Att tvingas välja (1:a generationen)

Avery wut?!
LOVE IT ♥
Marodörerna in my heart, de är för awsome 83
Kan inte med ord beskriva din ff, men jag älskar allt som vanligt ♥ längtar efter mer 8}

Underbart!!!

F.A.N.T.A.S.T.I.S.K.T hur brasa kan man skiva.

Nu börjar Avery stalka henne haha...xD♥


LOVE.♥

Avery är verkligen creepy... owo'
Jag älskar verkligen det du skriver och storyn är så bra! ♥

You are Amazing, meine Freundin
Keep up the Good Work

Lika bra som alltid!

Bra! gillade den delen när Clarie blev tvungen att berätta om blåmärket.

asså klarar inte detta, mer!!

Kramar! ♥
_______________________________________
Kapitel 10
- Claire, kan jag få låna din lila blus? undrar Lily.
- Har du redan slut på kläder? frågar jag retligt men knäar framför min koffert.
Hon himlar med ögonen.
- Du har umgåtts alldeles för mycket med James. Jag vill ha på mig de här byxorna men har ingenting som passar till, säger Lily och håller upp ett var utsvängda jeans.
Allie går fram till henne och rör vid byxorna. Hon tittar på dem med beundrande ögon.
- Åh, jag har alltid velat ha sådana! Men mamma vägrar köpa dem. Hon säger att det är onödigt eftersom det kommer bli omoderna snart, säger Allie suckar.
Kirsten fnyser.
- Utsvängda jeans kommer aldrig bli omoderna. Kan ni tänka er att ha byxor som sitter som ett extra skinn? Jag ryser vid tanken, säger hon.
Lily vänder sig mot Allie.
- Du kan få låna dem idag om du vill, säger hon.
- Va? Är du säker? frågar Allie.
Lily nickar. Allie tar jeansen och vänder sig mot mig med ett leende.
- Då kanske jag kan få låna den där blusen, säger hon.
Jag skrattar och kastar blusen på henne. Själv tar jag på mig en långkjol och och en t-shirt samt ett stort bälte i midjan. Allie tar på sig jeansen och blusen. Hon passar perfekt i jeansen. Precis som Lily så är Allie otroligt söt. Hon har långt blont hår och stora blågröna ögon. Jag tycker att hon påminner om en villie.
- Vad ska ni göra idag? frågar jag.
- Vi ska träffa ett par killar ifrån Hufflepuff, säger Joan.
- Och jag ska på möte med Snigelklubben. Professor Snigelhorn vill ”fira” första veckan med en liten brunch. Dessutom pratade han om att visa någon trolldryck, så jag tror att jag kommer vara där större delen av förmiddagen, säger Lily.
Lily är en gudinna på trolldrycker. Hon är i särklass den bästa i vår årskurs och Professor Snigelhorn har alltid haft henne som en favorit.
- Åh, okej, säger jag.
- Om du vill så får du ju självklart följa med oss, säger Joan.
Jag skakar på huvudet.
- Nej då. Jag vill inte tränga mig på. Jag går och ser vad killarna har för sig, säger jag.
Jag lämnar sovsalen och går ner till sällskapsrummet. Varken James, Sirius eller Remus och Peter syns till. Jag sätter mig ner på en av stolarna vid ett litet runt bord och väntar. För jag vet att de kommer komma. De har inte lämnat sin sovsal, för om de hade gjort det så skulle de ha väntat på mig här nere. Tiden går. Lily kommer ner.
- Har du inte kommit än? frågar hon.
Jag skakar på huvudet.
- Äsch, du ska inte följa med de andra då? De killarna kanske är roligare sällskap än vad James är, säger Lily.
Jag ler och säger att om de inte kommer ner inom fem minuter så går jag till biblioteket och läser en bok. Lily går iväg och jag sitter kvar. Jag trummar med fingrarna mot bordskivan. Vad håller de på med egentligen? När fyra minuter har gått ställer jag mig upp och börjar gå mot porträttet. Då hör jag de bekanta rösterna i trappan. Jag vänder mig om och får se dem komma ner för trappan. Alla fyra stannar till när de får syn på mig. De är alla klädda i vardagsskjortor och jag kan se hur de har sin stav i en av fickorna på byxorna.
