I skuggan av sin bror

Aw maj gahd ♡.♡

Super bra jag har inte super mycket tid att läsa men jag försöker

Han är bara några millimeter ifrån mig, kollar på mig med ett leende som svartnar för varje andetag. Han vet vem jag är, han vet varför jag inte kan komma in på hogwarts.
"Stackars lilla du, som föddes hos föräldrar som då och fortfarande inte bryr sig om dig, jag har övervakat dig ända sedan du var liten, säger han medans han går genom rummet.
"Jag vet allt om dig, dina favorit ämnen och ditt favorit gosedjur, Jag vet allt", säger han och skrattar åt makten han har.
Jag vill rymma, rymma bort från han. Men här sitter jag, med bundna händer och tejp om munnen. Jag kämpar, kämpar genom att komma loss men jag kämpar också för tårarna som vill spruta ut ur mig.
Mannen fortsätter att le och drar upp mig från golvet där jag sitter.
"Nu ska du allt få se mitt hemliga experiment" säger han och vi försvinner igenom en dörr.
Det jag ser är fasansfullt, i rummet sitter kanske tjugo kvinnor och män och alla fastbundna. Även om jag är i armarna på en skurk är det kvinnorna och männens klädsel jag funderar mest på. Alla bär höga hattar och långa mantlar i flera olika färger och jag förstår snabbt att detta är trollkarlar och häxor som sitter framför mig.

"Nu är äntligen min samling komplett, män, kvinnor och barn idag är dagen som ni alla blir dödsätare" säger han och alla i rummet skriker och försöker slå mot han även om deras händer är bundna. Han ler och utan förvarning kommer flera människor in med svarta och smutsiga kläder och rufsiga hår. De håller alla en trollstav eller trollspö i handen och det är då jag hör åskan som mullrar över våra huvuden.


TACK FÖR ATT NI LÄSSEERRR!! ♥ ♥

Superbra

AAAAAAHHHHH OMG SÅ SPÄNNANADEEEE!! *dör lite* xD

Jättebra och sjukt spännande!!!! Dööör!xD

JÄTTE BRAAA!

SÅ BRAAA!!♥

Jag försöker minnas, minnas dagen som allting hände. Dagen vi sprang mot slottet, dagen så många dog. Jag försökte kämpa, kämpa mot alla dessa människor som tvingade mig döda. När jag stängs in i fängelsehålan kommer mina minnen av min bror, min vän och alla som vart en del av mitt gamla liv. Jag var så lyckligtlottad, även om jag inte visste det. Nu när jag ligger här mot det stenhårda golvet ser jag allas ansikten framför mig. Dumbledore som lugnt hade pratat med mig, min bror som sprang upp till mitt rum och varje dag gav mig ett leende och min bästa vän som jag fortfarande inte vet namnet på.

Mina nätter är långa, långa av allt tänkande. På morgonen kommer de, de svartklädda kvinnorna och männen och släpar mig ut från fängelsehålan och befaller mig att jobba. Svetten rinner över mig och min hammare slår mot betongen. Skrikandet från resten av "arbetarna" slår mot mig som en ljudlös våg och varje dag får mig att längta, längta tillbaka till de lyckliga dagarna. Under arbetet kommer de, varelserna med de svarta och långa mantlarna. Jag kan känna hur de ler och skrattar under mantlarna och längtar att få se oss arbeta. Ibland kommer dödsätarna och befaller varelserna att ta någon av oss och ta våran själ.

Ibland vill jag att dem ska ta mig, så eländet kan ta slut. Jag ber och hoppas att de kommer att komma, min bror och min bästa vän, att de kommer och hjälper mig.

När de sen stänger in mig för natten och jag hör deras skratt , drömmer jag mig tillbaka till tiden jag var en ensam liten flicka, tiden då jag inte visste ingenting om trollkarlsvärlden och dess hemligheter.


Ledsen att jag inte har skrivit men hoppas ni gillade kapitlet. Ni gör min dag med era kommentarer! ♥ ♥

Nej usch vad sorgligt!!!!!♥

Du skriver super braaa!

Tycker syyynd om heeenee!!!!