stod och tittade på något med förfärade miner.
Jag suckade djupt.

Hoppas ni gillade det ♥
Hängslebyxor
OzzyStar2
Sallad
ceczan04
soony sonny love
LilyPotterOwl
Alice Weasley
Genny1
illusionofcool
Lolly!!
Jessica Lawiise
Elsa Gryffindor
GinnyWeaslyy

Jättebra! Aj, jag skulle inte vilja bli biten av en orm.
Kapitlet var spännande och jag längtar tills fortsättningen.

Tack, hahah inte jag heller ;p ♥

Kapitlet ägde!♥