Astrid och Blodtjuven

Namn: Astrid och Blodtjuven
Typ av text: Fanfiction
Fandom: Harry Potter
Genre: Äventyr/Deckare
Färdigskriven: Nej
Rating: PG-13

Nu är det ett tag sedan jag avslutade min förra fanfiction (Astrid och Ormprofetian).

Jag har väl kämpat lite med motivationen att skapa en ny, men så idag satte jag mig ned och började spåna lite på handlingen. Jag hoppas att ni som läste tidigare vill läsa igen - och förhoppningsvis några nya också! Texten kommer inte kräva att man läst den tidigare.

Handling
Efter ett utmattande "sommarlov" på Ellinas familjegods, där Astrid drillats till perfektion i försvarstekniker, är det äntligen dags att återvända till Hogwarts. Sjätte året. Astrid hade länge trott att det första året hade varit en fingervisning om vad som komma skulle - och hon hade inte sett fram emot att tampas med dödsätare varje år - men lyckligtvis hade hon haft fel. Skolan hade varit så lugn man kunde ha önskat.

Nästan för lugn.

Hon ångrar sig dock snart. När hon väcks mitt i natten av att någon skriker om hjälp i hennes huvud, så väcker hon genast elevhemsföreståndaren Flitwick. När de hittar eleven som ropat på hjälp så är han likblek och knappt vid medvetande. Astrid noterar även något underligt.

Två djupa sår, tätt placerade på hans hals.


Taggar:
HPnerd98
Allyson
Ravenclawörn
boknörd_
Jggw
Siggan 09
Idiz
Gniewko
WeasleyHufflepuff

Hoppas att det var okej att tagga er, om inte är det bara att skicka en uggla så tar jag bort er ♥

Jag kommer inte riktigt rusha ut kapitel som jag gjorde förra gången, men jag kommer satsa på ett i veckan i alla fall. Storyn är typ färdigskriven, och jag vet hur jag ska binda ihop allting i alla fall, och vilka som gör vad.

Första kapitlet kommer till helgen!

Jaaaaa!!! spännande verkligen!!! Glad att du taggade mig och längtar till första kap!!

BEVAKAR STENHÅRT!!!!
Älskar hur du skriver!!! ♥♥♥♥

Ska bli jättespännande!!

Verkar spännande! ♥ ^^

Låter spännande!!! Tack för taggningen!!!

Tack för att ni visar intresse! Superkul att ni vill läsa ännu en av mina FFs.

Här kommer första kapitlet. Jag kommer köra som i de sista kapitlen i den förra FFn, och alltså försöka hålla mig mellan 600-1000 ord per kapitel. Tar jättetacksamt emot all form av synpunkter och kritik, som vanligt antingen här eller via uggla.

Kap. 1
Lamslagningsdockorna

”Protego!”
De magiskt aktiverade dockorna skickade iväg lamslagningsbesvärjelser i rasande takt. Astrid parerade hafsigt en besvärjelse och kastade sig snabbt ned bakom en hög nedvräkta möbler och fann Ellina, som inte alls var lika andfådd, bredvid sig.

”De är helt omänskligt snabba”, stönade Astrid.
”Jag vet”, log Ellina till svar. ”Annars hade det inte varit mycket till match. De är ju helt uppfinningslösa.”
”Celeritate vänster?”
”Visst, jag tar höger”, svarade Ellina snabbt. ”Incendio på nätet uppe över tredje och fjärde så faller båda. Jag kan nog ta den andra, på vänsterflanken, om du kan lägga upp en sköld över mig.”
”Redo?” frågade Astrid spänt.
Ellina nickade till svar.

”Celeritate Maxima!”

De två flickorna rörde sig framåt i en virvlande hastighet och var knappt urskiljbara där de sprang fram. Astrid knyckte till med sin trollstav och en brandgul projektil flög ut rakt mot den första träningsdockan och sände bitar av den flygande i olika riktningar. Den andra exploderade kort därefter, och hon insåg att Ellina hållit uppe sin del av planen, och skickade snabbt upp en skyddsbesvärjelse för att hindra två lamslagningsbesvärjelser som hade skickats av de sista dockorna rakt mot Ellina.

”Incendio!” ropade både Astrid och Ellina ut samtidigt.
Det tjocka repet som höll uppe sandsäckarna brast i båda ändarna, och de tunga säckarna föll ned på de sista lamslagningsdockorna.

Astrid föll ihop på golvet.
”Det här…”
”Kul va?” svarade Ellina med ett flin.
”Inte det ordvalet jag tänkte på.”
”Äsch, det är bra träning,” sade Ellina, lätt andfådd. ”Både magiskt och fysiskt,” tillade hon med en menande blick på den svettindränkta Astrid.
Astrid stirrade surt tillbaka.
”Du vet att jag har rätt,” fortsatte Ellina med ett skratt.
Astrid mumlade något knappt hörbart till svar.

