I'm Yours: A Sirius Story

27 maj, 2015 17:06

Tjena! Jo, jag tänkte skriva med en font i detta kapitel (En diskret font ), säg vad ni tycker i kommentarerna om jag borde fortsätta med det!
!OBS¡ Det kommer en spökhistoria i detta kapitel, så om du är känslig , hoppa över biten som är mellan två stycken *!
Svar till soony sonny love: Ojdå!
_______________________________________
Kapitel 7 Hand mot hand


"En pirrande, stigande känsla" tänkte jag när jag stirrade ut i den regniga natten.
Jag hade visat Lily och Emma, dom var fundersamma men dom tänkte följa med. "Usch, jag hatar att vänta"
Klockan tickade. 20.30...20.45...21.15...21.45...
"Vi måste gå nu!" Viskade jag genom mörkret.
Emma ställde sig tvärt upp.
"Aj aj, Kapten" sa hon.
"Lily?" Sa jag.
Lily hade slumrat till. Jag smög närmare.
"Lily!" Sa jag högt i hennes öra.
Hon hoppad till och ramlad ner på golvet. Jag skrattade och drog upp henne. Min klocka visade tio i tio.
"Kom nu!"

Vi smög ut i sällskapsrummet där en grupp tredjeårselever var djupt insjunkna i ett parti trollkarls-schack. Dom märkte inte att vi smög ut och vi kröp genom gången ut i korridoren.
"Där!" Sa Lily och pekade på en gobeläng. Den försetällde en man i balett-kjol som undervisade troll i balett. Mitt emot gobelängen fanns en dörr.
"Här har det aldrig varit en dörr?" Frågade Emma försiktigt.
Vi stirrade på handtaget.
"Ett..." Sa jag och satte handen på handtaget. "Två...tre"
Jag öppnade dörren. En våg av värme slog emot oss när dörren hade flugit upp.
Det var två mjuka soffor, två stora fåtöljer, en stor brasa i mitten. Den brann, men elden satte inte eld på någonting. Även fast det var hemtrevligt var det lite obehagligt. Vem hade skickat brevet?
"Välkomna" hörde vi en välbekant röst. James, Sirius, Remus och Peter steg fram framför oss. Peter hade bandage om handen. "Det här..." Sa James och gjorde en gest mot rummet. "Är Vid-Behovsrummet. Det kan även kallas Kommer och går-rummet. Inte många känner till det. Men det gör vi"
Vi tittade på varandra. Dom här killarna är verkligen knäppa.
"Och...vad gör ett sånt här rum?" Frågade jag försiktigt.
"Ja, Lovali Rosalie Winton" sa Sirius. Jag ryckte till när han sa min mammas namn. "Det uppfyller användarens önskningar"
"H-hur kan du veta mitt fulla namn?" Frågade jag tvärt.
Sirius rodnade svagt.
"En...en pojke har sina hemligheter" sa han.
"Vi tänkte berätta spökhistorier" avbröt James.
"Åh nej!" Stönade Lily. "Nej nej nej..."
"Evans, du kan hålla mig i handen" sa James och flinade. Alla himlade med ögonen. Han var så naiv.
Alla satte sig ner i sofforna. Dom var pösiga och man satte sig lätt tillrätta. Tekoppar trollades fram framför oss och fylldes med te. Mitt te blev svartvinbär-te. Hur visste...?

För många frågor
För lite svar
Varför har havet vågor
Allt står kvar
Vart kan man vända sig
När frågan är som störst
När man är för känslig
Hur ska man släcka sin törst?

*"Det var en gång en liten flicka..." Berättade Remus. "När hon var 10 år flyttade hon, hennes mamma och pappa till en ödslig villa ute på landsbygden. Hon var hemma själv på eftermiddagarna för att hennes föräldrar jobbade. En dag kom hon som vanligt hem och ropade samma som vanligt: "Mamma?"
Men idag fick hon ingen tystnad tillbaka.
"Jaaaa?" Hörde hon den välbekanta rösten. Flickan blev glad och sprang uppför trappan. Rösten hade hörts från övervåningen."
Remus ansikte lystes upp i det varma skenet från elden. Det såg trött och tärt ut, fast ögonen var vakna.
"Hon upprepade "Mamma?" och fick samma svar. Huset var stort och det var lätt att villa bort sig i dom många rummen. Rösten verkade komma från ett rum längst bort i en korridor. Flickan hade handen på handtaget då hon hörde ytterdörren öppnas och hennes mammas röst:
"Älskling, är du hemma?" Flickan blev rädd och sprang mot trappen. Hon såg dörrhandtaget vridas upp och något stirrade på henne. Hon visste ibte var det var. Bara något som tittade på henne. Mamman nöttes inte av en glad och livfull dotter i hallen. Utan dotterns lik uppe på trappavsatsen"*

Alla som satt som förstenade.
"Ä-är det på riktigt?" Frågade Lily tillslut. Jag såg hennes hand som hade tagit ett hård tag om James hand.
"Vem vet" sa Remus mystiskt.
Jag kände någons fot som snuddade min under bordet. Jag tittade ner. Det var Sirius fot. Jag log mot honom.
"Nån annan som kan en?" Frågade Emma.
James räckte upp handen.
"Jo, det var en gång en liten flicka som skulle fylla 2 år..."
Försiktigt smög jag min hand in i Sirius hand. Och han höll kvar den.

Det var sent, alla hade somnat så jag tog fram ett pergament och en fjäderpenna:
Den som vet vad kärlek är
Den som öppnar upp sitt hjärta
Och delar med sig av det här
Den som visar sin smärta
Kanske blivit kär...
Jag tänkte och tänkte.
"I flickan som hade stulit hans hjärta" viskade en röst i mitt öra. Men när jag vände mig låg Sirius och sov, med ett leende på läpparna.

---

So bury me as it pleases you, lover At sea, or deep within the catacomb

31 maj, 2015 20:35

Detta inlägg ändrades senast 2015-06- 7 kl. 14:26
Antal ändringar: 5

31 maj, 2015 20:49

Okej, jag läser SÄLLAN spökhistorier men läste dena bara för att du skriver så bra
Som sagt du skriver så HIMLANS bra!

31 maj, 2015 20:58

31 maj, 2015 21:16

Åhhhh asså jag kan på riktigt inte vänta på nästa kapitel!!!!! Lägg upp så snart som möjligt för jag exploderar snart på riktigt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det är en av de bästa ffs jag har läst!

---

http://www.mugglarportalen.se/forum.php?topic=40631&page=5#p2880118 Marodör ffs är bäst så tagga mig i de. I alla andra också såklart;)

31 maj, 2015 21:53

31 maj, 2015 22:14

Såååååååå braaaaaaaa!!!! ♥

Meer!

1 jun, 2015 11:13

Du är bäst på hela Mugglis!

---

Happiness can be found even in the darkest of times if one only remember to turn on the light.

1 jun, 2015 17:04

1 jun, 2015 23:02