Everything has change [SV]

Jättebra!

Nu kommer del femton. Varning: Detta är det bästa kapitlet hittills. Enligt mig i alla fall.

Kapitel femton
Ginnys perspektiv

Hon hade äntligen blivit släppt från sjukhusflygeln.
Hon gick vant i korridorerna på väg mot Gryffindors sällskapsrum.
Hon hade på sig sin skolklädnad. Den tillhörande manteln låg på hennes säng i hennes sovsal.
Kjolen svängde runt benen.
Hon hade bestämt sig. Hon skulle inte längre backa undan i skuggan som en liten feg mus.
När hon kom ner igen såg hon Dean sitta vid brasan och göra trolldrycksläxan för Professor Snape. Hon gick raka vägen fram till honom. När Dean såg henne reste han sig upp. Det skulle han inte ha gjort. Ginny gav honom en rejäl käftsmäll så att han ramlade ner i fåtöljen igen. Först såg han förbryllad ut, men sedan steg ilskan i hans ögon.
Alla i uppehållsrummet tittade på dem. Innan Dean han säga något så hade Ginny hoppat på honom och börjat skälla på honom.
-Vem tror du att du är?! Komma och styra över mig som om jag inte vore människa! Som om jag vore en... sak! Innan hon verkligen hade börja skälla på honom så hade Dean dragit ut henne ur uppehållrummet, ut i korridoren och in i ett tomt klassrum.
Han drog upp sin trollstav.
-Vad gör du?! Du skämmer ut mig! Du får det att låta som om jag är elak mot dig!
Ginny var så arg att hon inte märkte ett litet morrande som passerade hennes läppar.
Morrandet höjdes till ett ilsket vrål.
Något som varit instängt i henne länge släppte taget och flög ut och förvandlade Ginny till en ursinnigt varelse. Det var ilskan som drabbat henne.
-DIN LILLA FEGA... Ginny kallade Dean för ett mycket fult ord... TROR DU ATT DU KAN DRIVA MED MIG SÅ HÄR?!! FÖRSTÅR DU HUR SVÅRT DET HAR VARIT FÖR MIG?! JAG HATAR DIG!!
Ginny drog fram sin trollstav. Detsamma gjorde Dean.
Ginny beslutade att det var bäst att inte uttala förbannelserna, för då skulle Dean kunna vika undan.
En ljusblå ljusstråle letade sig ut ur Ginnys trollstav.
Hon var som en helt annan människa.
Hade hon bara kunnat hade hon inte tvekat att skicka iväg en mycket oförlåtlig Crucio.
Dean hade varit mållös i några sekunder efter Ginnys plötsliga utbrott, men hämtade sig snabbt.
Han gnisslade tänder, och sände iväg en rosa stråle mot Ginny, men missade med tre decimeter. I samma sekund träffade Ginnys ljusblå stråle honom i bröstet. Han tappade andan och ryggade tillbaka medans stora bölder uppenbarade sig på hans mage.
Han brölade som en uppretad val.
Nu tänkte han inte spara på krutet.
Efter tio minuter av ilsket stridande, ledde Dean stort över Ginny.
Ginny föll ner på knä, med blod längs kinden från ett djupt sår som Dean orsakat på hennes kind. Hennes blick blev suddig. Dean log triumferande.
- Trodde du att du kunde vinna över mig? Sade Dean och fnös hånfullt.
- Nu ska du vara ihop med mig! Kyssa mig! Säga till folk att jag är snäll och...
BRAK!
Någon hade brutit upp dörren till det ödsliga klassrummet. Deans ansiktsuttryck gick från triumferande till ilsket och en snopen grimas.
Ginny vred försiktigt på huvudet. Hon tappade fullständigt hakan. Där stod nämligen Harry Potter i egen hög person.
- Harry! flämtade Ginny.
Harry var helt likgiltig.
-Dean, sade Harry.
-Harry.
Två strålar av ljus, den ena röd, den andra turkos, bröt sig ut ur de två pojkarnas trollstavar i samma sekund. De krockade in i varandra, och bildade en hälften röd och en hälften turkos stråle med en vit ljusexplosion i mitten.
De två pojkarna stod nu fem meter ifrån varandra.
Deans röda stråle blev tjockare och tjockare, och den vita punkten befann sig inte längre i mitten, utan bara några centimeter från Harrys trollstav. Harry log bara oberört, med endast en hand på staven.
Sedan, tog Harry plötsligt tag med båda händerna i ett järnhårt grepp om sin stav och prejade ut bådas strålar rakt i Deans ansikte.
Dean svimmade.
Ginny förstod plötsligt något. Hennes kärlek var inte obesvarad.
Hon ställde sig upp, med viss möda, och stapplade fram till Harry.
- Tack. Ginny fick inte fram något annat.
- Äsch, det var inget... ska jag... gå nu? Eh... du behöver vila och...
- Tyst med dig.
Sedan kysstes de. Någonting tungt lyftes bort från Ginnys axlar, och ersattes av en varm, pirrande känsla i magen. Känslan av kärlek.


Hoppas ni gillade det, för det gjorde i alla fall jag!

BRA!!!

B.R.A.!!!!!!

Jättebra kapitel!

gud vad du skriver bra! jag kan verkligen hålla med om att det var det bästa men de andra har också varit bra!

Fantastiskt! ! ♥ ♥ Hinny ♥

Just det: Det var Hedwig Potter son skrev när Ginny slog Dean, men resten har jag skrivit.

Skriv meeer!!

Super bra som vanligt!