Ron Weasley & hans nya kärlek. [SV]

MER!

Det kanske kommer mer lite tidigare!

MER MER MER!!

George George George Fred Fred Fred

super duper bra!!!

Snälla meer!

FÖRLÅT! Men vi var i Ikea, och var hos några andra... det var förstås jättekul, men jag hann tyvärr inte skriva! Men nu kommer det mer:


"Julia!" sa Hermione. "Jag måste berätta en sak till dig... det är jättehemligt!"
Julia vände sin blick mot Hermione, som såg besvärad ut.
"Jag..." sa Hermione som flämtade högt. "Jag sa till Ron att din och Dracos mamma var bästa vänner"
"Hur visste du?" frågade Julia, med gråten i halsen. Tänk om Ron hade fått en helt fel, missförståd bild i huvudet; Julias mamma var ond, gifte sig med en ond man och fick en ond dotter?

"Det kvittar väl" sa Hermione och ryckte på axlarna. "Men, Julia... jag är hemskt ledsen!"
"Vet du vad? Jag tycker du ska få höra sanningen" sa Julia som nu också flämtade. Hermione kollade på Julia med stora ögon.
"Våra mammor var bästa vänner, ja. Men dom är inte det än idag. Våra mammor var otroligt lika, jo nästan för lika... Dom hade samma smak, för allt... där kärlek. Dom blev kära i samma kille. L-Lucius Malfoy" sa Julia som nu grät, och hon hade händerna för hennes ögon. Men tårarna rann genom hennes fingrar.
"Jag är jätteledsen!" sa Hermione som också grät lite. "Jag visste inte det! Det måste kännas hemskt för dig... och att se på Draco..."
"Tack" sa Julia kyligt. Det kändes som om en dementor hade sugit bort en del av hennes skäl. Hon hade ingenting kvar, kändes det som.

Men Julia kände att en hand smekte hennes axel. Hon vände sig bort. Draco stod där.
"Jag hörde att Granger sa mitt namn. Vad sa hon för något?" frågade Draco och kollade på Hermione som om hon var en spya mitt i marken.
"Ja och hon har faktiskt ett namn" sa Julia och kollade på Draco. Draco såg ledsen ut, han ryckte på axlarna och hans läppar formade ordet förlåt.

"Jag berättade sanningen för Hermione" sa Julia kallt precis när Hermione gick därifrån.
Det kändes som om självaste hon var kall inombords.
"Vilken sanning?" frågade Draco. Draco tog tag i Julias hand, han höll den hårt...
Julia backade undan från Draco, men hon släppte inte taget om hans hand.
"Att våra mammor var bästa vänner" sa Julia och flämtade häftigt. "Dom var lika, som systrar... men dom var för lika! Dom hade samma smak, med kärlek också... Dom blev kära i samma kille; Lucius Malfoy!" sa Julia, som grät.
"Jag tror inte på det" sa Draco kyligt. Ännu kyligare än Julia.
"Tror du inte på mig? Älskar inte du mig?" frågade Julia honom.
"Jo... förresten, det gör jag... och jag förstår om d-du..." började Draco säga.
"Varför ska det vara så svårt för mig? Att bara se på dig. Du är otroligt lik din far, Draco" sa Julia och slutade gråta. Nu talade hon med en mjuk och mild röst. Draco kramade nu om henne.

"Jag älskar dig" viskade Draco i hennes öra. "Jag vill vara med dig oavsett vad som hänt och händer mellan oss"
Julia höll verkligen med honom. "Jag älskar dig också"

Och då gick dom, hand i hand, längs solnedgången... tillsammans.
Men dom var inte tillsammans länge till, eftersom...

vad bra!!!

Otroligt bra!

Tehe tack allihopa! Det kommer mer runt 4-5 tiden tror jag?