Domi and the love (next generation)

Namn: Domi and the love
Genre: Kärlek, fantasy (Typ som HP)
Rating: Klarar man HP, klara man detta!
Färdiga kapitel: seventeen

Denna fanfiction utspelar sig när Bill och Fleurs barn, Dominique, Victorie och Louis Weasley går på Hogwarts. Allt kommer vara ur Dominiques (kallas Domi) perspektiv och hon går sitt tredje år på Hogwarts. Hon kommer kort sagt, försöka hitta kärleken, vilja passa in och spela en hel del quidditch! Hoppas några kommer läsa!

Jag taggar några som kan tänkas vilja läsa min lila ff!
True Potterhead
Ella01
Linn!
africka0117
Choixpeau


Personerna:


Okej här kommer första kapitlet! Ska börja på andra nu direkt!

Kapitel 1
Jag kommer ihåg hur jag gick med en pirrande, men samtidigt oroande känsla i magen bort mot stolen och den luggslitna hatten. Med skakiga ben hade jag satt mig ner och knipit ihop ögonen. Någon sänkte ned hatten över mitt huvud och när den först började prata, så blev jag rädd att alla skulle höra vad den sa.
”Åjo det här blir nog svårt, flicka lilla”, hade den sagt. ”Hmmm, jag ser en hel del mod…” Jag tänkte direkt på att jag skulle hamna i Gryffindor. Elevhemmet som min pappa hade pratat så mycket om. Som han berömt så mycket. Skulle det vara min framtid också? ”Men jag ser en del intelligens i dig också.” Jag blev förvånad. Skulle jag hamna i Ravenclaw? Där min syster hade hamnat. Jag kollade bort mot bordet där min syster skulle sitta och åjo, där såg jag Victorie le uppmuntrande mot mig och vinka glatt. Skulle jag bli en kopia av henne? Plötsligt talade hatten igen. ”Men jag ser också att du har vad som krävs för att hamna i Slytherin.” Nej! Skrek jag, fast bara i mitt huvud. Det ända ljudet jag låtit komma ut genom min mun var ett litet kvidande. Men Sorterings hatten bara skrattade. Vad skrattade han åt?! ”Okej, jag ska inte placera dig i Slytherin” Sa han och jag pustade ut. Men var skulle jag då hamn…. ”Då får det bli… HUFFLEPUFF!” vrålade sorteringshatten ut över hela salen.

Louis skakar om mig och jag vaknar med ett gnyende.
- ”Inte än..” Mumlar jag och han flinar mot mig.
- ”Vad är det” säger jag och sätter mig upp.
- ”Har du redan glömt?!” Skrattar han och flinar retsamt mot mig. Och såklart blir jag tvungen att erkänna.
- ”Ja, jag har glömt, berätta nuu!” Plötsligt hör jag Victorie trampa förbi utanför mitt rum. ”Skynda dig Domi, vi ska ju till Hogwarts idag” skriker hon.

Bra kapitel! Däremot kommer jag nog inte att bevaka då du har taggat mig i så himla många ff:s, sorry.

Har jag? Vad jag ser har jag inte taggat dig i någon då detta är min första och jag har kollat igenom alla ff:s jag bevakar. Tack föresten!

Här kommer nästa kapitel:

Kapitel 2
Mamma kollar upprört på mig där jag sitter och bokstavligt slänger i mig frukosten.
- ”Men Dominique, va’ gör dy’? Mamma skakar på huvudet.
- ”Jag äter mamma” Säger jag mellan tuggorna och brer ännu en macka.
- ”Pappa, vilket elevhem tror du jag kommer hamna i?” frågar Louis, som ska börja sitt första år på Hogwarts. Direkt börjar jag tänka på drömmen jag hade i natt. Det var ju faktiskt ett riktigt minne.
- ”Jag tror du kommer hamna i Slytherin” Säger jag nonchalant och går upp på mitt rum road av minen som Louis gett mig.
Jag har knappt dragit på mig min tröja när mamma skriker att vi ska åka. Stressat sätter jag på mig ett par strumpor och i all hast tar jag två olika. Jag rycker på axlarna. Det ser ju faktiskt ganska coolt ut. Men plötsligt får jag tankarna på den elaka min Sara skulle ge mig, och jag byter snabbt.
När jag går rakt igenom stenväggen till perrong 9 3\4 har jag fjärilar i magen. Plötsligt försvinner alla konstiga mugglarljud och ersätts av visslingar från Hogwartsexpressen, stojande barn och vuxna som står och babblar om vuxen grejer. Här känner jag mig hemma. På riktigt.
Framför mig skymtar jag plötsligt min farbror Harry stå och pratar med min andra farbror Ron. Jag tränger mig fram till dem och hälsar.
- ”Vet du var James är?” Jag vänder mig mot Harry. James är nämligen hans son som är jämnårig med mig.
- ”Han har redan gått ombord på tåget” säger han och pekar på vagnarna längst bak på tåget.
- ”Tack” säger jag och springer iväg. Men plötsligt kommer jag på att jag inte hälsat mamma och pappa hejdå. Skit. Nu måste jag hitta de också. Jag tror jag söker igenom var enda liten bit av hela perrongen, även om jag bara svamlar runt. Till slut blir jag så desperat att jag skriker. Jag måste få krama dem hejdå. Jag måste känna mammas lukt. Jag måste bara få se pappas leende. Jag bara måste. Tillslut så hör jag någon skrika:
- ”Domi, där är du!” Men mammas gråtfyllda röst blandas av att tåget visslar och börjar röra på sig.

Oooj! Blandade ihop dig med en annan xD Sorry.
EDIT: Läst kap 2 nu, jättespännande!

*bevakar*
Suuuuuper braaaa ju!!!!!! När kommer det mer???????!!!!!!!!!

Wow vad bra!!!

Det kanske kommer mer ikväll... Ska börja skriva på nästa kapitel nu, för vet på ett ungefär vad jag ska skriva

Guud vad glad jag är för alla fina kommentarer!!! Allvarligt så darrar jag faktiskt

Det är jättebra! Fattar inte att du aldrig har skrivit ff:s innan ..

Åhh, tack♥ Fast jag brukar skriva ganska mycket, min dröm är att bli författare

Då har vi något gemensamt haha. ♥ Att skriva är något av det bästa som finns! Men man måste ju hinna med mugglis också ..