Hästar, tjuvar & spöken

Min första fanfiction. Hoppas ni gillar den.


Kapitel 1


Lisa satt i bilen och tittade ut. Hon visste inte riktigt var hon var, men hon visste att hon var på väg till sitt nya hem, en hästgård i den lilla tätorten Hedemora uppe i Dalarna. Hon visste inte hur huset eller stallet såg ut, hon hade aldrig varit där och i en annons mamma, Jane hade hittat i tidningen fanns det ingen bild.


Äntligen var vi framme. Vi svängde upp på en skakig grusväg. Jag tänkte på Kotten, min underbara ponny som stod i transporten bakom mig. Det var säkert dubbelt så skakigt för honom.


Pappa parkerar vid stallet. Det är litet men fint. Väggarna är jämnt målade med röd färg. Här kommer Kotten trivas. Lisa hade inte tid att studera stallet så länge. Hon kastade sig ut ur bilen för att krama om Kotten. Kotten fick en puss på mulen och Lisa kollade igenom honom så han inte hade fått några skador under resan. Mammas häst Zingo såg också nöjd ut. Och ingen av dem hade fått några skador så gått Lisa kunde se.


Ska ni leda ut hästarna i hagen snart! hojtade pappa.
Först måste vi kolla att staketet inte gått av! ropade mamma tillbaka.


Kotten och Zingo fick gå in i varsin box med mysig halm under tiden mamma och jag tittade igenom hagen. Kotten fick boxen på vänster sida, närmast ingången. Sen fick hästarna gå ut i hagen. Kotten travade iväg med öronen framåt. Han ruskade på huvudet, så som han alltid gjorde när han var glad. Därefter rullade han sig i värsta leran och fastnade därefter vid den största grästuvan. Han såg oerhört nöjd ut.


Jag gick in i det lilla stallet. Det luktade underbart. Jag lämnade Kottens grimma på boxdörren för att gå iväg och hjälpa mamma med att packa upp alla saker.
Lisa, du kan börja packa upp hästarnas foder om du vill!
Visst, svarade jag och gick ut till bilen. Jag plockade fram Kottens havre och mineraler. Gick in i det underbara stallet igen och letade mig in till logen. Den var liten med fodret fick plats.


Nu var det dags för sadelkammaren. Mamma släpade in Zingos sadel och jag tog Kottens. Det bruna lädret var fortfarande blankt eftersom jag hade putsat det innan vi åkte. Efter att jag hade plockat in sadeln, tränset, ryktlådan, mina ridspön, min hjälm, min väst, mina ridvantar, Kottens täcken, Kottens salvor, och Olof schabrak gick jag och mamma på grusvägen upp mot huset.
Det var ett gammal, slitet, rött trähus. Längst tomten var det en ganska hög häck. Vi gick in genom den lilla knarriga dörren.


Inne i huset var det fullt av kartonger.
Du får välja vilket rum du vill ha, Lisa, berättade pappa inifrån köket.
Tack! svarade Lisa och började genast leta efter ett bra rum. Hon ville gärna ha hagen utanför sitt fönster. På övervåningen fanns det ett ganska litet, men fint rum med vita tapeter. Lisa gick in och tittade ut genom fönstret. Hon såg Kotten och Zingo i hagen. Kotten stod och betade och Zingo höll sig tätt intill. Det är var precis det rum hon ville ha.


Lisa sprang ner för trappan för att hämta sin kartong med saker.
Vänta lite, vi måste ställa in sängen och skrivbordet först! ropade mamma.


Lisa suckar och bestämmer sig för att gå ut en sväng med Kotten.
Mamma, jag går rider en sväng med Kotten, ropade hon och kastade sig ut genom dörren. Hon galopperade ner för grusbacken, sprang in i stallet och hämtade Kottens grimma. Lisa tar upp en morotsbit ur fickan och kravlar sig under staketet.


Kotten gnäggar när Lisa kommer gående. Hon blir varm i hela kroppen av lycka. Hennes underbara ponny! Kotten får morotsbiten och följer lydigt efter Lisa ur hagen. Zingo blir ensam kvar, men det är hon van vid. Efter att ha borstat en lång stund tränsar Lisa och sitter upp.


