Albus på Hogwarts

Titel: Albus på Hogwarts
Genrer: Vänskap(kanske något mer)
Färdigskriven: Nix.
Kapitel: ?
Perspektiv: Albus
Handling: INGENTING med Cursed Child att göra osv. Förutom Scorpius och det.
Obs! Kanske spoilers om Cursed Child.
Har bara läst CC(Cursed Child) en gång, och det var förra året. Så kommer ihåg det viktigaste bara

Hoppas någon vill läsa den här!

Taggar: LunaLovegood (Scorbus lover) och Avis Fortunae(du brukar gilla mina fanfics).

Kram ♥

Tack för taggningen, bevakar!

Här är ett kapitel, Avis Fortunae

Kapitel 1
Albus satt ensam i en kupé och stirrade ut genom fönstret. Rose hade lämnat honom för längesen. Ljudet av att dörren öppnas får honom att titta upp. Han hoppades att det var någon som ville sitta med honom, men det var bara James.
“Se upp för testralerna”, sa han.
“Du har redan sagt det”, sa Albus. “Och förresten så berättade pappa om…”
James stängde dörren och gick vidare. Albus fortsatte titta ut genom fönstret. Efter en stund hör han hur dörren återigen öppnas. Vad vill du nu då James? tänkte han.
“Vad vill du nu då?” frågade han när han vände sig om. En pojke med blont hår, som han sett tidigare på perrongen, stod i dörröppningen med en förvirrad min. “Oj förlåt, jag trodde du var min storebror!” sa Albus hastigt.
“Jaha, men jag är bara Scorpius Malfoy”, sa pojken. “Får jag sitta här?”
“Visst”, sa Albus. “Jag heter Albus Potter.”
Scorpius satte sig mittemot honom. “Jaha, så du är James Potters bror? Och Lily Potters? Och Harry Potters son?”
“Känner du till min pappa?” frågade Albus förvånat.
“Öh…”, sa Scorpius. “Ja.”
“Jaha.” Albus fortsätter stirra ut genom fönstret.

Det gick några minuter. Godistanten hade precis kommit, Scorpius hade köp Bertie Botts bönor i alla smaker. Albus hade inte köpt något.
“Vill du ha?” frågade Scorpius.
“Visst”, svarade Albus.
Scorpius lutade sig fram och han tog en. Försiktigt tog han en tugga.
“Kola”, sa han glatt.
“Grattis”, sa Scorpius. Han bet i en som såg misstänksamt grå ut. “Usch, peppar.”
“Inte grattis”, sa Albus.
Han gillade Scorpius, han var snäll. Albus stirrade ut genom fönstret och följde en liten fågel med blicken.
Den flög plötsligt ner i en liten skogsdunge. Först då märkte Albus att det var mörkare ute nu, det måste ha gått några timmar.
Han tittade på Scorpius och såg att han också tittade ut genom fönstret. Albus tittade på sin klocka och såg att det mycket riktigt hade gått några timmar. De borde snart vara framme.
“Scorpius?” sa han.
“Hm?” sa Scorpius och tittade på honom.
“Jag tror vi är framme snart.”
“Okej, vi byter om.”
“Mmm.”
De bytte snabbt om till sina klädnader. Albus fingrade lite på sin när den väl var på, medan han tittade ut genom fönstret. Scorpius tittade också ut genom fönstret.
Det gick några minuter, och så började tåget sakta in. De hoppade upp, och hörde hur folk tog ner sin koffertar. Albus drog ner sin koffert och sin snövita uggla, Hedwig(det var Harry som hade bestämt namnet, och köpt ugglan).
Tåget stannade och de två pojkarna tittade ut i gången. En del gick redan i korridorerna, vissa höll just på att gå ut. Scorpius gick ut före Albus, som snabbt gick efter.
En storväxt man med mörkgrått hår, Hagrid, vrålade:
“Förstaårseleverna hitåt! Förstaårselever!”
Albus sprang fram till honom med Scorpius bredvid sig.
“Hej, Hagrid!” sa Albus.
“Hej, Albus! E allt väl?” sa Hagrid. “Hur mår Harry och Ginny?”
“Allt är bra med oss”, sa Albus.
Hagrid log mot honom och fortsatte sedan vråla:
“Förstaårselever hitåt!”
Snabbt stod det en flock elever runt honom.
“E alla här?” frågade Hagrid. “Bra, följ me mej.”
De började gå längs en stig, efter en stund meddelade Hagrid att de skulle få se en skymt av slottet. När Albus såg slottet tyckte han att det såg stort ut, även om James hade berättat om det.
Till slut kom de fram till sjön. På ytan guppade några båtar.
“Max fyra i en båt!” vrålade Hagrid.
Han satte sig helt själv i en båt. Albus satte sig i en båt tillsammans med Scorpius. De blev helt själva i sin båt, de andra var redan fulla. Båtarna började röra sig framåt av sig själva.
När de var framme vid slottet klev Albus ur sin båt och kunde känna spänningen i sig. Han började undra vilket elevhem han skulle vara i. Skulle han få vara i samma elevhem som sin bror - Gryffindor - eller något av de andra? Hans pappas ord ekade i hans huvud.
“Vilket elevhem du än hamnar i, kommer det få en mycket begåvad trollkarl.”
Han kände sig mindre nervös. Men sen fann den honom igen när han tänkte på sin nya vän.
Scorpius var en Malfoy, han skulle säkert placeras i Slytherin. Han ville väl hamna i samma elevhem?
Sedan kom han på att sorteringshatten tog hänsyn till hans val, den hade gjort det för hans pappa. Han skulle kunna välja Slytherin om han ville.
Plötsligt var de framme vid slottet. En kvinna med svart hår uppsatt i en stram knut, professor McGonagall, väntade på dem. Albus blev förvånad, eftersom McGonagall var rektor. Han hade trott att de skulle välkomnas av den biträdande.
“Jag kan ta över dem nu, Hagrid”, sa McGonagall.
“Javisst”, sa Hagrid.
De leddes in i ett litet rum. McGonagall berättade om elevhemmen, sorteringen, och avslutade med att de borde snygga till sig.
Albus försökte rätta till sitt rufsigt hår. Han hade gillat att vara lik sin far och farfar förut, men vid såna här tillfällen var det bara jobbigt. Han gav till slut upp försöket och började spana efter Rose. Han såg henne inte.
McGonagall kom återigen in i rummet.
“Följ efter mig”, sa hon kort.
De följde efter henne in i en stor sal. Taket var förtrollat så att man såg himlen, en eller två stjärnor lyste ovanför dem, och det hängde ljus i luften. Det fanns fyra elevhemsbord. Albus kunde se James flina mot honom.
Han kände hur de stannade och såg en fransig och lappad gammal hatt ligga på en pall framför dem. Den största skrevan öppnades och den började sjunga:

