Callie och hennes okända far på Hogwarts

Titel: Callie och hennes okända far på Hogwarts
Rating: 11-12 års åldern. Kommer innehålla kärlek och bråk.
Färdig: Nej
Antal kapitel: Obestämt
Huvudpersoner: Callie

Handling: Callie Hyde är en 14 årig flicka som går sitt fjärde år på Hogwarts i Ravenclaw. Callie har blondt hår och isblåa ögon. Hon är ensambarn och bor tillsammans med sin mormor på loven efter att mamman gått bort i cancer. Callie vet inte vem hennes fader är. Bara att han jobbar på Hogwarts som lärare.

Callie är bästa vän med Luna Lovegood.

Denna kommer innehålla både bråk, kärlek, ilska och förtvivlan. Hon kommer tillslut få reda på vem som är hennes fader och det vänder upp och ner på allt.

Låter det intressant och vill ni ha ett första kapitel?

Det låter intressant! Jag bevakar!

Kapitel 1:

Callie sträckte sig och drog av sedan av sig täcket. Hon sträckte sig efter sänghimlen och drog lätt undan den. Det blåa sänghimlen gled lätt mellan hennes fingrar. Hon gäspade och satte ner fötterna på det kalla stengolvet. Hon rös, sträckte sig efter en ren klädnad från sin koffert och klädde snabbt på sig. Hon skrattade tyst för sig själv. Varje morgon lyckas hon sätta på sig tröjan bak och fram. VARJE morgon. Hon tittade sig i spegeln, borstade snabbt igenom sitt långa lockiga hår, log och rättade till den blåa/silvriga slipsen en sista gång innan hon lämnade sovsalen.

Callie log när hon kom ner i sällskapsrummet. Hennes bästa stolliga vän Luna Lovegood satt i en av sofforna och läste sin pappas tidning "Hört och sett".
" Godmorgon Luna." Callie slängde sig ner brevid Luna i soffan. Luna vek ihop tidningen.
" Godmorgon Callie. Taggad för en ny dag?" Callie nickade och reste sig upp.
" Vi måste gå om vi inte ska bli sena till trolldryckskonsten." Luna nickade och följde efter Callie ut ur sällskapsrummet. De gick under tystnad brevid varandra ner mot fängelsehålorna och klassrummet där Professor Snape väntade med en ny dryck att lära ut.
" Herregud, varför ska alla stå mitt i korridoren?" Callie suckade frustrerat medans de banade sig fram den sista vägen till klassrummet.
Luna nickade.
" Ja eller hur. Så irriterande." Flickorna skrattade och klev in i det rökiga klassrummet. De slog sig ner på sina vanliga platser långt bak i klassrummet och såg på medans fler Ravenclaw elever samt några Huffelpuff elever strömmade in och klassrummet fylldes på.
" Tysta. Dagens lektion kommer handla om trolldrycken "Levande död trolldrycken." Någon som vet vad den gör?" Professor Snape suckade och tittade ut över klassrummet.
Callie sträckte upp handen.
" Miss Hyde?" Han hånflinade mot henne.
" Den som dricker trolldrycken sätts i en mäktig sömn som man inte riktigt vet när den tar slut. Därav namnet levande död." Callie log för sig själv. Professor Snape snörpte på munnen.
" Korrekt, 10 poäng till Ravenclaw." Callie log mot sin professor.
Alla hatar Professor Snape för han alltid är så sur men Callie hade en känsla för honom. Hon har alltid trott att han har en annan sida.

" Jag vill att ni alla läser kapitlet i boken om denna dryck resten av lektionen." Professor Snapes röst fick Callie att vakna upp ur sin tanke. Hon tog fram boken, bläddrade fram kapitel 3 och började läsa.


Kort och tråkigt kapitel. Kommer bli bättre

Kort men absolut inte tråkigt! Jag gillar hur du beskriver omgivningen, med alla elevhemmens detaljer till exempel, och hur du beskriver vad personerna säger och känner. Och jag gillar definitivt att huvudpersonen anar Snapes goda sida!

Är nyfiken på fortsättningen!

Kapitel 2:

" Callie?" Callie tittade upp från boken när hon hörde Lunas viskning i örat.
" Vad Luna?" Luna sneglade mot Professor Snape som stod och skällde på en elev från Huffelpuff.
" Asså ska man krossa valerianarötterna eller bara skära dem?" Callie log mot sin vän.
" Skära för bäst resultat. Krossa om du känner dig modig!" Luna fnissade till.

" Vad håller ni på med?" Flickorna ryckte till och for upp i rak ställning när de hörde Professor Snapes röst precis framför bänken.
" Luna undrade bara om man skulle skära eller krossavalerianarötterna Sir." Snape blängde på Callie.
" Och vad svarade du?"
" Skära sir." Han nickade sakta.
" Bra. 10 poäng till Ravenclaw." Han vände sig om och gick.
Flickorna tittade på varandra med lätt öppna munnar. Detta var första gången någon av dem hört Snape ge poäng till någon annan än en Slytherin elev.

Klassrummet luktade starkt av all ånga som sakta seglade upp från kittlarna och spred sig mellan stenväggarna. Callie kände sig alltid lika dåsig i detta klassrum. Antagligen för det alltid blev så varmt.

