Fångad Av En Stormvind [SV] - Drarry

Älskar den

15. Draco

Det här är så fel. Det här går inte. Allt är bara fel. Fel, fel, fel och fel. Men vad är rätt? Harry är rätt. Är Malfoy rätt? Malfoy är också rätt. Vad är mest rätt? Det surrar i Dracos huvud. Han kan inte sova. Bilden av Harrys ansikte, fullt med tårar och hans mun som kallar honom idiot, sitter fortfarande kvar på näthinnan. Draco känner hur hans egna ögon börjar vätas, men han håller tillbaka. En Malfoy gråter inte över andra pojkar.

Jo, den här Malfoyen gör det. Den här Draco Malfoy kommer inte ge efter för hans pappas regler och fördomar. För den här Malfoyen finns det bara en enda sak i livet som är viktig, och det är Harry James Potter.

Han reser sig upp ur sängen och kollar om alla sover. Det gör dem. Tur, annars hade det här aldrig funkat. Han drar på sig sin Hogwarts-klädnad och går sedan in till sällskapsrummet. Han är på väg att göra något han inte har gjort på evigheter. Kommer han ihåg hur han ska göra? Tänk om Filch kommer? Spelar ingen roll, Harry är viktigare än någon dum utbildning. Han måste göra det här. För Harrys skull.

Han slinker sakta ut genom porten och börjar gå genom fängelsehålorna. Han måste till uggletornet. Problemet är bara att det är ganska långt dit. Han skulle lätt kunna upptäckas om han inte var försiktig.

Han börjar springa, tyst som en mus, upp mot trapporna, han måste dit. För Harry, ekar det i hans huvud medan han springer upp, upp och ut. Den svala nattluften är skön och han hade mycket väl kunnat stanna för att njuta av den om det inte vore för att han hade så bråttom. Han springer vidare upp för de branta trapporna och når slutligen uggletornets port. Han går in och känner genast hur lukten av ugglebajs och gammalt damm når hans näsborrar. Spelar ingen roll.

Han börjar leta efter sin egen uggla. Var kan han vara? Han ska just gå upp för trapporna när han hör ett högljutt brak där ovanifrån.

"H-Hallå?" ropar han, varefter han viskar "Lumos" till staven så att den ger ifrån sig ett svagt sken. "Är det någon där?"

"Draco?"

Det här kan inte vara sant. "Harry?"

Harry går långsamt ner för trapporna, utan att släppa blicken från Draco. Hans ena hand är borta, vilket måste betyda att han har med sig osynlighetsmanteln. Draco bara gapar. Han vet inte om han är glad att få se Harry eller inte. Dels var det ju Harry han ville tala med, men inte såhär. Han hade tänkt skicka honom en uggla om det. Men, det tänker han inte på just nu. Det enda han ser är pojken framför honom, som blygt tittar ner i marken.

"Harry ..." börjar Draco, men Harry avbryter honom.

"Förlåt", säger Harry, fortfarande tittandes ner i marken. "För tidigare idag. Jag var en idiot. Förlåt."

Draco skakar på huvudet. "Du var ingen idiot. Jag var. Jag ska göra slut med Pansy imorgon."

Harry rodnar. "Varför då?" säger han. "Gillar du inte henne? För du vet, jag vill inte förstöra för dig om du ..."

"Shh, shh", säger Draco och tvingar honom att titta honom i ögonen. "Du är allt jag vill ha. Du är allt jag någonsin velat ha. Snälla, tro mig. Jag vill ha dig för mig själv. Jag- Jag-"

"Vad då?"

"Älskar dig." Draco känner hur hans läppar torkar ut. Varför sade han det där? Det där kan förstöra allt och han sade det. Bra jobbat, nu har du förlorat det vackraste på hela jordklotet också! Hur många fler misstag ska du göra, Malfoy? Va?

Men Harry verkar inte se det som ett misstag. Han tittar djupt in i Dracos ögon, utan att varken le eller se ledsen ut. Han lutar sig fram mot Dracos öra och bara beröringen får Draco att rysa. "Jag älskar dig också", hör han hur Harry viskar och känner hur hans egna andetag blir oregelbundna och skakiga. Han vill så gärna kyssa honom. Han skulle gett vad som helst för det nu. Men det behöver han inte. Harry lutar sig tillbaka för att något hans läppar och Draco blundar och kysser tillbaka. Det här är det rätta. Inte några fåniga regler om hur renblodiga trollkarlar ska vara. Harry är rätt. De två är rätt. Känslan av att något är rätt är fantastisk. Han vill stanna såhär för alltid.

Det känns som om det har gått flera timmar när de separerar, båda tittandes djupt i varandras ögon.

"Jag vill ha dig", säger Draco, helt utan kontroll över vad han säger. Som om hans känslor talar för sig själva. "Jag klarar mig inte utan dig. Jag gör vad som helst, bara du vill ha mig också. Om vi inte kan vara tillsammans kan jag inte leva. Snälla, snälla, var med mig."

Han ser hur Harry funderar. Hans runda glasögon sitter på sned och hans hår är rufsigare än förut. Men det tar inte lång stund innan han får svaret "Ja. Jag kommer alltid vara med dig. Alltid."

Och de går tillsammans in i slottet, hållandes om varandra under osynlighetsmantelns skydd.

Ååååh vad braaaaaa ♥ Är typ desperat efter ett nytt kapitel nu!

Så bra så det går inte att säga med ord!

DEN HÄR FANFICTIONEN ÄR SÅ BRA! JAG VILL HA MER! GRÅTER AV LÄNGTAN!!!

Du skriver såååååååååååååå bra!

Är det bara jag, eller har Drarry fanfics en tendens att aldrig bli färdigskrivna? Hoppas på denna ♥

Yay! The Queen of Writing is back in town!!!xd nej men det var superbra som vanligt, och jag vill ha mer♥
Okej Draco, I wanna see you be brave! Fega inte ur nu utan gör slut med Pansy nu som du lovade Harry!!!
#Drarryforever!♥

JAG HAR MISSAT TREEE KAPITEL! TRE HELT UNDERBAAAAAARA KAPITEL!
Du skriver fantastiskt bra och FF'n är så otroligt bra!
Har faktiskt börjat shippa Draco!
Underbart bra!♥

sO CJUT! c: ♥