Mirabilis - Vidomina & Medi

"Vi vet inte." Isabelle drog ihop sig när ett ihåligt skrik ekade över huset. Det kom med vinden och hon såg mot Noelle som verkade mera rädd nu än förut.
"Oroa dig inte. Den har inte försökt ta sig in och så länge vi har fönstrerna fördragna så är det okej. Vi kommer inte låta dig skadas eller någon annan heller."
Nicolai såg på sin mor och suckade.
"Men det här låter ju fruktansvärt. Ska vi oroa oss?"

”Kan en inte jaga bort den?”, frågade Leo och såg mot Rion för att se vad han tyckte om det förslaget.
Rion höjde en aning på ögonbrynen åt Leo, men teg.
Leo vände sig till Isabelle och Ivan.
”Det kanske går att prata med den?”, funderade Demi.
Ivan rynkade pannan medan han funderade. ”Tja, vad säger ni? Vi skulle kunna ge oss på den. Vi är trots allt fler än den.”

Isabelle såg på dem och skakade på huvudet.
"Vågar ni då? Vi kanske behöver vara flera? Om vi väntar så är vi mer imorgon när resten kommer."
Nicoli nickade
"Mamma har rätt. Vi blir mer än tillräkligt i morgon." Han såg mot Noelle som satt med sin kopp i händerna.
"Låt oss prata om annat. Noelle ser väldigt rädd ut."
Hon såg upp och skakade på huvudet.
"Jag tror denkommer skada er. Gå inte.." sa hon och reste sig. tog några steg mot soffan och slog sig ner vid Isabelle.

”Du har rätt, Isabelle. Vi väntar tills de andra har kommit. De kommer att vara till bra hjälp.” Ivan nickade bestämt och nickade igen åt att prata om något annat. Här inne var de trygga och hade inget
att oroa sig över.
”Nå, Noelle. Berätta mer om dina studier? Vad studerar du? Är du utbildad till något?” Ivan vred på huvudet för att se åt hennes håll.

Hon såg på honom och drack lite.
"Jag talade ju om det för er vid maten." Hon lade huvudet på sned och ryckte till när vinden slog mot fönstret.
"Men ibland studerar jag språk och det är rätt kul." Hon log mjukt innan hon vände sin blick mot Rion.
"Jag kanske ska berätta hur jag mötte Demitri och Nickolai?" sa hon och vände sig mot dem.
"Som sagt det var i Italien för några månader sedan. Jag hade varit ute kvällen innan och var på väg hem till mitt hotellrum. Det var ganska lugnt och inga som rörde sig på gatan. Jag kunde höra fotsteg bakom mig och...." Hon slutade för att dricka lite innan hon sänkte huvudet.
"Jag kände en klump i magen och jag började gå fortare. Personen bakom mig gjorde samma sak. Sedan började jag att springa och så gjorde även denne." Hennes händer kramade koppen. Men sen hörde jag inte stegen och jag stannade upp. men det var bara att jag inte visste bättre. helt plötsligt så låg jag på marken med läppar mot halsen. Jag kände sticken och jag....."

”Du får ursäkta, Ivan. Noelle gillar inte att småprata.”, sa Demitri och bytte en blick med sin pappa. Ivan nickade och satte sig tillrätta i fåtöljen.
Demi lyssnade på Noelles historia. Hon verkade vara upprörd. Han teg.

"Efter några minuter så släppte den och jag lyckades ta mig hem. Men jag var så hängig hela dagen så jag sov och kom ner på kvällen. Jag valde att gå där människorna var och då mötte jag Demi och Nikki. De påpekade hur blek jag var." Hon skrattade till och såg på dem.
"Så därför var jag rädd. Men ni har ju inte försökt att göra det."
isabelle log mjukt.
"Och vi kommer inte göra det. Så drick och slappna av. Vi ska se till att alla kommer känna sig säkra."

”Ska du inte pröva klänningen?”, föreslog Demi och log vänligt mot Noelle. ”..ja, alltså om du vill.” Demi kikade på henne.
Rion slog sig ner i andra änden av den stora soffan.

"Det borde jag." Hon ställde ifrån sig koppen och reste sig. Snabbt plockade hon upp klänningen och såg över axeln.
"Jag kommer snart."
Hon försvann och några minuter kom hon tillbaka. Hon log mjukt och snurrade.
"vad sägs?" frågade hon med ett skratt.
"Jag älskar den." Nikki log och nickade. Han synade hennes hår och log.
"Så bra att vi fick måtten rätt med."

"Den passar som handen i handsken.", stämde Demi in och nickade gillande när han fick syn på Noelle.
"Vilken tid kommer de andra imorgon? Vet vi det?", frågade Demitri och såg mot Isabelles håll.