Kotten skrittar långsamt framåt. Lisa driver på och smackar men det hjälper inte så mycket. De svänger in på en smal grusväg. Där låter hon Kotten trava lite. Vid vägens slut ligger det en liten gård. En man kommer ut ur ladugården.
Hej, jag heter Sune och är 40 år gammal, vem är du?
Jag heter Lisa och det här är min ponny Kotten. Vi flyttade nyss in på granngården.
Åh vad trevligt. Söt ponny du har.
Tack. Lisa tittar upp mot huset och ser en kvinna i smutsiga jeans komma springandes över gårdsplanen.
Det där är min fru Marie, hon är 42 år.
Hoppas vi ses någon mer gång, skrockar Sune och går in i ladugården igen. Därinne ser Lisa att det står en flock med får.


Lisa travar tillbaka. Sen vänder hon in på en annan grusväg. Källsätter står det på en skylt. Lisa bestämmer sig för att galoppera lite. Det är så underbart att galoppera barbacka. Det tycker tydligen Kotten också. Han galopperar och galopperar. Lisas långa ljusa hår fläcktar i fartvinden och hennes ögon tåras.


När hon kommer fram ser hon en liten stig in i skogen. Där hittade hon en liten runda. Den var underbar. Kotten gick och bröt av små grankvistar då och då, men det gjorde inte så mycket. Han var ju ändå en liten busponny.


Lisa skrittar ut ur skogen på långa tyglar. En gammal tant står mitt på den smala grusvägen med armarna i kors och blänger ilsket på dem.
Jag heter Greta Helgesson, är 80 år och är detta är min gård! Ni får inte komma här och galoppera fram och tillbaka! Dessutom är det jag som äger skogen! Här får ni aldrig mer vara! Då ringer jag polisen!
Det finns något som heter allemansrätten... börjar Lisa men blir avbruten.
Hör du dåligt eller? Ni får inte vara här! Lisa blir riktigt rädd för kvinnan, fattar galopp och galopperar så fort som möjligt därifrån.
Ni skulle ju inte galoppera! klagar surtanten. Lisa ignorerar henne och rider snabbt därifrån.


Hon ryktar av Kotten och kratsar Olof hovar. Sen ställer hon in honom i boxen igen och hämtar Zingo i hagen.


Plötsligt hör hon hovslag utanför stallet. Hon ställer sig vid stalldörren och tittar ut. En liten shetlandsponny med en ryttare på ryggen kommer skrittande på vägen.
Hej, hälsar flickan.
Hej!
Är det ni som är nyinflyttande här?
Ja, vi flyttade in idag. Jag heter Lisa och är 11 år. Vad heter du?
Jag heter Lea Petterson och jag är också 11 år. Jag bor på Norrgården, en av granngårdarna här.
Kul. Vad heter din ponny?
Han heter Bamse, berättar Lea.
Åh, vad fint.
Tack, du kanske vill följa med hem till mig en stund.
Gärna, jag ska bara kolla med mamma, svarar Lisa och springer upp mot huset. Andfådd frågar Lisa sin mamma om det går bra.
Självklart! ropar hon och Lisa springer ut till flickan igen.
Fick du? frågar Lea entusiastiskt.
Ja! ler Lisa, lika glatt.


Då går vi då, antar jag, ler Lea. Lisa nickar till svar och Lea driver på Bamse. De svänger in på en smal skogsstig och duckar under trädens grenar.


Efter bara någon minut kommer dem fram till en litet ruttet ödestuga.


Nej, den här ödestugan har legat öde i flera år, berättar Lea. Det sägs att för några hundra år sen bodde det en gammalt kärlekspar i stugan. Kvinnan vägrade att gifta sig. Mannen var så kär att han inte orkade se kvinnan mer. Han band fast henne i köket. Mannen hotade kvinnan med att han inte skulle släppa henne om hon inte lovade att de skulle gifta sig. Kvinnan vägrade och dog därefter av svält. Mannen skämdes innerligt och hoppade ner för Högås klack. Därefter kommer kvinnan och mannen tillbaka vart annat år och vrålar så att det ekar över hela skogen. Lisa ser att Lea ryser och bara någon sekund senare inser hon att även hon själv gör det.