Astrid hade spenderat hela sommarlovet hos ’familjen’ Shane, även om föräldrarna för närvarande var utstationerade. Hon och Ellina hade alltså fått spendera sommaren i princip själva tillsammans med herr Locke, som skötte om godset och, hade det visat sig, var en mycket krävande lärare, och husalfen Trixy, som var en alldeles fantastisk kock.

”Mycket bra med sandsäckarna. Väl tillämpad strategi,” hördes Lockes tonlösa, låga röst. ”Och jag ser att fröken Prince har behärskat familjetrollformeln.” En viss förmanande ton kunde anas i hans röst.
Ellina nickade till svar.
”Nå, det kanske var nödvändigt. Bonuspoäng för att ni skyddade fröken Shane. Mycket god laganda.”

Den gamla, skalliga mannen visade aldrig några tydliga känslor, men Astrid hade börjat inse att när han nickade långsamt så var han nöjd, och när han rynkade på ögonbrynen så betydde det att han var mycket, mycket missnöjd. Hon höll andan en knapp sekund innan hans huvud långsamt började gunga upp och ned.

”Nå, gå och ät middag. Jag tror att vi är klara med lektionerna – för idag, i alla fall. Imorgon antar jag att ni behöver ge er av till London för att ordna det sista.”
”Tack, Locke,” sade Ellina snabbt. ”Vi löser det.”
”Flampulver?”
Ellina nickade. ”Snart får vi ju transferera själva, men tills dess föredrar jag helt klart pulvret.”
Locke tittade uppfordrande på de två flickorna.
”Var det något annat, fröken Shane?”
”Tack Locke, det är bra så.”
Han nickade kort och gick iväg med långa kliv.

De rörde sig in till den stora matsalen, där någon komplicerad pastarätt redan var vackert upplagd på faten. Astrid satte sig ner, och hällde upp ett glas pumpasaft. Att leva i familjen Shanes herrgård var helt olikt Astrids tidigare liv. Hon hade växt upp fattig, med en en pappa som minst sagt gjorde ett mindre bra jobb, och hade därför behövt kämpa för varje brödbit. Här serverades allt, oavsett om hon bara hade latat sig en hel dag.

Men hon måste erkänna att hon njöt. Maten var fantastisk, biblioteket fenomenalt, träningshallen minst lika bra som något som fanns vid Hogwarts… Hon funderade fundersamt över varför alla bara verkade acceptera all magianvändning de höll på med. Hemma fick hon hem ett varningsbrev om hon så mycket som eldade på i kaminen med hjälp av en besvärjelse – här kunde de träna i timmar varje dag. Hon tänkte förbittrat att den där spårmagin inte var särskilt rättvis. Men så går det väl när det bara är renblodiga som skriver lagarna, insåg hon kort därefter med en sorts cynisk klarhet.

”Du minns första året, eller hur?” frågade Astrid.
Ellina avbröt sitt ätande mitt i tuggan.
”Hurså?”
”Du vet det där med dödsätarna som kidnappade Sara och Alyssa och dem, och sövde ned Dumbledore.”
”Jo, visst.”
”Du tränade så här redan innan första året va?”
Ellina nickade.
”Inte konstigt att vi alla var avundsjuka på hur mycket du kunde,” fortsatte Astrid med ett skratt.
”Jag tror ärligt talat att jag lärt mig mer senaste månaderna än jag gjort under de senaste fem åren på Hogwarts. Om stridsmagi, det vill säga.”

Ellina skrattade.
”Bra. Jag ska nog kunna övertala dig till att söka som auror med mig sen.”
Astrid log.
”Vi får se. Alltså, å ena sidan har det känts skönt att få ta det lite lugnt de senaste åren, men jo. Det är ju ett spännande jobb. Till skillnad från Jeri tror jag inte att jag vill ha något skrivbordsjobb där man bara sitter och skriver hela dagarna.”
”Exakt!” utbrast Ellina. ”Och dessutom göra en god gärning. Dessutom har jag hört att de gillar tankeläsare,” tillade hon med ett illmarigt leende.
”Legilimantik-”
”-är inte tankeläsning,” fyllde Ellina i med ett retsamt tonfall. ”Men du fattar.”
”Jag fattar.” Astrid sträckte på sig. Hon kände hur hon knappt orkade hålla ögonen öppna.

”Alltså förlåt, men jag är helt slut. Det är helt omänskligt att börja träna fem på morgonen. Vad sägs om att typ ta en sovmorgon imorgon och sen ta det lugnt i Diagongränden hela dagen?”
”Så vek,” svarade Ellina med ett skratt. ”Jag ska nog läsa något först.”
Astrid reste sig sakta upp.
”Jag fattar inte hur du orkar. Imorgon bitti då?”
”Imorgon bitti,” svarade Ellina leende.

Du skriver så SJUKT bra!!! ♥♥♥ Vet du det!?! Du kommer definitivt vinna Nobelpriset i litteratur någon gång, jag LOVAR!!!

Alltså, wow, tack! ♥ Du är alldeles för snäll

Jag brukar aldrig vara intresserad av fanfictions men jag måste erkänna att jag verkligen längtar efter att få fortsättningen till den här. Fantastiskt bra skrivet!