Jag är kanske en gammal lappad hatt
Men jag är en mycket smart en
Du brister nu ut i ett flabbigt skratt
Men acceptera sanningen nu
Jag ska nu placera dig i ett elevhem
Men först så får ni lyssna på dem
Sa Gryffindor: Vi söker efter de modiga
Här skyddar vi de som inte kan försvara sig
Sa Ravenclaw: Vi törstar efter kunskap
Om du passar in så kan du bli klok som mig
Sa Hufflepuff: Vi är de lojalaste
De som aldrig sviker sina vänner
Sa Slytherin: Du passar här om du är ambitiös
Om du är det så kan du få en av våra platser
Du kommer passa i något av de här
Och jag tror nog att du kommer trivas där

Hatten blev tyst, och alla elever började applådera. McGonagall tog upp ett pergament och harklade sig.
“När jag ropar upp ert namn, vill jag att ni kommer fram”, sa hon. Hon läste på pergamentet och harklade sig igen.
Albus började tänka på annat. Han förlorade koncentrationen. Efter en stund hörde han Scorpius namn ropas upp.
“Malfoy, Scorpius”, sa McGonagall.
Scorpius gick fram med nervös min. McGonagall satte hatten på hans huvud, och den ropade genast:
“SLYTHERIN!”
Scorpius hoppade upp med ett leende och sprang mot Slytherinbordet.
Några andra ropades upp. Efter ett tag sa McGonagall:
“Potter, Albus.”
Albus gick nervöst fram. Han kunde se Scorpius le uppmuntrande mot honom precis innan hatten gled över hans ögon. Han försökte hålla kvar Scorpius leende i sitt huvud, när en röst mumlade i hans öra.
“Jaa… en till Potter”, mumlade den. “Var ska vi placera dig?”
“Slytherin, Slytherin”, mumlade Albus.
“Slytherin, säger du? Jag tror nog ändå Gryff…”
“Slytherin!” mumlade Albus.
“Nåja, om du säger det så”, mumlade rösten. “SLYTHERIN!” ropade den.
McGonagall tog av hatten, och han kunde se James le snett mot honom. Han log snabbt tillbaka innan han sprang mot Slytherinbordet. Scorpius log brett mot honom, och han log tillbaka.
“Bra att du hamnade i Slytherin”, sa Scorpius.
“Mmm”, sa Albus. Han nämnde inte något om att hatten ville placera honom i Gryffindor.

Vad tyckte ni?

Den var väldigt bra!

Bra, som alltid! Verkar som om Albus ville hamna i Slytherin mest på grund av Scorpius. Han måste verkligen gilla honom!

Jag har alltid varit nyfiken på Slytherin från insidan och ser fram emot att få följa Albus.

Superbra skrivet!! Ser framemot nästa kapitel ^^

Jag med jättebra!