Livet efter livets slut (THG)

Hej! Jag ska skriv en fanfiction om Prim och mors liv efter hungerspelen om Katniss inte hade vunnit,

Titel: Livet efter livets slut
Rating: Inte värre än hungerspelen, typ PHG
Handling: Katniss dog i hungerspelen, Cato vann, Prim, lilla 12 åriga Prim ska överleva utan Katniss. Hennes syster, som fnns där i 12 år för henne, Varför?


Kapitel 1

Jag stirrar stint på den skrothög till tv vi har lutad mot väggen, Katniss springer genom skogen med dem återstående karriäristerna i släptåg. Cato siktar med sitt spjut samtidigt som Clove försöker välja rätt kniv bland dem två dussinen hon har i fodret på sin jacka, hon drar fram en som ser väldigt dödlig ut. Cato kastar spjutet, det träffar Katniss i ryggen och hon faller ner på marken. Det torra gräset runt henne blir blodrött och man hör henne kippa efter luft. Jag springer fram till tvn och sätter min hand på glaset. Glaset bränner, det är Söndag och vi har varit tvungna att se på hungerspelen hela dagen idag. Den enda som inte tittar är Gale. Han är ute i skogen och jagar. Vi får en ranson kött av honom som vi ska kunna leva på i en vecka. Han har börjat jobba i gruvan så Söndagar är den enda dagen han kan jaga. Jag tittar på tvn igen, kameran har zoomat in på spjutet, djupt begravd i hennes rygg. Det är ute med henne. Kanonskottet ljuder och jag kryper ihop i mammas famn, Värmen i hennes trygga famn får mig att kunna klämma ut mig ett enda ord, - Varför? Varför mamma? - Det kan ingen svara på Prim säger mamma och tittar på mig med den blicken, den som får mig att förstå att hon kommer försvinna igen, precis som när pappa dog. Mamma säger jag, - Ja? Svarar hon. - Försvinn inte igen, snälla, - Jag ska inte försvinna svarar hon med förvånansvärt lugn röst, Smörblomma kryper upp i min famn och burrar in sig, den värmen från hans päls får mig att lugna mig. Jag sitter där och klappar smörblomma samtidigt som jag tittar på tvn. Rävflickan är i fokus. Hon är i färd med att bygga ett slags skydd, ett ljud får henne att vända sig om. Det är Tresh, han springer fram till henne, innan hon hinner reagera drämmer han en sten i hennes nacke. Det röda håret täcker hennes nacke men man ser iallafall en grop i den. Hon ligger ner på marken, skakande och försöker att hålla sig kvar i livet. Jag vill inte titta mera. - Jag går ut,mamma.
- Visst, svarar hon. Jag sätter mig på ängen och ser maskrosorna, det får mig att tänka på maskrosorna Katniss och jag plockade för några år sedan. Det var dagen efter vi fick brödet av Peeta, han dog av den där infektionen i hans ben. Jag gillade honom faktiskt, jag hade velat att han skulle vinna ifall Katniss inte gjorde det. Nu gör ingen av dem det. Kvällsluften är varm och skön, jag sitter där i en halvtimme innan jag inser att jag är väldigt trött. När jag har gått hem och lagt mig i sängen känner jag hur kallt det är på andra sidan av sängen, det gör ont i mig när jag inser att värmen från Katniss kropp aldrig kommer vara där igen...

Kommentera gärna vad ni tycker!♥

Jättebra! Ett till kapitel?

