Olivia Stewarts kärlek

Titel: Olivia Stewarts kärlek
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 34 del 2 + prolog
Färdigskriven: Ja
Rating: PG-13
Beskrivning: Olivia Stewart ska börja på Hogwarts i femte årskursen. Hon har precis flyttat från Frankrike till England men sin mamma och lillebror. På tåget påväg till Hogwarts träffar hon Fred och George Weasley, Och vad kan man säga? det blir kärlek vi första ögonkastet mellen Olivia och Fred!

Värt att skriva på eller?

*bevakar* låter asbra

Taack! ♥ väntar bara på att någon annan nappar också

låter bra, börja skriv

Kap1: Hogwarts expressen

Jag vaknade av att mamma ropade på mig nerifrån köket. Jag öppnade ögonen i ett ryck och for upp ur sängen. När jag kom ner satt redan min mamma och lille bror Anthony som var 4år vi köksbordet och åt frukost.

- Hej gumman! Idag är den stora dagen, nervös?
- Ja det är jag, svarade jag med en lätt skakig röst. Men det ska bli jätte kul iallafall!

Det ser jätte gott ut mamma sa jag medans jag tog för mig av det stekta fläsket och ett ägg.

När jag ätit upp sprang jag upp till mitt rum för att kolla så att allt som stod på min packnings lista var nerpackat, sen bar jag ner resväska till hallen.
Mamma vi måste sticka, tåget går om 35minuter! Ropade jag till henne medans jag gick föra att hämta min bror från sitt rum där han satt och lekte med lego. Anthony vi måste sticka sa jag och lyfte upp honom och gick ner till bilen och satte honom där, sen gick jag in för att hämta min väska.

Nu var vi äntligen framme vid King´cross station och det var bara 15 minuter kvar tills tåget skulle åka. Vi gick till perrong 9 och 10, där det stod 5 eller 6 rödhåriga personer och en svart hårig kille med runda glasögon. Jag gick fram till dem och frågade den korta mulliga kvinnan om hon visste hur jag kom till perrong 9 ¾ .
Javisst vet jag det svarade hon, du springer bara rakt igenom väggen där sa hon och pekade mot väggen mellan perrong 9 och 10. Okej tack!, svarade jag och gick tillbaka för att säga hejdå till min mamma och bror.

Jag gick fram och skulle ställa mig bakom den rödhårige familjen men på sista steget snubblar jag på mina egna fötter och ramlar rakt in i en ganska så lång kille. Ojj förlåt mumlade jag fram och kände hur rodnaden steg inom mig. Det är lugnt svarade han och små log lite. Jag är Fred Weasley och du är? Olivia, Olivia Stewart svarade jag och jag kände hur nevös jag började bli.
Fred det är din tur sa den korta kvinnan och Fred ursäktade sig och började springa in i väggen och sedan försvann. Nu var det min tur, jag tog min vagn i ett sten hårt grepp och sedan började jag småspringa mot väggen och precis när jag trodde att jag skulle krascha fick jag en liten pirrande känsla i kroppen och jag öppnade ögonen och fick se ett rött tåg där det stod Hogwarts expressen på. Jag gick in i tåget för att leta efter en plats men hittade ingen, alla var fulla. Men sen såg jag han, Fred satt där med sin tvilling. Jag knackade försiktigt på dörren och öppnade den långsamt när jag såg att dem båda tittade upp på mig. Är det okej om jag sitter här? Dem andra platserna är upptagna sa jag blygt och tittade ner i golvet.
Det är klart du får Olivia svarade en av dem och jag kände igen rösten med en gång, det var freds lena och mjuka röst som talat.
Jag satte mig ner bredvid Fred.
Hejj! Jag är George sa den andra och räckte fram handen. Jag tog den och skakade den, Olivia svarade jag. Eeehm vilken årskurs går ni i frågade jag, fast nu var jag inte lika nevös, dem verkade faktiskt rätt så schyssta. Femte svarade dem i kör, jag var tvungen att börja skratt när dem sa det. Dudå? frågade Georg glatt.
Femte svarade jag men ett stort leende på läpparna.
Naajs! svarde Fred, du är ny väll?
Ja det är jag, jag gick på Beauxbaton innan!
Du har väldigt bra engelska för att komma från Frankrike, sa George
Min mamma kommer från England och min pappa kommer från Frankrike,, så ibland pratade vi engelska hemma... svarade jag honom.

