Luna Lovegoods skor

Hej!Innan ni klickar bort för att läsa en annan FF med mer spännande tittel vill jag bara säga att titteln på denna FF är ingenting jämfört med själva FF:en.(nästan) Alla vet ju att innan Harry ska till avslutnings-cermonin under sitt femte år så stöter han på Luna Lovegood. Hennes skor hänger i taket och efter Harry gått iväg skriver jag fortsättningen bara i Lunas perspekitv och där händer det underliga saker...

Skriv då!

KAPITEL 1,väldigt vanliga skor
Harry hade gått iväg.Jag skulle använda aciio när skorna plötsigt försvann!Jag blinkade lite för att se om jag såg i syne,och det gjorde jag inte!Jag använde aciio igen.Skorna kom inte.Jag gick frammåt,skorna kanske ville leka kurrugömma?Jag ropade: "Hallå!Kom fram nu!" jag visste att det inte skulle funka,det var bara lockande.Jag tänkte att jag skulle fråga proffesor Flitwick.Jag hörde ett mulrande, sen kom jag på att det var min mage!Jag hade blivit hungrig.Jag sprang ner till cermonin för att äta.

Jättebra! Det låter som en typiskt-Ross-att-gilla fanfiction. Bevakar helt klart!

Bevakar

KAPITEL 2 flygande faror
Alla aploderade. Dumbledore hade hålt ett fint tal. Jag tittade upp för att se hur taket såg ut.Det var blått med lite moln här och där.Och något lila där uppe.Vänta!Det var mina skor.Jag använde aciio så tyst jag kunde.Och de försvann,igen.Jag försökte med att vissla.Det gick inte alls bra,det lät "viiuuplpslppluplu!" jag gick för att fråga proffesor Flitwick.Han hade inte hört talas om saken och sa att jag borde njuta av cermonin,så jag földe hans exempel och glömde så småning om skorna.

Jättebra!

förlå om kapitlerna är korta.orkar inte skriva så mycket...jag har sov problem!

Jag förstår dig. Min lärare börjar bli orolig över att jag är så trött. Det är ju tråkigt att du inte orkar, men alla kapitel är i alla fall väldigt bra!

Tack så mycket

Kapitel 3
Jag skulle gå och packa.Jag blev orolig om mina skor.
"Bry dig inte om de!"sa en röst i mitt huvud.
Jag följde hens exempel och fortsatte att packa.
När jag nästan var klar så hörde jag ett plingande.
Det plingande igen.Jag gick till dörren och såg mina skor!
De flög till och med!Och så började de prata!
"Hej!Jag heter Lily!" sa den ena skon.
"Och jag Lime!" sa den andra.
"Och j-j-jag het-ter-r Lu-Lun-na." Stammade jag.
"Jag trodde att ni bara var vanliga skor!"fortsatte jag och hade slutat stamma.
"Vi kan mycket mer än andra skor kan!" sa de.
"Vi kan visa dig!" Sa de.