Kille hjärta kille [Wolfstar]

Titel: Kille hjärta kille (sämsta namnet, jag vet)
Huvudperson(er)/Perspektiv: Remus och Sirius
Färdigskriven: Nix.
Antal kapitel: 1 hittills
Genre: Romantik, vänskap
Rating: Är ganska dålig på sånt här eftersom det beror på hur känslig man är, men PG-13 skulle jag tro (kan förekomma lite prat om sex och andra vuxenämnen, men då varnar jag innan)
Tid: Sjätte året
Handling: Wolfstar. Behöver jag säga mer?

Några personer som kanske vill måste läsa:
Avis Fortunae
Mintygirl89
Viloss

Kapitel 1
Kapitel 2
Kapitel 3
Kapitel 4
Kapitel 5
Kapitel 6

---
Kapitel 1 - Remus
Remus betraktade sina vänner över kanten på boken. Sirius och James spelade schack medan Peter tittade på. De satt allihopa i Gryffindors uppehållsrum, och klockan var fyra. Det var den första dagen på Hogwarts. Alla lektioner var slut.
“Okej, Måntand, vad vill du göra vid du-vet-vad?” frågade James plötsligt medan hans drottning krossade en bonde.
“Vet inte”, svarade Remus.
“Jag röstar för en runda runt Hogsmeade”, sa Sirius.
“Jag vet inte…”, sa Remus tveksamt.
“Vi röstar”, tyckte Peter.
“Smart. Okej, vilka vill ta en runda runt Hogsmeade?” James han flög omedelbart upp.
Sirius och Peter räckte också upp handen.
“Tyvärr, Måntand”, sa Sirius och log snett.
“Nedröstad”, sa James.
De tog ner sina händer och började planera. Remus lyckades få planerna att vara något lungna.
“Då var vi klara”, sa James. “Det händer imorgon.”
“Jag ser inte direkt fram emot det.”
“Du ser inte fram emot förvandlingen, menar du.” Sirius klappade Remus på huvudet.
“Fortsätt spela”, sa Peter ivrigt.
James vann spelet. Han föreslog att de skulle gå en promenad runt slottet, vilket de gjorde. Sirius och James sprang i förväg och skuttade som småbarn.
“Du, Slingersvans, varför är du inte själv med och spelar?” frågade Remus då.
“Äsch. Jag förlorar bara.”
“Jag kan hjälpa dig.”
“Menar du det?”
“Absolut. Vi är ju bästa vänner.”
Peter log glatt mot Remus. Sedan sprang de ikapp James och Sirius.

Nästa dag hade James quidditchträning som Sirius skulle titta på och Peter kvarsittning. Vilket betydde att Remus var helt ensam i uppehållsrummet (eftersom resten av eleverna var någon annanstans i slottet).
Remus låg i soffan med näsan i en bok när Sirius stormade in.
“Jag blev bortjagad igen”, klagade han.
“Tråkigt att höra”, sa Remus frånvarande.
“Bara för att jag sa att James rumpa var fin”, sa Sirius bedrövat. “Jag menar, det var en komplimang!”
“Jaså.”
“Lyssnar du?”
“Mmm.”
“Det flög förbi en blå ko på James träning.”
“Jaha… vänta, vad sa du?”
“Lyssnar du?”
“Ja, det gör jag. Du har min fulla uppmärksamhet.”
“Bra. Jag blev bortjagad.”
“Synd.”
Remus flyttade bort fötterna och Sirius satte sig tungt ner i soffan. Eftersom Sirius satt där kunde han inte sträcka ut benen helt.
“Vad konstigt du ligger”, sa Sirius.
“Vad menar du?”
“Varför sträcker du inte ut benen?”
“Du är i vägen.”
“Du kan ha benen i mitt knä. Jag tror inte att jag dör av tyngden.” Sirius himlade överdrivet med ögonen.
Remus tvekade i två sekunder, sedan la han upp fötterna i Sirius knä. En fjäril fladdrade plötsligt i hans mage. Vad gjorde den där? Det var helt normalt att ha fötterna i sin kompis knä! Fjärilen flög vidare och Remus återvände till boken. När Sirius dramatiskt berättade hur han blivit bortjagad lyssnade han bara med ett halvt öra och hummade och nickade på rätt ställen.
“... och så körde de bort mig”, avslutade Sirius.
“Vilken skandal”, sa Remus.
“Vad är en skandal?”
James hade kommit in.
“Äsch, inget”, sa Sirius snabbt.
“Nähä”, sa James. Sedan tittade han misstänkt på dem. “Eller sitter ni där och viskar om mig? Förrädare!”
“Va? Nej, det gör vi inte”, protesterade Remus.
“Bra, då tar jag tillbaka det där sista.”
Remus tänkte på den där konstiga känslan. Varför hade det känts så? Sirius hade bara erbjudit honom att kunna sträcka ut benen, och han hade gjort det. James och Sirius gjorde det hela tiden.

Verkar den bra? Skriv ett svar så fortsätter jag skriva (fast det gör jag ju i alla fall, hihi)

Jag gillar dialogen när de pratar om "du-vet-vad!" Att allt inte serveras rakt ut, utan till viss del ligger mellan raderna. Sådant gillar jag Typiskt att Remus är den lugna av de fyra, när det egentligen är hans situation som satt igång alltsammans.