Callie stod kvar i klassrummet när dagens lektion tagit slut. Den starka doften från alla brygder stack i näsan medans Callie väntade på att alla skulle gå ut så hon kunde ställa sin fråga ang drycken till Professor Snape.
" Miss Hyde, vad vill du?" Professor Snape svängde runt så snabbt så hans rock fladdrade i vinddraget.
" Är det sant att man kanske aldrig vaknar av "Levande död drycken?" Callie la huvudet på sne och tittade på Professor Snape som nickade.
" Ja Miss Hyde. Det finns tillfällen då personen som druckit brygden aldrig vaknat igen." Callie bet sig i läppen.
" Varför egentligen?" Snape suckade.
" Det har ingen kommit fram till ännu. Varför frågar du dessa frågor Miss Hyde?" Han satte sig ner på en pall.
Callie ryckte på axlarna.
" Jag är bara nyfiken sir." Snape tittade en stund på henne innan han skakade på huvudet.
" Nej, det är något. Berätta." Callie bet sig hårt i läppen. Hon gjorde allt för att inte börja gråta. Allt för att inte visa sig svag även fast tårarna brände rejält bakom ögonlocken.
" Nej det är inget sir. Jag måste gå." Hon vände sig om och sprang. Hon hörde Snape ropa efter henne men hon kan inte stanna nu. Hon sprang genom korridoren och hennes steg ekade mellan stenväggarna nere i fängelsehålorna.

Callie hade ett skäl till att ställa dessa frågor. Ett skäl bara hon vet om. Ett skäl hon SKULLE vilja prata med någon om. Men vem kan hon lita på?

Mer?

Ja tack! Mer !!! Längtar!

Kapitel 3:

" Kära mormor,
Jag har det väldigt bra här på Hogwarts. Jag gillar lektionerna. Luna är alltid med mig. På min senaste uppgift fick jag ett U.

Du mormor,
jag har funderat. Sa mamma någonsin vem min pappa är? Det tar kål på mig att veta att min pappa undervisar mig och jag vet inte ens vem han är och han vet antagligen inte vem jag är heller. Eller spelar någon av mina lärare väldigt bra för jag har inte lyckats hitta någon ledtråd om vem det kan vara.
Snälla mormor, berätta. Det tar kål på mig att inte veta.

Jag älskar dig och saknar dig,
Puss din Callie."

Callie vek ihop pergamentet och letade upp en uggla som såg ut att passa för denna dagen. Callie valde att gå upp till andra våningen i uggletornet, tog den sötaste ugglan hon hittade och knöt fast brevet vid ugglans ena ben. Ugglan hoade, bet hennes löst i fingret och flög sedan ut genom det smala stenfönstret.
Calle tittade sig runt. Hon stod i ett runt torn enbart gjort av sten. Det var fullt av små inkarvade fyrkanter i väggarna som alla var fyllda av ugglor.

Calle vandrade ner för trappan och hennes steg ekade mellan väggarna.
" Vad gör du här Hyde?" Callie tittade upp och frös till is lite.
" Vad brukar man göra i uggletornet Malfoy?" Malfoy skrattade till.
" Skickat brev till mamsen eller? lite hemlängtan?" Han hånflinade mot Callie som kände tårarna stiga i ögonen. Hon spände blicken i Malfoys kalla gråa ögon.
" Ja hemlängtan har jag. Och skicka brev till mamma hade jag gärna gjort. Men hon är i himlen så det är svårt. Idiot." Callie tryckte sig förbi Malfoy och sprang ut ur uggletornet. Hon hörde trädörren slå igen bakom henne.
Varför ska alla alltid påminna henne om hennes mamma. Hennes perfekta mamma som alltid hade högsta betyg i skolan, blev prefekt och quidditchkapten. Men de inte många vet är att hennes mamma inte alltid var så perfekt som alla trodde. Hade någon vetat det Callie vet så hade nog många blivit chockade.

Kort inlägg. Men är väldigt trött.

Spännande. Många frågor att få svar på.
Undrar vem hennes far är? Och vad hände hennes mor?

Svaren kommer till slut

Kapitel 4:

" Callie, där är du! Är du redo för förvandlingskonst?" Luna sken upp när hon såg sin kompis komma in genom portarna från en av gårdarna. Callie nickade.
" Japp. Vi måste skynda oss." Flickorna började gå upp för alla trappor till femte våningen där Professor McGonagoll hade sitt klassrum. Callie hade lite ont i magen. Förvandlingskonst har de tillsammans med Slytherineleverna.
" Vad tror du vi får lära oss om idag?" Luna tittade på Callie. Callie ryckte på axlarna.
" Ingen aning faktigst. Ska bli spännande att se."
Callie tittade på tavlorna de gick förbi. Hon har alltid undrat hur de som bor i tavlorna inte har dött av uttråknad. Hon visste att hon hade klättrat på ramarna tillslut om det varit hon som bott där. Callie log för sig själv.

De stod efter 10 minuter utanför klassrummet och väntade på Professor McGonagoll. Slytherineleverna står en bit bort och pratar och skrattar högt. Luna och Callie himlade med ögonen mot varandra.
" Hyde, hur dog din mamma?" Pansy Parkinson tittade rakt på Callie med ett äckligt flin på läpparna.
Callie frös till is. Det kändes verkligen som att hennes blod frös.
" Det har ni inget med att göra!" Fräste Luna till Callies försvar när Callie inte svarade själv.
Luna och Pansy fortsatte att munhuggas tills de avbröts av ett duns bakom dem.
" CALLIE!" Luna rusade fram till Callie som ramlat ihop på golvet. Medvetslös.


" Kära Mrs Hyde,
Vi är väldigt ledsna över att behöva meddela att ert barnbarn ligger medvetslös i sjukhusflyglen på Hogwarts. Vi vet inte vart som hänt eller när hon vaknar. Vill du komma hit så skicka en uggla så hämtar vi dig direkt!

Professor Dumbledore
Rektor Hogwarts skola för trollkonster och trolldom."

Mer?xD

Mer, absolut!

Undrar vad som hände, varför hon

Det är med roliga detaljer som att hon undrar över de som bor i tavlorna. "Hon visste att hon hade klättrat på ramarna tillslut om det varit hon som bott där." Gillar!