Never forget you- Snape&Lilly

Namn: Never forget you-Snape&Lilly
Färdigskriven: nej
Synvinkel: Snapes
Handling: Som en sten i bröstet. Så kändes det för mig när jag fick höra att min största kärlek, Lilly Evans, var tillsammans med min värsta fiende, James Potter. Lilly såg mig bara som en vän, rättare sagt,,brukade se mig som en vän. James hade vänt henne emot mig.

Folk med i Severus Snapes resa genom sitt femte år på Hogwarts!

Skriver första kapitlet när någon visar intresse.

Jag läser mer än gärna berättelsen. Tänk bara på att i England och USA (tror jag) stavar de Lily med ett l.

Imot

Tror du ska ha ett e istället.

Emot

Jag läser gärna.

Tack, jag är inte världens bästa när det gäller stavning.

Kapitel 1

"De är så vackra tillsammans!". Det var meningen jag hade fått höra varje dag i en vecka snart, men fortfarande visste jag inte vad alla pratade om. När jag för två dagar sedan hade gått för att fråga min vän Lily vad allt handlade om så ignorerade hon bara mig och gick iväg med sina väninnor, James Potter, Sirius Black, Remus Lupin och Peter Pettergriew. Jag satt vid middagen och det var två dagar efter terminsstarten. Som vanligt satt jag ensam...

------------
Jag var påväg till biblioteket när jag plötsligt hörde en röst...
Set var skratt. Ett skratt som jag mycket väl kände igen. Jag vände mig om, men det var ett misstag... Där stod som vanligt James, Sirius, Remus och Peter och längre bak Lily med en av sina vänninor. Som varje gång jag stötte på de blev jag nerknuffad... Uräkten var alltid samma sak; "Oj! Jag såg dig inte, ditt hår smälter in i mörkret här". James, Sirius, Remus och Peter vandrade vidare. Lily och hennes vännina Cindy hjälpte mig upp, men skyndade sig snabbt iväg. I biblioteket var det bara jag och Toyshon Cruse. Toyshon hade aldrig haft något imot mig direkt. Han gick i Ravenclaw.
Hej, Severus, sa Toyshon med sin glada upphetsade röst.
Hej, svarade jag.
Jag tog fram min fjäderpenna och började skriva en uppsats om hur man utför Patronusbesvärjelsen.
Du, med tanke på att du sitter nära Gryffindorbordet, vet du vad det är som alla pratar om? undrade jag efter ett tag.
Aha, det. Lily Evans är tillsammans med... Toyshon blev tveksam om han borde säga något mer.
Med vem? frågade jag.
James Potter, sa Toyshon och tittade snabbt tillbaka på din bok.

Lily och James? Var det därför som som hon var med de och ignorerade mig?

Som en sten i bröstet. Så kändes det för mig...



Det första kapitlet var inte så intressant, men kapitel 2 kommer ut på eftermiddagen

Jättebra!

En bra början, men jag vill att du tänker på en sak. När du ska ha samtal i en berättelse ska du ha antigen talstreck (-) eller citationstecken (" .

Då vet man det finns dialoger i storyn.

Tack för tipset

Tack för tipset

Kapitel 2

Jag satt i sovsalen och tänkte. Det jag gjorde hela tiden på fritiden efter att jag hade fått vetat... Vetat att inte bara min bästa vän, utan min största kärlek var tillsammans med... med.. Med min värsta fiende. Fast det var ju klart, James var perfekt. Snygg, modig och han hade vänner... Mass vis med vänner. Vad hade jag? Fettigt hår, gristryne och inga vänner. Toyshon hade inget imot mig, men han var ju inte direkt min vän... Och såklart. Mina föräldrar underlättade det inte för mig. Pappa som alltid andvände massa förtrollningar på mamma för att hon skulle hålla tyst, när mamma alltid försökte skaffa mig massa vänner, inte vilka vänner som helst, utan mugglarvänner. Bara för att hon var mugglare. Så hade det varit i fem år nu. Pappa var tvungen att berätta för mamma om magi världen så att jag kunde börja på Hogwarts. Mamma blev galen att han inte hade sagt något tidigare. Hon hade om möjligt fler frågor om magi världen än vad jag hade haft när jag fick veta om det.

--------------------

Månaderna gick och nu var det slutet av november, då alla skulle till sina familjer och fira. Alla utom jag. Jag hade valt att stanna. Jag skulle ha skolan för mig själv! En dröm! Potter, Black, Lupin och Petergriew skulle säkert hem till sina familjer, så jag slapp de! Helt fantastiskt!

"Så någon som vet hur man tillverkar Felix elixiret?", undrade Snigelhorn, läraren i trolldryckskonst.
Han sög runt i klassen, egentligen visste jag hur, men jag var rädd att Potter och hans vänner skulle skratta åt mig. Fast när jag kollade noggrant såg jag att tre bänkar bakom mig så räckte Sirius upp sin hand.

"Ja, Sirius? Vilka ingredienser behövs för a"Snigelhorn blev avbruten...
"Det var inte det jag tänkte säga",avbröt Sirius.
"Jasså inte. Vad tänkte du säga?", sade Snigelhorn som surnat till.
"Att skoldagen tog slut för 47 sekunder sedan", sa Sirius stolt. Uppenbarligen stolt över att ha irriterat en läraren hans och hans vänners specialité. Snigelhorn lät de gå utan någon läxa, vilket alla elever berömde Sirius för. Jag var påväg till sovsalen då jag plötsligt stannade till. Jag hade glömt min fjäderpenna i klassrummet.jag vände om och gick in i klassrummet. Jag öppnade dörren lite för att se om någon var där. Det var James och hans vänner.

"Såg ni hur snorbarnet kollade på Lily?", sa Sirius.
"Som om han gillade henne!", skrattade Remis ut.
"Tur att vi berättade för henne vilket stort misstag han är!". sa James som svar.
"Som om Lily skulle gilla det Gristrynet!", hojtade Sirius.

Peter sa inget, jag har många gånger märkt att han är lite utanför. Fast det var inte viktigt nu. Pennan var det viktiga. Det var den sista som jag hade kvar. Jag kunde inte bara klampa in där mitt i deras samtal. Snart hade jag tänkt ut en lösning.

Accio! viskade jag och svängde lätt med handen.

Tyvärr så han James se att fjäderpennan bara svävade av sig själv och tog ett fast grepp om den.

"Jasså snorbarnet, har du glömt din penna?", James sa det med den elakaste röstat hade.
"Ge hit den Potter!", fräste jag ut.
"Om jag väljer att inte ge dig den då? Vad händer då?", sa James och kastade en blick på sina vänner som berättade att de inte skulle lägga sig i.

Jag drog fjäderpennan från hans hand och sprang ner mot sjön. Där satte jag mig. Även om sjön hade frusit till is så kunde jag tydligt se varelserna som levde under isen.

----------------

Efter den händelsen sa Potter och hanns vänner inget om mig. Jag längtade och längtade till jullovet, men hur mycket jag än längtade så var det inte nog. Mamma kom hela tiden med frågor om varför jag inte ville komma hem under bara några dagar. Men inget skulle få mig på andra tankar.
----------------

Braaaa!!!