Kaos med tidvändare!

Hellu! Ny läsare! Jag älskar att läsa om marodörerna och jag gillar verkligen idén

Tack ♥

Kapitel 10
LUNA

Luna skilde sig från sina vänner och gick bort mot rawenclawbordet. Hon hade nämligen fått syn på några välbekanta figurer där. Med ett par lätta steg skuttade hon glatt dit. "Hej!" sa hon och slog sig ner brevid en flicka i kanske femte året.
Flickan såg förvånat upp, hon hade varit mitt inne i diskussion med en annan pojke.
Luna log fortfarande lika glatt.
"Hej", svarade flicka henne och fortsatte att betrakta henne en stund.
Luna började ta av den utsökta hogwartsmaten och fick något drömmande i blicken när hon började äta.
"Vad heter du? Jag heter Juliet." sa flickan sedan henne.
Luna fortsatte att le.
"Luna Smygsprutt." svarade hon enkelt utan att behöva tänka efter.
Några i närheten började skratta vid detta.
Men det fångade även pojken flickan pratat med innans uppmärksamhet.
"Smygsprutt?!" frågade han facinerat.
"Ja" svarade Luna."Det är onsynliga varelser som svävar in genom öronen och gör hjärnan alldeles luddig." förklarade hon.
Flickan såg lite förvirrad ut men också intresserad.
Pojken började däremot prata med henneupphetsat.
"Jag heter Xenophilus. Och de här narglarna..."
Alla tre var snart inne i en livlig diskussion och pratade snabbt och oavbrutet.

En stund senare kom en liten andra års elev och avbröt de:
"Säg mig, vad är det ni pratar så ivrigt om?"
Luna såg upp och såg lite besviken ut när hon såg vem det var. Det var en mycket ung Gilderoy Lockhart, men det var lätt att känna igen honom på hans blonda flottiga hår och stora breda leende. Luna kunde inte låta bli att göra en sur min mot honom och Juliet gjorde det samma. Ingen brydde sig om att svara honom och det fortsatte att prata medans de åt.


Sådär, tog ett tag. Var lite svårt att komma in i Luna-rollen...
Varsogoda!

Jättebra!
Är Juliet Lunas mamma eller bara någon du kommit på sådär?

Jättebra

Mer

Super bra.

Det är Lunas mamma

OCH tack allihop! Ni gör min dag ♥


Kapitel 11
GINNY

Jag log och nickade till Hermionies plan.
Vi satt alla i uppehållsrummet (utom Luna, som jag inte träffat på evigheter...) och pratade.
Det var skönt att vara tillbaka i den lilla gruppen, jag var ett år yngre än dem och hade blivit tvungen att skiljas åt efter lunchen.
De i min årskurs hade varit rätt stängda och inte alls särskilt trevliga att prata med, jag slår vad om att den där snobbiga tjejen är Romildas mamma...

Hermionie fortsatte att pladdra på om Halvblodsprinsen, men jag lyssnade bara med ett öra. Jag var helt upptagen med något annat, att kolla på Harry t. ex. (Ja, jag vet att jag har en pojkvän, men att kolla är väl tillåtet..? Kolla och inte röra.)
"Ginny!" Hermionie väckte mig ur mina tankar.
"Ginny, lyssnar du!?"
"Va, jovisst." mumlade jag och rodnade lite.
Sluta Ginny! Du har ju kommit över det här med att rodna!
Hermionie såg inte övertygad ut, men flyttade sin blick från mig till Ron istället som satt och sparkade på bordsbenet.
Han slutade genast.
Haha! De är så meant for eachother!

NEVILLE

När klockan började bli lite väl mycket, reste vi oss upp och gick åt olika håll.
Det hade blivit lite stökigt den senaste stunden, men vi hade kommit fram till en sak,
vi skulle bryta oss in i Snigelhorns kontor (Hermionie hade protosterat) och ta reda på vilka elever som har toppbetyg.
Det var det bästa vi kommit på, till och med Hermionie hade slut på idéer.

När vi kom upp till killarnas sovsal satt redan alla marodörer där. Alla hade oskyldiga leenden och var väldigt intresserade av sina egna sysslor.
Jag, Harry och Ron utbytte oroliga blickar.
De visste väl inget?

mer

Jättebra!

Super bra!!!!