Plötsligt rasslar det till bakom dem. Både Lisa och Lea skriker högt. Lisa vänder sig om och ser en mörk skugga efter dem. Det liknar en man med stora muskler och en kniv i handen.
Hoppa upp på Bamse! ropar Lea och Lisa hör hur förtvivlad hon låter. Lisa hoppar snabbt upp. Lea fattar galopp och dem flyger fram igenom skogen.
Håll i dig! ropar Lea. Lisa klamrar sig fast runt Lea. De kommer ut på en grusväg och Bamse svänger vant åt höger. Vid vägens slut ligger en fin liten hästgård. När de kommit fram till gården bryter Bamse av.
Vi ska nog skritta av honom lite, han är helt svettig säger Lea.
Ja, nickar Lisa.

Lea leder Bamse runt gårdsplanen och visar Lisa runt.
Det här är stallet, berättar Lea och pekar. Stallet är rött med vita knutar. Lisa tycker om det med en gång. Lea leder in Bamse i stallet. En katt springer förbi.
Det här är Rufus, han är 5 år. Lisa och Lea borstar av Bamse och släpper ut honom i hagen. I hagen går det en till häst. Det är en skäck.
Vad heter skäcken? Är den eran? undrar Lisa.
Ja, den heter Anton och är mammas, svarar Lea.


Lisa och Lea går in i huset. Det är fint och nyrenoverat.
Vill ni ha fika? ropar Leas mamma ifrån köket.
Gärna, ropar Lea. Tillsammans går de in i köket. Det luktar nybakat och det sitter redan många vid bordet.
Hej! Jag heter Lena och är Leas mamma.
Hej, jag heter Lisa och har precis flyttat in på Västgården.
Vad trevligt, slå er ner.


Lisa sätter sig brevid Lea. Hon tittar på alla vid bordet.
Bor alla här? viskar Lisa till Lea.
Nej, det här dt där är pappa, Henrik säger Leo och nickar mot en kortklippt man, det där är min tjuriga bror Oscar, han är fjorton år, och de andra är familjen Olofsson. De bor på Östgården. Mamman heter Anna, pappan heter Erik,dottern heter Hannah, och sonen heter Linus.


En timme senare är Lisa på väg hem. Hon går på vägen, för hon tänker aldrig mer gå in i den hemska skogen.


Inbrottet
Kapitel 2
Lisa rider in i skogen. Sommaren är kommen och de gröna löven flimrar förbi. Det luktar helt underbart. Kotten är ivrig. De går in på en smal stig. Kotten småtravar med öronen framåt och ruskar på huvudet.


Efter några minuter kommer de ut på en grusväg. Lisa känner genast igen sig. Det är vid Gretas hus! Lisa hör hur någon bankar på fönstret. Hon behöver inte vända sig om för att förstå vem det är.


Lisa rider vidare men plötsligt hör hon att någon ropar på hjälp. Hon skrittar upp mot huset. Greta skriker och bankar på fönstret. Lisa hoppar av Kotten och knyter fast tyglarna i en trädgren. Lisa springer upp till huset och knackar på dörren. Hon hör släpande steg och plötsligt öppnas dörren. Där står Greta och blänger ilsket på henne.
Du fick inte rida här, vrålar hon.
Förlåt, det var inte meningen…
Men när du ändå är här kanske du kan hjälpa mig med en sak.
Vadå? undrar Lisa.
Det är väldigt hemligt, väser Greta.


Greta vinkade åt henne att följa med in i huset. Hon satte sig på en skruttig gammal stol och nickade åt Lisa att sätta sig på stolen vid andra sidan bordet.
I flera år har jag velat göra detta… och äntligen är det dags, mumlade Greta för sig själv. Det är äntligen dags för inbrott!!

