Salazar

Hej, jag, Thalia Malfoy och elias the proer har börjat att skriva en fanficton som jag hoppas att ni kommer gilla. Vi har inte riktigt kommit på något namn än för att vi är inte riktigt klara men hoppas att ni kommer att gilla den ändå!
Raiting:G
Här kommer prologen!

Det var en mörk, dyster kväll. Solen hade just gått ner. Salazar skyndade sig hem. På väg hem mötte han Godric, Rowena och Helga.
-Var ska du? frågade Godric.
-Hem, svarade Salazar kort.
-Ska du inte alls!
-Nu ska du få smisk, sa Rowena.
Inte nu igen, tänkte Salazar. Det tog inte lång tid innan de hade bundit fast honom vid ett träd.
-Helga, ta fram ditt trollspö och visa vad du kan, sa Rowena.
Har de redan fått sina trollstavar, tänkte Salazar avundsjukt. Han skulle få sin om ett år.
-Har du redan fått din stav? frågade Salazar.
-Vi har alla fått våra, sa Godric.
Är du avundsjuk?
-Nej, svarade Salazar. Men innerst inne var han det.
-Abrakadabra simsalabim, låt denna gris bli en mus! ropade Helga och pekade på Salazar.

Bra, kap 1 kommer imorgon

XD

Bevakar, låter riktigt kul!

jag antar att elias the proer eller Ankan momo lägger upp kapitel 1 senare idag

Najs

här kommer kap 1

först måste jag säga, att om ni märker att det finns saker som skulle uppfinnas mycket senare än vad tiden är i "sagan" (ca 900-1000) så snälla ignorera det





Salazar hade inte särskilt många vänner. Godric, som hade många vänner, sa åt de att inte leka med Salazar. Ingen ville bli lämnad utanför, så de lyssnade alltid på honom.
Salazars bästa och enda kompis var hans orm Basilisken. Den var bara några år gammal, han hade hittat den i svartvändargränden. Fast då hade den varit jätteliten. Men sen hade den vuxit så nu hade Basilisken ett helt rum för sig själv.


Salazar var på väg till Diagongränden för att köpa en trollstav, han hade haft en ovanligt bra dag (hittills) för idag hade doktorn sagt att han var helt fri från musbesvärjelsen som han hade haft i nästan ett år, det hade familjen firat med tårta presenter och en massa roliga saker.
Men det roliga skulle inte vara länge till!
När Salazar var på väg till trollstavsbutiken såg han några personer komma mot honom. Och alldeles för sent såg han att det var Godric, Helga och Rowena.
Salazar försökte smita undan och hoppades på att dem inte skulle se honom.
-Vart ska du? frågade Helga, som tydligen hade sett Salazars försök att fly.
-Eh… vad menar du? sa Salazar nervöst.
-Tror du att vi är helt blinda eller?! sa Rowena
-Nja… nej, sa han och kollade ner i marken.
Medans Salazar kollade ner så började dem andra röra sig mot honom utan att han märkte det, sakta, men snabbare och snabbare.
När Salazar väl märkte det så var dem kanske bara tre meter ifrån honom.
-Kom, så tar vi honom! skrek Godric.
Salazar sprang allt vad han kunde in på närmaste butik. Det var Den Läckande Kitteln.
- Snälla säg inget till de andra att jag är här, viskade Salazar som hade sprungit ifrån dem. Han tog det först bord han såg och gömde sig under det.
-Hej Frank, har du sett Salazar? frågade Rowena
-Nej, tyvärr, ljög mannen vid disken som hette Frank.
-Ok, om du ser honom skulle du kunna säga till oss då? För… vi måste göra en sak tillsammans, sa Godric.
-Javisst, sa Frank.
När de hade gått så kunde Salazar äntligen pusta ut.
-Tack! sa Salazar.
-Vad ville de? frågade Frank allvarligt.
-Äsch, inget särskilt.
-Jag har ju inte presenterat mig än, sa Frank
-Inte jag heller. Mitt namn är Salazar, sa han medans dem skakade hand.
-Trevligt att träffas, jag heter Frank.
De hann inte prata länge, för just då hörde de skott från en pistol (en sak som mugglare använder för att döda varandra) utanför. Det var en “galning” som sköt. Alla gick ut för att se vad som hände. Plötsligt så sköt galningen en kula mot en av besökarna på puben. Den träffade henne rakt i hjärtat. Salazar och Frank stod som förstenad. Sedan när “galningen” hade sprungit iväg så vaknade alla till liv igen.
-Är hon död? frågade Salazar.
-Ja, jag tror det, svarade Frank.
De som var i puben hjälptes åt att bära in kroppen i ett annat rum.
Elwin Harris, en av de starka männen, hjälptes åt att bära henne och att larma trolldomsministeriet.
-Har någon nån aning om vem det var som sköt? frågade Frank.
-Nej, antagligen någon galen mugglare som kunde ta sig in i Den Läckande Kitteln, sa Salazar.
-Konstigt, mugglare brukar inte kunna se magiska saker eller oss, sa Elwin.
-Mmm, jag vet inte vad det var, men någonting känns fel, sa Zoey Shade.
Vem kan det ha varit och varför, tänkte Salazar. Det kunde ju inte vara en slump att han just sköt henne.
-En Auror kommer snart och undersöker kroppen, informerade Elwin de andra.
-Jag borde nog gå, sa Salazar.
-Varför då? frågade Frank
-Jag skulle egentligen gå och skaffa trollstav men så kom jag hit istället, svarade Salazar och gick.
-Ok, hejdå! sa Frank. Om du vill så finns jag alltid här.