Sen blev jag väldigt förtjust i bilden med fjärilen. Istället för det vanliga "fjärilar i magen" så var det en liten, försiktig fjäril som fladdrade till och sedan flög iväg. En liten föraning ... supersnyggt!

Hoppas på mer, skulle gilla att läsa om Remus och Sirius.

Tack fina du ♥

Eftersom jag är förälskad i min fanfiction själv, så måste jag bara lägga ut ett kapitel. Hihi
---
Kapitel 2 - Sirius
På morgonen vaknade han med en känsla av spänning. Först visste han inte, men sedan kom han på att det var fullmåne.
“James”, väste han.
James grymtade och sov vidare.
“James”, sa han lite högre.
Då öppnade James ögonen.
“Vad är det?”
“Det är morgon”, flinade Sirius.
“Då väcker jag Peter och Remus.”
Några minuter senare satt marodörerna ner vid frukosten.
“Skola idag”, sa Peter.
“Suck”, sa James.
“Såja, min vän”, sa Sirius medlidsamt.
De avslutade frukosten och gav sig iväg till förvandlingskonsten.
Hela dagen såg Remus ut som ett vrak. Han suckade, tittade ut genom fönstret och suckade. Han pratade inte med någon, och ifall han var tvungen svarade han bara med korta meningar eller ord.
Så till slut mötte han madam Pomfrey i stora salen.
“Där går dem”, väste Peter från sin plats från fönstret.
“Okej, då går vi”, sa James.
Sirius såg när Peter förvandlades till en råtta. Han plockade upp rått-Peter och la honom i sin ficka. James tog upp marodörkartan och svepte osynlighetsmanteln om dem.
Sedan smög de ner till uppehållsrummet och ut ur slottet. De svängde runt madam Pomfrey och till trädet.
När de kom fram till trädet sprang rått-Peter fram och tryckte på knölen. James gömde osynlighetsmanteln och de kröp in. Precis när de kom in förvandlade Sirius sig till hunden och James till kronhjorten. De gick längre in och såg Remus.
Förvandlingen hade börjat.

Ursäkta att det är ganska väldigt kort... Var inte så kreativ när jag skrev det, som ni märker Men jag kan inte vänta, hihi.
Jag VET att jag skrev "1 hittills", men jag kanske skrev ett till. Kanske.

Visst är den underbar, den där känslan av att inte kunna vänta? Hihi När man har inspiration måste man ibland smida när järnet är varmt ... Sen kan man bygga ut om man vill.

Har kanske Sirius någon liten känsla för Remus också? Skulle man kunna låta den anas någonstans i texten i så fall? Bara en tanke ...

Ser fram emot fortsättningen ♡

Hihi, tack ♥
Jag avslöjar inget... Förrän i nästa kapitel.
Här får du din fortsättning
---
Kapitel 3 - Remus
“Vänta, han rörde på sig.”
“Nej, Tramptass, du inbillar dig.”
“Jo, du har rätt. Men han borde vakna.”
“Låt honom sova.”
“Schh, Silngersvans.”
Remus öppnade ögonen för att se vilka som var de irriterande ägarna till de irriterande rösten och såg sina vänner. De var inte irriterande längre.
“Hej”, kraxade han.
“Du är äntligen vaken”, suckade Sirius.
“Mmm”, mumlade Remus. “Vad hände?”
“Äh, inget, James fick ett sår som han kan ‘imponera på Evans med’”, sa Peter.
James rodnade lätt.
“Det sa jag inte.”
“Du förnekar det, alltså sa du det”, sa Sirius.
“Hur känner du dig?” frågade James.
“Hm… som vanligt efter fullmåne”, svarade Remus.
“Okej, krya på dig”, sa James och började gå.
“Hallå, vart ska du?” sa Remus anklagande.
“Till strafftjänstgöring”, sa James.
“Lycka till”, sa Sirius.
“Jag ska också gå”, sa Peter.
“Varför?”
“Luft.”
Det såg inte ut att vara sant, men Remus sa i alla fall hejdå.
“Ska inte du gå?” frågade Remus Sirius. “Eller måste jag stå ut med dig också?”
“Tyvärr måste du stå ut med mig också.”
Det blev tyst. En behaglig tystnad.
“Jag borde också gå.” Sirius reste sig upp.
Och någonstans i Remus hjärta gjorde det ont. Det gjorde ont att se honom gå. Som om han lämnade Remus för att aldrig komma tillbaka. Och det gjorde ont.
“Vänta”, sa han.
“Varför?”
“För att du kan hjälpa mig med förvandlingskonstläxan”, sa Remus snabbt. “Eller jag kan hjälpa dig.”
“Okej.”
Sirius försvann ur sjukhusflygeln. Men den här gången gjorde det inte ont. För Sirius skulle komma tillbaka.
---
Okej, jag tror nog att Remus har en liten känsla för Sirius nästan redan nu. Eller är det en väldigt stark känsla? Vänta och se

... och nu är den stora frågan ... vad känner Sirius?
Väntar väldigt ivrigt på nästa! ♥

Ny läsare.
Superbra

Tack så mycket, det är alltid kul med nya läsare

Jaaa! Sirius har definitivt en liten känsla för Remus! Eller inte så liten kanske ♡ Väldigt bra kapitel! Undrar vad det var Remus tänkte säga ... men något hindrade Sirius att pressa honom! ♡♡♡

Ja, jag tror tror att Sirius har känslor, men vet inte om att det är på det sättet.

Kapitlet var jätte bra, ser fram emot nästa