Greta plockade fram en ritning och började skissa. I flera minuter satt Lisa och väntade. Hon samlade mod och protesterade:
Min häst står faktiskt därute och väntar.
Och? flinade Greta oförstående.
Han kan faktiskt inte stå där hela dagen!
Det har han ju inte gjort heller, gastade Greta.
Nej, men i säkert tjugo minuter.


Lisa rusade ut ur huset och såg sig om. Kotten hade slitit sig!
Den där hästen! Vrålar Greta. Jag ska ta honom! Mörda både hästen och dig.


Förtvivlad rusar Lisa hem. Hon ser inte ens pappa som står och krattar höstlöv.
Kotten har rymt! skriker hon.
Ojdå! ropar Pappa. Då får vi ge oss ut och leta.
Jag börjar själv! ropar Lisa.
Lisa springer hem till Lea. Hon vet att Lea kommer att hjälpa henne att leta.


Redan fem minuter senare går Lisa och Lea tillsammans på grusvägen och ropar efter Kotten. De söker igenom hela skogsdungen mellan Leas gård och ut på huvudleden.
I flera timmar letar dem. Lisa blir mer och mer orolig för varje sekund som går.


Vi måste gå in i spökskogen, bestämmer Lisa.
Visst, ryser Lea. Under tystnad smyger dem in i skogen. Tjejerna söker igenom hela skogen men undviker spökstugan.


Kotten! ropar Lisa, som är helt förtvivlad.
Kotten! hojtar Lea.


Lisa och Lea smyger tyst fram i skogen.
Plötsligt skär en gäll gnäggning genom tystanden.
Kotten! ropar tjejerna igen, i korus.
En till gnäggning hörs en bit fram i skogen. Lisa förstår att den måste komma från spökstugan, och det gör tydligen Lea också, för båda två går med besämda steg bort till den övergivna stugan.


Lisa tvekar, men när hon ser att Lea fortsätter framåt hänger hon på. Samtidigt knackar dem på dörren. Något dunkar till innanför dörren - hovsteg! Lisa rycker till och drar tag i dörren.
Den är låst, viskar Lisa.
Nej! suckar Lea.
Vi måste komma in! Dem måste vara Kotten! Jag känner igen gnäggningen.
Ja men hur ska vi komma in?
Jag vet inte! Vi får klättra in genom fönstret eller något! hetsar Lisa.
Bra ide´ ! Det här rucklet kan ju inte ha några vidare bra fönster.


Lisa hämtar en stor pinne och dunkar den mot föstret. Det tunna glaset spricker med en gång. Lisa klättrar smidigt in, men landar på en glasbit på golvet. Det blir en lång reva på armen. Det svider, men det enda hon bryr sig om är att hitta Kotten. Lisa reser sig upp och då hoppar även Lea in.


Lisa går ut genom det lilla, ynkliga köket med ett trasigt fönster. Plötsligt står Kotten framför henne. Lisa slår armarna runt Olof hals.
Kotten, mumlar hon lyckligt.
Ååå vad söt han är säger Lea som smyget sig fram brevid Lisa.
Tack! ler Lisa utan att vända bort blicken från Kotten.

Lisa tar tag i pannluggen och leder Kotten ut ur huset. Dörren som förut var låst glider lätt upp och utanför huset syns tydliga fotspår. Någon måste ha fångat Kotten med flit!


Lisa och Lea skiljs av när de kommer ut på grusvägen. Lisa har berättat om Greta och att hon planerade ett inbrott.
Vi måste ta reda på mer, utbrister Lea.
Ja verkligen, svarar Lisa.


När Lisa kommer hem borstar hon av Kotten och ställer in honom i boxen. Därefter går hon upp till huset. Mamma har lagat pannkakor, Lisas favoritmat. Lisa tvättar händerna och sätter sig vid bordet.
Har du hört att familjen Pettersson har haft inbrott? frågar pappa.


