Dumbledores armés nya tid

Jaa! Vad kul!

Yay!!!!!!!!!!!!!

Hej! Ni är världens bästa läsare! Ni kommerterar så gulliga kommentarer! Jag är ledsen att det dröjde, men jag var inte riktigt nöjd med kapitlet.
Men nu tror jag att det är tillräckligt för att läsas!

Hoppas ni gillar det.

(PS. Jag kommer att skriva nästa del ur Nevilles perspektiv. DS.)



Kapitel 11- En mörk källare

Lunas perspektiv

Luna bet efter mannen som försökte kidnappa henne, någon skrek någonting, allt blev svart.

Luna vaknade av att bli nerslängd i ett mörkt rum. Hon landade på armbågen och hela armen domnade. Luna gned den medans hon kollade sig omkring. Rummet var stort och mörkt, Luna rös, det var kallt och fuktigt. Hon hade sin vintermantel över sina mugglarkläder, hon slöt den närmare om sig. Någonting rörde sig i mörkret en bit bort, Luna hasade sig snabbt bakåt så att hon satt med ryggen mot den skrovliga stenväggen. Hon letade efter sin trollstav, men fickan var tom. Luna andades häftigt och kollade sig skrämt omkring.
"Hallå?" Rösten bar inte riktigt, det blev mest en hes viskning.
"Är det någon där?" Luna tryckte sig upp allt hårdare mot den vassa väggen. Någon rörde sig igen, denne kom närmare, stegen lät försiktiga och tvekande, .personen haltade, sen talade den.
"Hallå? Ja, jag är här." Rösten kom ifrån en gammal man, den lät bekant. Men Luna kunde inte lista ut ifrån vem den kom ifrån. Nu var hon inte lika hes längre, rösten lät nyfiken när hon ställde sig upp, fortfarande med ryggen mot väggen.
"Vem är du?" Luna kisade igenom det mörka rummet.
"Jag är Ollivander.. Garrick Olivander... Vem är ni?"
Ollivander det är ju en trolllstavsmakare, tänkte Luna, vad gjorde han i ett kallt och mörkt rum. Luna tog ett tvekade steg mot den devis dolda mannen.
"Jag är Luna Lovegood. Vad är det här för ställe?" Mannen kom lite närmare och Luna såg hans insjunkna kinder och stora ögon.
"Det är en källare hos en dödsätarfamilj, det här är min cell, jag har vart här i snart ett år nu." Luna rynkade pannan.
"Är du också kidnappad?" Han nickade långsamt innan han talade igen.
"Inte för att vara påträngd men..." Han skruvade på sig, lätt besvärad.
"Men har du möjligtvis någon mat vi skulle kunna dela på?" Ollivander var mager och såg riktigt sjuk ut. Luna kände i sina fickor.
"Jag tror jag har lite godis... Men får du.. jag menar vi... inte någon mat här?" Ollivander log sorgset och pekade mot ett hörn.
"Där borta har vi ett vattenkar. Sen kommer de ner med en måltid om dagen, oftast på kvällen. Så man får hushålla med det lilla man får.." Luna svalde hår och nickade långsamt.
Hon gick efter den gamla mannen när han gick tillbaka in i mörkret.
De kom fram till ett litet hörn, och på det iskalla stengolvet låg det tre kalla filtar och en kudde.
"Det här är vad jag fått att sova på..." Luna rös till och vände sig tvärt om när hon hörde ett ljud ifrån trappan.
"Det kommer någon!" Luna gick tillbaka mot den när en kvinna från andra sidan sa:
"Bort från dörren, jag kommer med mat." De backade tillbaka och ställde sig mot den motsatta väggen.

Det klickade till om låset, och dörren svängde upp. I ljuset från lamporna i trappan syntes en blek och slank kvinna. Hon hade kalla ögon och röda läppar, och över armen hon hade trollstaven i, hängde ett täcke och en kudde. I hennes andra hand fanns det två djupa tallrikar, hon släppte inte blicken på Ollivander och Luna när hon ställde ner dem på golvet. Sedan slängde hon in täcket och kudden och smällde igen dörren hårt.
Ollivander nästan sprang fram mot dörren när Narcissa försvunnit, Luna gick tveksamt efter. Han satte sig direkt på marken och granskade maten. Luna hoppade ner intill och granskade sin egen tallrik, köttsoppa.
"Är den inte förgiftad? Min Pappa har berättat att dödsätare äter gift!" Luna kollade med allvarliga ögon på mannen som nu plockade upp köttbitar med fingrarna.
Ollivander bara skakade på huvudet och och sa obekymrat:
"Det har inte hänt än iallafall..." Luna rynkade pannan och plockade upp en köttbitar hon också, den smälte i munnen och först nu märkte hon hur hungrig hon var.

Luna gäspade och kliade sig i ögonen, hon och Ollivander hade suttit och diskuterat lite allt möjligt.
"Mr Ollivander, hur vet man vad klockan är?" Ollivander kliade sig i huvudet och tog fram en guldfärgad klocka, med planeter istället för siffror runt om kanterna.
"Klockan är elva, vi borde sova nu. Det är en dag imorgon också."
Ollivander rådde Luna till att ta med sin vintermantel.
När de kröp ner i det torraste hörnet längst in i rummet rann det tårar nerför Lunas kinder. Ollivander, som låg ytterst, klappade henne tafatt på armen.
"Såja, det kommer att bli bra, vi har ju varandra." Luna nickade, men kunde inte sluta tänka på Ginny och Neville, som förmodligen undrade vart hon var och hur hon mådde. Om hon bara kunde tala om för dem att hon mådde bra...
Ollivander hade nästan somnat,när Luna snabbt flög upp ur sin nerbäddning och rusade fram till sina skor. Han ryckte till.
"Nhöh, vad är det som händer?" Luna andades upphetsat. Hon plockade fram en galleon innifrån skon. Ollivander lyfte huvudet och rynkade sin panna.
"Vad ska du ha pengar till?" Luna fnissade ofrivilligt till.
"Det här är ingen vanlig galleon, det är Dumbledores armés specialgalleon!"
"Jag förstår inte.." Luna kröp ner i sin bädd igen, nu med myntet i handen.
"Vi kan skicka meddelanden till varandra, med hjälp av denhär! Alla andra har har lika dana... Kolla!" Luna vred på myntet och skrev in:
"Jag mår bra, fast i en källare, inte ensam, jag har Ollivander./ Luna"
Femton sekunder senare kom ett nytt meddelande upp på myntet.
"Skönt att veta att du lever! Vi tänker på dig./Seamus"
Luna la ner sitt mynt i strumpan och la sig tillrätta bland sina tunna filtar, Ollivander hade fått det tjockare täcket av henne. Hon gäspade och hackade tänder, och det tog inte lång tid innan hon föll in i drömmarnas värld.

bevakar

Nej men asså guuuuuuuuuuu så bra

Urmugglisdunerduperbra! Gillar Lunas idé med guldmyntet, skulle möjligen aldrig komma på det. Längtarrr till nästa!

SÅÅÅÅÅÅÅ BRAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!

Asbra!!! MER!!!

Bra!!! Du är jätteduktig!!!!

Du skriver såå bra! du borde skriva en bok!!!!