- Hej, jag har väntat på er! säger jag.
- Jaha, varför då? frågar Sirius.
- Jag har inget att göra så jag tänkte hänga med er. Lily och de andra har andra planer, säger jag.
Sirius tittar på James, som tittar på Remus. Remus tittar på Sirius. Peter tittar bara ner i golvet.
- Det går inte, säger James.
Jag blinkar.
- Vi har lite andra planer, säger Sirius och kliar sig på halsen.
- Andra planer? Okej. Det är lugnt, säger jag.
De nickar och går förbi mig. Bakom min rygg kan jag höra hur de viskar lågt med varandra när de går ut genom porträttet. Det stängs med en mjuk smäll efter dem. Jag står ensam kvar i sällskapsrummet. Jag suckar och går även jag ut genom porträttet. Killarna syns inte till. Jag går helt ensam mot biblioteket. Det är första gången sedan i torsdags som jag är där. Ju närmare jag kommer desto mer ångrar jag mitt val. Varför följde jag inte med Joan, Allie och Kirsten? Eller varför var jag inte bättre i skolan så att Lily och kunde gå på möten med Snigelklubben tillsammans? Och varför vägrar James berätta vad de håller på med? Det är med många tankar och nerverna på spänd som jag går över tröskeln till biblioteket. Den här gången är det mer elver här. De ger mig ett snällt leende som hälsning när jag passerar deras bord. Jag ler tillbaka och känner sakta hur mina nerver slappnar av. Jag går fram till en bokhylla och börjar leta efter en bok som ser någorlunda intressant ut. När jag har hittat den sätter jag mig ner vid ett bord intill ett av fönstren och låter solljuset bli lampan som lyser upp orden jag läser. Jag valde en kärleksroman. Om ett ungt par älskar varandra men de kan inte leva tillsammans eftersom flickan är bortlovad till pojkens äldre bror. De har ett stormigt förhållande med känslor som till och med får mig, som läser att bli snurrig.Jag tittar upp från min bok. Jag har kommit halvvägs och har ingen aning om hur länge jag har suttit här. En yngre tjej springer in i biblioteket. Hon springer fram till en grupp av elever vid ett bord en bit bort. Hon berättar ivrigt och hennes vänner tittar storögt. Det måste vara något spännande. Jag låtsas vända blad men anstränger för att höra vad de säger.
- …Charlie berättade…blod överallt…död, säger flickan.
Jag slutar att lyssna. Det måste vara någonting som hennes kompis läst i tidningen. Jag läser ytterligare ett par kapitel och när jag lyfter min blick så har både flickan och hennes kompis försvunnit. Jag rycker på axlarna och känner att det är dags att ta mig tillbaka till sällskapsrummet. Kanske har Lily kommit tillbaka från mötet med snigelklubben? Jag ställer tillbaka boken i bokhyllan och går iväg igen. Det är mycket folk i sällskapsrummet. Mycket mer än jag väntat mig. Alla tittar på mig när jag kommer in. Den tystnad som ligger över rummet är kvävande och tjock.
- Där är du Claire! säger Lily och kramar om mig.
- Vad är det Lily? frågar jag.
Hon tittar på mig.
- Vet du inte vad som hänt? frågar Lily.
Jag skakar på huvudet. Vad har jag missat? Lily tittar sig över axeln på Joan, Kirsten och Allie. Alla tre sitter dem i soffan. Alla tre tittar de på mig. Lily vänder sig mot mig igen.
- Det är James. Han ligger på sjukusflygeln, säger hon.