Den tredje generationen

Hittade denna idag, och den är såå bra!! *bevakar

håller med

Hej allihopa! Detta kapitel har varit oerhört svårt att skriva och det har tagit mycket tid, för det händer mycket. Därför är detta kapitel liite längre, men jag hoppas ni gillar det iallafall!

Kapitel 16 - Flytten

James och Lily stirrade på varann.
’’Vad menar du?’’ frågade James.
’’Hon hade lämnat en lapp i sängen, hon skrev att hon skulle hoppa från astronomitornet och att hon inte klarade av att du inte älskar henne’’ grät Sara. James kände hur ilskan växte fram i honom. Hur sjutton kunde någon ha mage till att ta livet av sig och lämna skulden på honom?
’’Men… Så får man väl inte göra?’’ stammade Lily. Eline satte sig mellan James och Lily och kramade om henne.
’’Jag tycker vi letar rätt på henne innan…’’ började James. Han behövde inte ens säga mer.

James, Eline och Sara gick mot Astronomitornet. Lily hade också velat kommat med men James hade sagt nej direkt.

De letade hela natten, men de kunde inte hitta henne någonstans. James hade med hjälp av sin osynlighetsmantel smugit ut också, men det fanns inga spår efter henne någonstans.

När gryningen anlänt var de tvungna att gå till frukosten. Sara och Eline hade gråtit hela natten och James var alldeles förbannad. Oliver som funnit dem allesammans vid frukosten var arg för att de inte berättat något för honom, men hans humör lättade snabbt.
Eline hade också lättat på sitt humör angående James och Fredrika, för hon verkade inte riktigt lika sur. Hon hade tillochmed satt sig bredvid honom på frukosten och James hade tröstat henne allt vad han kunde.

Plötsligt, mitt i den mycket dämpade stämningen, höjde Oliver huvudet. Han tittade mot dörren, flera långa sekunder.
’’James, ge hit dina glasögon!’’ sa Oliver och väntade inte på svar utan snappade åt sig James glasögon och tog på dom. Han kisade i de runda glasögorna och sa:
’’Ser ni samma sak som jag ser?’’. Alla vände sig om.

’’Herregud’’ viskade Eline. I dörröppningen stod Andreas Hewitt och Fredrika. De höll varandras händer och de satte sig vid Ravenclaw bordet. James ställde sig upp, han var beredd på att rusa mot någon av de två och göra någonting riktigt elakt. Eline tog tag i hans skjorta och drog honom tillbaks.
’’Snälla James, inte nu. Alla ser’’ sa hon. Hon och alla andra James vänner visste att han kunde vara riktigt aggressiv ibland, och Eline hade nog förmodligen rätt. Han skulle antagligen bli relegerad om han kommit åt Andreas eller Fredrika i det tillfället.

När de ätit färdigt väntade de utanför Stora Salen, de väntade på Fredrika. Och mycket riktigt, något senare kom hon och Andreas förbi.
’’Vad sjutton håller du på med?!’’ skrek Sara åt Fredrika. Fredrika tittade på Sara som om hon var en total främling.
’’Vad menar du?’’ svarade Fredrika.
’’Vi har letat hela natten efter dig, du sa att du hade tagit livet av dig!’’ grät nu Sara. Fredrika skakade sig loss ur Saras grepp och tog tag i Andreas hand.
’’För gudsskull, stick och brinn’’ fnös Andreas åt dem. Då ringde det in till första lektionen.

Det chockerade och stumma gänget kollade på varann. Saras tårfyllda ögon hade förvandlats till mördarblicken bara hon kunde ha, Oliver såg mest bara förvånad ut (James antog att han fortfarande inte hade någon aning om vad som hänt). Eline började gråta och James kramade om henne.

Efter en stund hade de tagit sig fram till lektionen och de hade kommit lite försent och därmed tappat 5 poäng från Gryffindor men ingen av dem kunde bry sig mer. James satte sig bredvid Oliver och de tog fram sina böcker de hade i Trollformellära. James slog upp sidan 78 så hårt att han råkade riva sönder en sida.
Han tittade sig omkring efter Hewitt, men till sin stora förvåning var varken Fredrika eller Hewitt i klassen.
’’De är inte här’’ viskade James till Oliver.
’’Potter, kan du berätta för mig vad den korrekta formeln är för att driva bort dementorer?’’ halvropade professor Binns.
’’Öh, Expecto Patronum?’’ svarade James förbryllat.
’’Du är uppenbarligen bättre på formler än att vara tyst. Var tyst nu och stör inte min undervisning igen’’ muttrade Binns. James ryckte på axlarna och lutade sig bakåt.

Efter lektionen var gänget påväg upp mot sällskapsrummet där de fick syn på Fredrika. Hon hade sin stora koffert i handen och hon höll på att lyfta den igenom porträtthålet.
’’Vad gör du Fredrika?’’ frågade Tristan Dale som också gick med gänget.
’’Jag flyttar till Ravenclaw’’ svarade hon.

Så himla bra

Jättebra! Superfantastiskt! Fredrika känns ganska taskig

OMG dumma dumma dumma dumma dumma Fredrika hur kam hon bli ihop med Andreas???????

ellerhur

Superbra!

Wth aså va händer? va itt tem bäsat kompisar? Va saaaken.. Ja kan skriv om ede åt de,


Jae liti rädd vart eje e påveeg ja nöö.. Men så jävla braaa (Tuuma kommer imr) (Hoppas itt nain svensk läser å trour jae drååga.)

Fantastiskt bra!