Julia, du måste! [SV] [PG]

Meeeeeer skriv meeeer ♥

åhhh!!!! ♥ sååååå bra!
beroende! naaawwwiiee Fred då ♥ ♥

Tack så mycket alla ;D ♥
Men så ni vet nu har jag ändrat efternamnet på Julia så att hon heter Eriksson istället :3 ♥
Alltså då kommer hon att vara jag !

Så nu heter hon Julia Eriksson och ni kan ju kolla på min profil bild om ni vill se hur jag ser ut ♥

vacker!!! ♥

Hahah xD!

Glöm det x'D Ser ju hemsk ut X_X ♥

neee det gör du inte♥

nej du är jättefin ♥

jättebra!!! *Bevakar*
Du skriver så himla bra! De är omöjligt att sluta läsa.

mine och JGW: aww... tack! ♥ Men själv tycker jag inte det X.x ♥

colly: Men gud tack så mycket !

Kapitel 9 Hon var sjuk i morse

-------------------

FRED:
Vi sprang mot sjukhusflygelna jag och George med Harry, Ginny, Hermione och Neville tät i hälarna.
Jag kände hur mina ben darrade, vad hade hänt med henne egentligen?!
Massor av förskräckliga tankar kom upp i mitt huvud och jag försökte skaka av dom.

När vi var framme så såg vi Julia ligga på en utav sängarna och var avsvimmad!
Jag sprang fram till henne som dom andra, Madam Pomfrey kom och ställde sig bredvid sängen också.
-Hon hade tydligen varit sjukt i morse och orkade inte hålla sig kvar på kvasten, hon är nu för tillfället av svimmad på grund av chocken och en jätte hög feber! Om inte Fred hade fångat henne hade hon inte överlevt fallet troligtvis.... Madam Pomfrey tittade ner på henne och jag tittade oroligt på henne jag med.

-Men jag vet inte vart febern kom i från.... Någon som vet nåt? Madam Pomfrey blickade ut över den lilla gruppen med allvarlig blick.
Dom flesta skakade på huvudet, men då sa Ginny nåt.
-Dagen innan hade hon ansträngt sig väldigt mycket på quidditch matchen.... Hon var alldeles utmattad när hon kom in i omklädnings rummet! Ginny såg bekymrad ut medans hon förklarade och tittade sen ner i golvet.

Efter ett tag föste Madam Pomfrey ut oss ur sjukhusflygeln och bad oss att gå och äta lunch.
Vi började gå mot stora salen i en vild konversation om vad som hade hänt, men jag var för chockad för att kunna prata.
När vi var framme vid stora salen och hade satt oss vid bordet så fortsatte konversationen under måltiden.
-Ferd? Varför äter du inte? George tittade bekymrat på mig och knuffade till mig lite.
-Jag är orolig.... Tänk om hon inte vaknar? Jag tittade ner i bordet och tanken fick mig att må ännu sämre.
-Men du... Hon kommer vakna tro mig.... George klappade mig uppmuntrande på axel och han såg nästan lika bekymrad ut som mig.

GINNY:
Fred och George var inte alls sitt samma gamla roliga team som dom brukade vara. Dom sa nästan inget och stämningen vid bordet blev väldigt sorglig när dom inte pratade eller skrattade...
Efter en stund kom en sömndrucken Ron in i stora salen och gäspade, han hade tydligen nyss vaknat.
-Har du sovit till nu? Jag höjde ena ögonbrynet till honom och han tänkte fräsa nåt tillbaka men han nickade bara sen.
-Vart är Julia då? Ron tittade runt bordet och tittade med förvånad blick på alla.
-H-Hon ligger på sjukhusflygeln... Det var Fred som satt och tittade ner i bordet som sa det med förkrossad röst.
-Jaha.... Vad hände! Ron's ansikte förvreds till en orolig blick och han väntade på svar.
Vi började förklara allt för Ron ända tills hans tröga huvud fattade nåt!

-------------------------

Vill ni ha mer ??

Och om ni undrar varför jag skrev i Ginny's tankar så var det för jag skulle förklara hur det såg ut när Fred och George var så ledsna

Meeeeer snälla JFW lägg in ett till jättebra inlägg snälla lägg in ett till kapitel♥