V för vendetta ( egen version)

Detta kommer att vara min egna version av V för vendetta.

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::.

Kapitel 1.

Evey var på väg till jobbet på morgonen och tänkte på att det var bara några timmar sedan hon hade träffat en den maskerade främlingen.
Han var lite galen antog hon....vad tänkte han egentligen göra?
Men mer hann hon inte tänka fören hon hörde snabba steg bakom sig och när hon vände sig om så flämtade hon då hon såg figerman och hon sa panikslaget.

Evey - Vad...vad vill ni?

de stannade upp och sa.

Jens - Vi ska gripa dig för at du var ute efter utegångsförbudet...samt att du sågs med en maskerad man.

Hon blev ännu räddare och visste att hon skulle åka fast om hon inte försökte fly och det var precis det hon gjorde och började springa åt andra hållet och hon sprang så länge hon kunde och stannade när hon stannade vid en smal gränd som var mörk trots att det började ljusna ute och hon sa lågt.

Evey - Det...var nära ögat.

Men hon andades ut för snabbt för hon hörde springandes steg efter någon minut igen och plötsligt så fick hon en behandskad hand över sin mun och kände något mot sin rygg och en låg röst som sa.

V - Backa....Evey.

Evey tyckte rösten lät bekant så hon lydde och de backade runt ett hörn och där släppte han taget och Evey vände sig långsamt om och såg V stå där och hon sa lågt.

Evey - V?

V nickade och sa.

V - Ja det är jag.
Jag är rädd om jag skrämde dig Evey.

Evey nickade och sa.

Evey - Fingermännen skrämde mig mer.
Men varför är du här?

V såg på henne och sa

V - Jag har vissa saker att göra på BTN men jag har lite tid innan.
Jag tror inte att du kan gå hem igen....

Evey såg på honom och sa.

Evey - Jag....jag kanske kan bo hos vänner.

V såg på henne och sa lågt.

V - Vill du verkligen..utsätta dina vänner för den risken Evey?

Evet såg på honom och visste att.....han hade rätt så hon sa.

Evey - Men...var kan jag då bo?
Jag känner inte till någonstans.....

V såg på henne och sa.

V - Mitt hem är det säkraste för dig....Evey.
Ingen kan hitta dit.

Evey såg på honom och blev båda glad och nervös och hon sa.

Evey - Men....vi känner knappt varandra.

Medan jag yrar i solsommarvärmen skrivs nu denna kommentar så att denna fanfictions nästa kapitel kan komma, ser fram emot att läsa ikapp en regnig sommarkväll!

V såg på henne och sa.

V - Jag vet...men det är det bästa för dig.

Evey svalde och sa.

Evey - Men jag kommer bara vara ivägen...

V såg på henne och skrattade lite och sa.

V - Jag tror inte det Evey....det är rätt så stort hos mig.
Jag försäkrar dig att du inte kommer at vara ivägen.

Evey svalde och sa.

Evey - Okej...jag antar att det är okej.
Men....du skulle väl göra något först?

V nickade och sa.

V - Ja...

Han såg sig tvärt omkring och sa.

V - Göm dig bakom den där och stanna där tills jag kommer tillbaka.

Evey nickade men sa.

Evey - Om du kommer tillbaka menar du?

V förstod att hon var orolig och sa.

V - Jag förstår att du är orolig....men jag är tillbaka senast om 2 timmar.

Evey svalde och sa.

Evey - Okej...jag antar att jag får lita på dig.

V nickade och sa.

V - Gå och göm dig nu Evey.

Evey nickade och sa.

Evey - Lycka till.

V nickade och gick iväg och Evey gick och gömde sig och precis 2 timmar senare så satt hon och väntade då hans röst hördes.

V - Evey...

Evey ryckte till och sa.

Evey - Ja....

spännande!

V gick fram till där hon var och sträckte fram handen och hon såg på hans hand och såg att hans handske såg likadan ut så hon tog den och han hjälpte henne upp och sa.

V - Är du redo att gå?

Evey nickade och sa.

Evey - Ja...men tänk om vi blir jagade?

V såg på henne och sa.

V - Jag fixar problemen som de kommer Evey.
Men jag tror att jag lett dem på ett villospår.

Evey svalde men sa.

Evey - Okej.
Jag följer dig.

V nickade och sa.

V - Ja...men du får gå fritt en stund...men sedan måste jag tyvärr be om att sätta ögonbindel på dig.

Ëvey kände sig inte glad över de men V gjorde detta för henne och det var säkert inte något han planerat så hon sa.

Evey - Okej om det är nödvändigt så får du göra det.
Men inte fören vi kommer där du måste dra gränsen mellan den del jag får se och den del jag inte får.

V nickade och sa.

V - Sjävklart.

Evey nickade och de började gå och Evey höll sig bredvid V för säkerhets skull och när de gått ett bra tag så sa V.

V - Här måste jag tyvärr dra den där gränsen Evey.
Men jag lovar dig att jag inte kommer låta dig falla.

Evey nickade ocg sa.

Evey - Okej...jag litar på dig...

Hon visste inte varför hon sa det.
Men vad hade hon annars för val.
Hon kände hur han ställde sig bakom henne och sedan kände hon ögonbindeln sättas på plats och V tog henen seda i armen och sa.

V - Kom nu så går vi.

Evey nickade och efter ytterligare en bra stund så hörde hon hur han öppnade en dörr och sedan gick de in och han låste och sedan gick de neråt och Evey sa lågt.

Evey - Är det under jord?

V svarade inte utan de bara fortsatte och efter en stund så hörde hon ytterligare en dörr öppnades och sedan ytterligare en och till slut och sedan gick de en bit och sedan tog han av henne ögonbindeln och hon blinkande och såg sig omkring och såg alla prylar och statyer och sa.

Evey - ee ursäkta men är detta ett museeum?