Salazar gick ut ur puben och började gå mot Diagongränden. Det var mörkt, kallt och det regnade så han började skynda sig lite.
Var det det bara han eller tittade den där killen på honom..
Han fortsatte att gå och försökte tänka att inget hade hänt, men han kunde inte få bort känslan av att något inte stämde.
Han såg ett tegelhus och tänkte att det såg mysigt ut började gå mot huset för att värma sig.

Bra början!

nu kommer kap 2


Nu är jag i säkerhet, tänkte Salazar.
Inne i huset var det fuktigt och kallt, det såg ut att vara rätt så gammalt, möblerna var polerade och träfärgade och detsamma med väggarna. Salazar satte sig ner och tänkte att det skulle varit bra om det här hade varit en pub.
Byggnaden såg ut att ha stått här länge, men Salazar kunde ändå inte minnas att han sett den förut.
Vad är det här för byggnad, jag har aldrig sett den förut, tänkte han. Det var någonting fel här. Han öppnade dörren och var på väg att gå ut när han kollade upp och tänkte: “var det här jag hade gått nyss?” Var det här Diagongränden? Hade det inte regnat när han hade gått in i det slitna huset? Jo, det hade det, det hade det visst, men nu sken solen för fullt och det syntes inte ett enda moln på himlen.
Han kände inte igen någon av byggnaderna. Han gick ut ur huset för att se om något hade ändrats, men såg precis likadant ut som när han hade gått ut förra gången.
Han gick ut för att se om han kunde komma på vart han var eller hitta någon som kunde berätta det, men han såg inte en enda människa och byn såg ut att vara helt öde. Det var en ganska liten by och huset han kom ut ifrån var det enda lite större i byn, alla andra hus var ganska små i jämförelse med tegelhuset. De flesta taken var gjorda av halm och resten av trä, väggarna var av trästockar och bräder. Han såg ut att ha åkt tillbaka i tiden. Salazar kände sig rädd.
Han gick lite runt i byn och såg att några av husen var förstörda. Det kanske hade varit något slag här eller något, kanske är det därför det inte bor någon här, tänkte Salazar.
Det här känns inte bra ,tänkte Salazar. Han var helt ensam och hade ingen aning om var han var. Han kunde ha kommit till något annat land som inte kunde engelska och han hade ingenting med sig förutom sin lilla ståltråd som han brukade lirka upp lås med och medaljongen han hade fått av pappa. Det var en släktklenod som hade färdats i släkten sedan flera hundra år tillbaka. Fast, den kunde nog inte vara till hjälp särskilt mycket, en medaljong, men ståltråden kanske kan komma till nytta, fast skulle han behöva lirka upp lås? tänkte han.
-Hallå någon här?! ropade Salazar.
Han väntade en sekund, men ingen svarade.
Det var verkligen ingen här, tänkte han. Eller så var alla som bodde här helt döva. Solen var på väg ner. Det började bli kallt och Salazar hade bara på sig en kortärmad tröja och shorts. Han ångrade att han hade gått till Diagongränden idag. Han började gå för att se om han hittade någon. När han kom runt knuten på tegelhuset så såg han en man gå i samma riktning som honom.
-Hallå där! ropade Salazar.
Mannen Salazar hade ropat på vände sig om så att hans svarta kappa fladdrade i luften. Men samma sekund som han gjorde det så ångrade Salazar att han hade gjort det, han kände direkt igen honom. Det var han som hade skjutit i Diagongränden.
-Det var inget, ropade Salazar nervöst.
Mannen vände sig om igen till Salazars lättnad. Kan han ha varit en trollkarl trots allt? tänkte han. Kanske han var, men varför använde han då en pistol? tänkte Salazar och gick tillbaka till huset.

Bra