Tack så jättemycket! Blir glad av att någon tycker om det!!!
Här är kapitel 2

När jag vaknar den morgonen känner jag mig tom inombords, som ett hål. Inte det hålet man får när man är hungrig, utan som att en del av mig saknas. En pusselbit av pusslet Primrose Everdeen. Trälådan utanför dörren gör så att ännu en pusselbit saknas. Den trälådan innehåller Katniss kropp. Jag och mor hjälps åt att bära in den i vardagsrummet. Vi tar av locket och känner direkt doften av något sött. Det luktar som ros. Det är som att hela kroppen är täckt av blommor. Dem i huvudstaden som skickade tillbaka kroppen till oss måste tyckt att lukten av hennes kropp var så motbjudande att dem dränkte in hela henne i parfym. Både jag och mor sätter oss ner i soffan och tittar på henne. Spjutet ligger prydligt brevid henne. Det får mig att vilja gråta, varför sätter dem hennes dödsorsak brevid henne! Vi lämnar Katniss för en stund när tvn skräller igång. Cato och Clove står vända mot varandra vid ymnighetshornet. Cato kastar spjutet får in en fullträff, Clove faller död till marken och trumpeterna ljuder. - Låt oss presentera vinnaren av dem 74 hungerspelen, Cat.. Jag stänger av tvn, jag vill inte se mer. Jag hade bara velat se ifall det var Katniss som stod där och att hon int låg i en trälåda på vårt golv.

Vet att kapitlet blev lite långtråkigt, har mer planer till senare. Behövde bara fylla ut lite!!

TACK FÖR ATT DU PRECIS LÄST! DU ÄR BÄST!!♥

Du skriver så bra! ♥

Alltså, Gud vad jag blir glad! Du är bäst!

Kapitel 3
När dem få som faktiskt kände Katniss har kommit in i huset stänger mor dörren försiktigt. Vi har fått lov att låna lite stolar av bagaren som konstigt nog har sökt upp oss och gett oss bröd efter hennes död. Det känns som om att han försöker hjälpa oss. Jag, mor och Gales familj sitter längst fram. Längre bak är det bara hennes kunder från Hällen. Flottiga Sae och hennes barnbarn sitter bakom oss och snörvlar. Eftersom det var en deltagare som dog får vi ett litet bidrag som skulle räcka till en begravning. Det finns inte några direkta kyrkor eller något sådant här i distrikt 12 men vi har lyckats få hit en väldigt troende människa. Han ställer sig framför kistan och pratar om hur tråkigt det är med att ännu ett liv har tagits ifrån oss av hungerspelen. Han pratar också om hur bra det är att fadern nu har fått sällskap av vår vackra Katniss Everdeen. Han avslutar där, låter oss alla gå fram och ta ett sista farväl. Efter det går alla hem och det blir tyst. Ingen säger ett ord, jag sätter mig i sängen, förlamad och gräver ner mina fingrar i Smörblommas päls. Han går ur mitt grepp och springer bort till något annat som har fångat hans uppmärksamhet. Han springer tillbaka efter runt två minuter med en mus i tassen. När jag ser den känner jag att Katniss är lika död.

TACK FÖR ATT DU PRECIS LÄST! DU ÄR BÄST!!♥
Har nu bestämt mig för att det ska komma upp ett nytt kapitel varje dag!

Bäst ♥

Tack bästa du!!

Kapitel kommer lite senare kan inte skriva kapitlet nu

Okidoki ♥ Stressa inte skriv när du hinner och orkar

Kapitel 4

Skolan känns tråkigare än vanligt, jag sitter bredvid en av dem där irriterande killarna som hela tiden håller på. Jag orkar inte med dem. Jag gräver ner ansiktet i bänken och stannar där tills lektionen är slut. Ingen bryr sig. Efter lektionen går läraren fram till mig och frågar vad det är. Jag tittar på honom. Är han dum eller? Jag tittar på honom med en sån blick som frågar "Menar du allvar?" och han lämnar mig ifred. Resten av dagen i skolan är exakt likadan, förutom att ingen annan lärare var så korkad att den frågade vad det var. När skolan ängtligen slutar kommer en man fram till mig som sade, - Du följer med mig! - Va? vart ska jag? Frågar jag honom. Han svarar inte han drar mig framåt i ett järngrepp som han inte vill släppa. - Släpp mig nu! Skriker jag och han lättar lite på sitt grepp. - Vart ska jag? Frågar jag igen. Den här gången svarar han faktiskt, fast bara med ett litet mummel. - Va? Frågar jag. - Du ska till barnhemmet. Svarar han kort. - Me.. men min mor? Stammar jag tillbaka. - Hon kan inte ta hand om dig längre.

Hoppas ni gillar kapitlet. Ville bygga upp lite spänning, ni får vänta till imorrn med fortsättningen!

Mer