Nästa morgon joggar Lisa hem till Lea. Lea går mitt över gårdsplanen.
Hej! ropar Lisa. Lea vänder sig om.
Hej Lisa!
Har ni haft inbrott?
Ja, någon var här igår kväll när vi letade efter Kotten. Alla värdesaker är borta.
Oj!
Vi ringde polisen, men dem sa att det inte fanns så mycket de kunde göra, berättar Lea. Jag tänkte precis leta efter bevis.
Jag kan hjälpa dig, om du vill, erbjuder sig Lisa.
Gärna! Var ska vi börja leta?
Vet inte, men jag tänkte leta efter fotspår och fingeravtryck.


Lisa och Lea går in i huset. Allt ligger i en stor röra.
Vi har inte hunnit plocka unden än, förklarar Lea. Lisa ser sig om.
Det finns inga fotspår, säger hon eftertänksamt.
Nej men det finns spår på gårdsplanen. Dem leder in i skogen.
Var det inte våra fotspår?
Nej, det var stora gummistövlar.
Då tycker jag att vi följer efter spåren in i skogen!
Ja, vi kommer inte att kunna ta några fingeravtryck.


Tjejerna sätter på sig sina skor och varsin fleecejacka. De galopperar över gårdsplanen och tar varsitt språng över det lilla diket, in i skogen.
Titta! utbrister Lisa. Det är fotspår här i leran!
Vad bra!


De följer fotspåren och kommer tillslut fram - till ödestugan! Lea drar i dörren. Den är låst från insidan. Någon måste vara inne i stugan.

Vågar vi? viskar Lea
Tjuven måste ha hört oss. Tillsammans är vi starka, säger Lisa.


Tjejerna tar sig in samma väg som förra gången. Smidigt klättrar dem över till andra sidan. De smyger fram och ser Greta i en hörn. Brevid sig har hon alla värdesakerna från Leas hus.
Greta! säger Lisa förvånat.
Jag ringer polisen! ropar Lea.
Vi måste täcka alla utgångar! ropar Lisa tillbaka. Lås dörren innifrån köket så går jag ut och låser ytterdörren utifrån!


Lisa hoppar fran till dörren och låser upp den. Greta kastar sig upp och drar tag i hennes tröja, men tappar greppet. Lisa flyger ut genom dörren. Lisa och Greta trycker dörren åt varsitt håll, men plötsligt verkar Greta släppa dörren. Snabbt låser Lisa. Då börjar Greta banka på dörren, men inser snart att det inte är någon ide. Lisa klättrar in genom fönstret till Lea som har låst köksdörren och pratar med polisen. När hon lägger på ger hon Lisa en “give me five” och sätter sig på en av köksstolarna.


Efter några minuter hörs ett dån och ytterdörren byts i två delar. Flickorna förstår att Greta försöker att smita och kravlar sig snabbt ut genom fönstret. För första gången ser dem Greta springa. Ganska klumpigt tänker Lisa och kan inte hålla sig för skatt. Det gör tydligen inte Lea heller. Tjejerna sätter av på jakt efter rymlingen. De kommer snabbt i kapp henne och jagar tanten ut på vägen. Då kommer en polisbil. En ung polis hoppar ut ur bilen och sätter handbojor på den feta tanten. Polisen tackar Lisa och Lea och säger att de kommer att bli intervjuade någon gång i morgon.

Hoppas ni gillar den! Nästa kapitel kommer imorgon om någon svarar!

Jag tycker det låter som en jättefin historia!
Styckeindelningen är föredömlig och ger ett fint flyt, och i det stora hela är texten rättstavad och lättläst. Bra!

Det finns dock några saker du kan tänka på.
Till att börja med så ändrar du tempus, det vill säga texten börjar i dåtid-form "Lisa satt i bilen" men övergår snabbt till nutid-form "Pappa parkerar", vilket blir lite förvirrande. Det är ju lätt ordnat, dock - bara något att tänka på

En till sak är konversationerna. Du skriver redan bra, med bra variation på uttrycken (ropade, hojtade, sade och så vidare), men det är lite otydligt vad som faktiskt är konversationer.
Det finns två varianter här.
Det ena är talstreck. Det är den äldre varianten, och används inte så ofta längre eftersom att den är relativt otymplig.

