When Playtime Becomes Reality [SV]

Jag hoppas Nate följer med dem in också... or else............

Du skriver så bra, så fantastiskt bra!

Åh så spännande!

Tack, tack, tack!!!

Kayley vinglade fram på sina höga klackar. De var ett par sprillans nya knä-höga, svarta märkes stövlar som hon beställt speciellt kvällen i ära. Hon tog en klunk utav den halvtomma vinflaskan i sin vänstra hand samtidigt som hon rättade till sin kroppsstrumpa till klänning. För Kayley var Halloween den tid på året då hon kunde klä sig precis hur hon ville utan att någon lade sig i och det hade hon verkligen tagit vara på. I år var hon utklädd till en Vilie. Inte den skrämmande, fågellika versionen, utan den förföriskt vackra med vitblont hår och stora lysande ögon. Inte för att Kayley behövde klä ut sig för att ha samma effekt på killar som en Vilie hade. Under kvällens gång hade hon flörtat med alla skolans snyggaste killar men kunde inte bestämma sig för vilken av dem som förtjänade hennes fulla uppmärksamhet..

Kayley fortsatte mot festen ifrån tjejtoaletten och kände med fingrarna på sina läppar; jodå, läppstiftet satt kvar där det skulle. Å andra sidan hade hon lagt på ett nytt lager för bara ett par minuter sedan, men det skadade inte att vara extra säker. Desto närmre hon kom festen ju mer växte olust känslan i magen. Varför kunde hon inte förstå. Normalt älskade hon fester och att ha alla killars fulla uppmärksamhet, men idag... Det var något som inte var lika kul längre. Kanske var det för att hon inte längre ville ha någon omogen kille i sin egen ålder, utan en vuxen, erfaren man? En man med skäggväxt och breda axlar och som för henne var ett gigantiskt no-no. Men det gjorde bara att hon fantiserade om honom ännu mer.

Professor Max Greyson.

Kayley kom till ett stopp, undrade vad han egentligen gjorde ikväll. Kanske kunde hon smyga bort till hans rum och knacka på, se om han var där? Inte skulle han tacka nej till lite sällskap en fredagskväll som denna?

På vingliga ben och med aningen ofokuserad blick satte hon av mot salen där hon visste att 28-åringen normalt höll till och efter vad som kändes som en evighet, men som egentligen bara var några korridorer längre bort, kom hon fram till sin destination. Precis utanför dörren hällde hon i sig det sista av vinet, ställde flaskan åt sidan och rättade till sin outfit. Innan hon knackade på kände hon en sista gång så att läppstiftet satt på, och sedan—

Ingen öppnade. Hon knackade igen; hårdare och mer otåligt den här gången. Om han sov kunde han gott vakna och komma och släppa in henne. Fortfarande inget svar. Plötsligt hörde hon steg bakom sig och hon snurrade runt med inbillningen om att det skulle vara professor Greyson som kom gåendes mot henne.

Det var det inte.

Kayley sjönk ihop av besvikelse, speciellt när hon såg vem det var istället för mr. Greyson. ”Vad gör du här?” muttrade hon och tog ett steg bort ifrån lärarens dörr.

Nate flinade, men även genom dimman i hennes huvud kunde hon se att det var något som inte stod riktigt rätt till med honom. Dock tänkte hon inte något mer på det. ”Jag tänkte precis fråga dig detsamma.” Han gestikulerade mot dörren hon precis så febrilt knackat på. ”Ett sista försök att få upp betyget eller?”

Irritationen flammade upp inom Kayley, så som den alltid gjorde när Nate öppnade käften, och hon glömde genast allt om att något skulle vara fel med honom. Att han hade mage att påstå att hon skulle göra något sexuellt med en lärare för att få bättre betyg! ”Varför går du inte och ber din pappa om mer pengar att torka röven med istället?” snäste hon tillbaka.

Nate bara ryckte på axlarna, flinade men kom inte med något gensvar. Sedan stod han kvar mitt i korridoren, som om han inte riktigt visste vart han skulle ta vägen. Med ens slocknade irritationen inom Kayley. Hon kände Nate utan och innan och när han inte tjabbade tillbaka mot henne var det något som var helgalet. Hon tog ett steg mot honom. ”Nate, berätta för mig”, befallde hon.

Något flyktigt blixtrade förbi i Nates ögon. Smärta? Sorg? Ensamhet? Kayley kunde inte sätta fingret på vad det var, men det fick hennes mage att knyta sig flera gånger om. Flinet försvann från Nates läppar och han sjönk ner på marmorbänken precis bakom. Kayley gick bort till den hon med, med klickandet från klackarna ekandes mellan väggarna, och satte sig ner bredvid honom, pressade inte honom att prata utan väntade tålmodigt på att han skulle börja själv.

”Pappas kvastföretag har gått i konkurs, han satsade allt vi hade på att försöka rädda det så nu är vi helt pank. Inte en jävla knuting på banken. Och som om det inte vore nog så stack mamma samma dag som de började inkassera våra möbler. Ville väl inte vara gift med en förlorare. Jag förstår henne.” Nates röst var monoton och hård, som om han inte riktigt brydde sig, men Kayley kunde se förbi allt det där. Hade alltid kunnat och skulle alltid kunna när det gällde Nate.

För första gången på väldigt länge kände hon att hon kunde sympatisera med honom. Inte för att hon visste hur han hade det men för att han visade sig mänsklig, anförtrodde sig åt henne. Hon lät sin hand leta sig in i hans och han såg upp på henne. Såg henne i ögonen. Hon behövde inte säga något, behövde inte säga hur ledsen hon var för hans skull. Han förstod och det var något som vaknade till inom henne. Minnen sipprade upp till ytan från tiden då de varit ett par. Tiden före allt gick käpprätt åt helvete. Tiden före han krossade hennes hjärta genom att vara otrogen. Mitt framför ögonen på henne.

Kayley drog tillbaka sin hand, vek bort blicken. Sympatin för Nate var borta och muren omkring hennes hjärta var än en gång rest. Kayley ställde sig upp. ”Jag måste gå tillbaka till festen nu.”

”Ja, du kan ju inte låta dina beundrare vänta...” muttrade Nate och Kayley mötte hans blick. Tänkte att om det var svartsjuka som fått honom att säga så, så skulle han ha tänkt på det innan han sårat henne. Aldrig att hon skulle släppa honom nära inpå henne igen. För oavsett vad någon påstod så ändrades människor inte. Det hade både hennes pappa och Nate bevisat, flera gånger om. Hon vände på klacken och skulle just till att gå när ett hjärtskärande skrik skar genom natten. Ett skrik som fick hennes blod att frysa till is och allt vad som hade med Nate att göra att försvinna ur hennes huvud. Allt hon kunde tänka var: Blake.

OH MY ROWLING! *dör*

Skiiiitbra!

Såå himla underbart spännande!
Älskar verkligen den här ff:en.
Den skiljer sig så ifrån andra. Absolut en av mina favoriter
Längtar efter mer!

Vill bara ha mer! Du skriver så himla bra och det är så spännande.

Jag har läst de två första kapitlen och jag måste bara få skriva hur bra du skriver! Helt chockerande hur thrillerfyllt och intensivt det är, känns nästan som att man själv är med! sjukt cool ff, ska läsa resten nu så kommer en längre kommentar senare! :') ♥

Oh fortsätt

Jättejättebra!!!!