Nu hade vi åkt ett tag och jag kände hur trött jag började bli, jag försökte verkligen hålla ögonen öppna men tillslut slocknade dem och jag somnade.

Freds tankar:
Olivia är sådär underbart söt. Hennes vackert leende, hennes perfekta bruna halv lockiga hår som gick en bit nedanför axlarna och hennes perfekta blåa ögon som gick i en nyans av grönt tindrade så klart när hon skrattade. Vad kan jag säga? Jag tror det är kärlek i första ögonkast i alla fall från min sida.
Fred? Fred! Jag väcktes ur mina tanka av George som ropade. Ja vad är det? frågade jag lite förvirrat. Vad tänker du på? Sa han. Eeehm… nä det är inget speciellt. Nähe men du vi kanske bör väcka Olivia vi är ju snart framme.
Olivias synvinkel
Olivia hörde jag någon kalla och jag vaknade med ett ryck. Oh det var Fred som kallat. Oj, det var inte meningen att skrämma dig men jag skulle bara säga att vi snart är framme och du bör sätta på dig Hogwarts klädnaden. Jag tittade på dem båda tvillingarna och såg att dem redan tagit på sig sina. Vi väntar utanför sa George. Okejj, svarade jag, men dem hade redan gått ut. Jag tog på mig klädnaden och tåget började sakta rulla in.

Bra

Taack!♥

jätte bra mera

braa

Kapitel 2: sorteringen

Tack för kommentarerna!

Väl inne på slottet möttes jag av en varm och välkomnande känsla, det var så vackert mycket finare än på min förra skola.
Det kom fram en gammal man med silver grått skägg och halvmåns formade glasögon till mig, ursäkta men är ni Mrs Stewart? Ja, det är jag svarade jag och log mot honom. Bra, jag är Professor Dumbledore och är rektor här på skolan, får jag be dig följa med mig in till stora salen så vi kan sortera dig sa han vänligt och log ett fridfullt varmt leende mot mig och jag nickade och började följa efter honom till stora salen. Vilken syn jag fick när dörrarna öppnades in till salen Fyra långa bord som var fulla med elever, och bordet näst längst till vänster såg jag Fred och Georg som vinkade till mig! Längst fram fanns ett bord för lärarna och framför bordet fanns en stol med en gammal hatt på som jag antog var sorteringshatten. Vi gick mellan borden och fram till stolen, professor Dumbledore gjorde en gest som visade att jag skulle sätta mig på stolen. Jag satte mig ner försiktigt och riktigt kände hur allas blickar var vända åt mitt håll och allt var tyst förutom hatten som Dumbledore precis hade satt på mig. Hmm.. det får bli Gryffindor!!! Ropade eller rättare sagt skrek hatten ut och hela Gryffindor bordet brast ut i applåder och Fred och George hade ställt sig upp och börjar busvissla och applåderat så jag svär att dem skulle få blåmärken på händerna nästa dag! Jag reste mig upp och började små springa fram till deras bord och satte mig framför dem båda tvillingarna.

Nu öppnades porten igen och ett gäng första års elever kom in tågandes för att nu bli sorterade men först så sjöng den slitna hatten en sång som var så uuuttråååkande fast den sjöng ganska bra ändå. Och nu var sorteringen igång för fullt men jag orkade inte lyssna så jag satt och tänkte på allt möjligt fast om jag ska vara ärlig var det inte om allt möjligt utan om Fred! Han var så söt och hade ett så underbart skratt!
Jag tittade upp mot taket och fick syn på en stjärnklar himmel! Det var som om där inte fanns ett tak! Helt underbart nästan magiskt.
Jag tittade ner mot bordet igen och märkte att maten hade serverats och sorteringen var slut. Alla hade börjat ta för sig av maten, så det var väl bara att börja ta vad jag ville ha.
Wow ska du verkligen äta allt det där hörde jag George säga och han började flina. Vad svarade jag honom? Ursäkta att jag gillar mat då? Va? Nä, det är inget fel med det sa han, jag gillar att tjejer har stor aptit sa han och sen brast vi alla ut i skratt. Efter maten följde vi resten av alla Gryffindor eleverna upp till vårt sällskapsrum. Gud så mysigt skrek jag nästan ut när jag kom in till det varma rummet röd guldiga rummet. Haha ja svarade Fred glatt.
Jag går upp och lägger mig är faktiskt riktigt trött sa jag och började gå upp mot tjejernas sovsal.





hoppas ni gillade den