Det skulle sett ut så här:

- Lisa, du kan börja packa upp hästarnas foder om du vill!
- Visst, svarade jag och gick ut till bilen.

Den andra varianten är att använda citationstecken. Det ger en lite mer frihet (för att man kan lägga in reaktioner och dylikt i mitten av en mening) och är lite tydligare. Då skulle det sett ut så här:

"Lisa, du kan börja packa upp hästarnas foder om du vill!"
"Visst", svarade jag och gick ut till bilen.

Vilken variant du föredrar är så klart helt upp till dig själv, men det vore bra att använda någon av dem, för det blir verkligen JÄTTEMYCKET enklare att läsa

Annars ser det jättebra ut, och jag ser fram emot att läsa fortsättningen!

Håller med!
Du skulle även kunna ha lite snabb info i början typ språk, kapitel, huvudkaraktärer och så vidare.
Annars super bra!

Tack för tipsen. Jag har skrivit klart den så därför ändrar jag inte talstreck till citvationstecken men jag kan kolla igenom dåtid/nutid.

----------------------------------------------------------------------
Nu kommer kapitel 3!

Festen
Kapitel 3

Nästa morgon när Lea äter frukost kommer mamma ner och berättar att hon ska gå hem till Lea kl. 18:00. Lisa nickar.
Det blir bra, säger hon. Plötsligt plingar det till i Lisas mobil. Hon tar upp den och ser att det är ett sms från Lea.

Hej Lisa! Jag tänkte att vi skulle ha en fest för att fira att vi lyckades sätta dit Greta. Igår kväll hade hon förhör och polisen kommer att berätta för oss vad som kom fram hemma hos mig vid sjutiden. Om du tycker att det skulle vara kul att ha en fest så kan du komma hem till mig efter lunch. Svara gärna så att jag vet!! PS. Du är min bästa vän! /// Lea

Lisa svarar att hon tycker att det skulle vara kul med en fest och att hon skulle komma hem till Lea ungefär vid klockan ett.

Inom loppat av några timmar har Lisa hunnit tagit hand om söta lilla Kotten och ridit för första gången på gårens ridbana, ätit lunch och duschat. Nu är hon påväg till Lea.

Lisa och Lea sätter sig på gräsmattan och börjar genast planera.
Var ska vi vara? undrar Lea.
Vi kan vara hos mig om du vill, vi har ju varit så mycket hemma hos dig, svarar Lisa.
Okej det kan vi. Vad ska ha för fest?
Vet inte riktigt, kanske bara att man har musik och de vuxna kan sitta och prata. Vi ska ju bli intervjuade också.
Just det! Och så kan vi bjuda på fika och godis!
Kom, vi går hem till mig och planerar dekorationer och ställer ut bord och så.
Visst.

Några timmar senare har Lisa och Lea fixat alla förberedelser inför festen. Nu sitter dem och väntar på Leas föreldrar, Sune och Anna.

Efter en stund har alla kommit. Lisa och Lea har fullt upp med att äta godis och skruva på bra låtar i högtalaren när en bil svänger upp på gårdsplanen.Det är dt (Dalarnas Tidningar) som kommer för att intervjua flickorna. Det kliver ur två långa snubbar. Den ena, Peter har långt skägg och har en bullrig stämma. Den andre snubben som är lite yngre heter Anton och är lite mer modern.

Lisa, Lea, Peter och Anton går in i huset. Lisa gör i ordning varsin kopp te. Egentligen tycker varken hon eller Lea så vidare mycket om te. Men de vill vara artiga mot journalisterna. Peter och Anton ställer en massa frågor. När dem är på väg ut för att gå till ödestugan för att ta några bilder svänger ännu en bil upp på gårdsplanen. Det är polisen.

Lisa och Lea festar ändå till klockan 11. Lena och Jane berättar om en fälttävlan på Hedemorabyggdens ridklubb och undrar och Lisa och Lea vill vara med. Det vill dem självklart. Tävlingen ska gå nästa helg.