Inse verkligheten

Tänkte skriva en ff. Det är min första ff så jag vet inte om den blir så bra men om någon ville läsa skulle det vara kul.
Jag skulle gärna ta emot förslag och tips!
Den här kommer vara lite annorlunda mot många andra ff:s jag vet inte ni tycker det är bra men jag har alltid hoppats på att det ska hända i de flesta andra som jag har läst! Hoppas ni gillar den ändå!

Namn: Inse verkligheten
Antal kapitel: 6 hittills
Färdigskriven: Nej
Rating: PG Har du läst Harry Potter klarar du detta
Huvudpersoner: Adrianna Latour, Lily Evans, James Potter
Handling: Adrianna Latour är en normal 15-åring som bor i Frankrike. Hon går på Beuxbatons som är en skola för häxor. Men när hennes föräldrar och hon är med om en hemsk olycka förendras allt.
Prolog: Jag satt i bilen påväg hem med mamma och pappa. Det var mörkt ute så man såg inte så mycket.
Det var inte långt kvar hem nu. Då som från ingenstans hörs ett högt ljud, jag ser ljus som kommer ifrån motsatta hållet till det vi åker.
Sen går allting jättesnabbt. Jag hinner inte tänka på vad som händer innan jag hör min mamma skrika och allt blir svart.

Låter det bra?

Det låter super!
Själv tror jag inte att jag har tid att läsa, men lycka till!

Kapitel 1
Jag öppnar ögonen, jag ser upp i ett vitt tak.
Jag vet inte vad jag är och har ingen aning om hur jag kom hit.
En kvinna kommer fram till mig, hon har svart hår uppsatt i en knut i nacken. Hon tittar på mig och ler. Jag tittar tillbaka in i hennes bruna ögon.
Jag gör ett försök till att prata, men det ända som kom ut var ett stönande ljud. Det gjorde ont i hela kroppen.
Jag försökte igen, den här gången ansträngde jag mig mer och lyckades fråga:
"Var är jag?"
Det gjorde så ont att jag inte visste vad som skulle hända om jag yttrade ett ända ord till.
"Sankt Mungos" svarade kvinnan vänligt.
Jag tänkte efter och kom ihåg kvällen i bilen.
"Hur mår mina föräldrar?" frågar jag sedan snabbt.
Jag ser hur kvinnans leende försvinner från hennes ansikte.
"Ja, du överlevde krocken med svåra skador, men dina föräldrar överlevde inte" svarade hon med en sorglig ton i rösten.
Jag känner gråten i halsen, jag märker hur tårarna bara rinner. Jag lägger mig ner i sjukhus sängen igen och bara gråter. Det känns som om tiden har stannat. En sekund är som en timme. Jag bara ligger där och gråter, med huvudet ner mot min kudde känner jag hur kvinnan börjar stryka mig över mitt blonda hår.
Jag vet att mitt liv aldrig kommer att bli som förut igen.
"Du kommer bo hos familjen Bright från och med nu" säger kvinnan plötsligt. Jag tittar upp.
"Är dom nära familjen? frågar hon.
Jag nickar. Jane och Alicia Bright, nära vänner till familjen.
De bor i England, i London. Jag hade varit där många gånger innan och hälsat på, men det var annorlunda nu. Jag hade aldrig kunnat kalla det hem. Jag lutar tillbaka huvudet på kudden igen, denna gång med ansiktet riktat upp. Jag andades lugnt men tårar rann fortfarande ner för mina kinder. Kvinnan kramade om mig och gick iväg.
Jag blundade försökte sova men det gick inte. Varje gång jag stängde ögonen kom hemska bilder av natten vi krockade upp och jag känner gråten i halsen.
Det kommer bli bra. Det kommer bli bra. försöker jag intala mig själv. Jag tänker det om och om i mitt huvud. Det tar lite tid men efter ett tag somnar jag till.

Jag sitter i bilen igen. Jag upplever krocken om och om igen. Det slutar aldrig. Jag hör min mamma skrika, jag hör mig själv skrika.

Jag vaknar upp alldeles svettig och mitt hjärta dunkar fortare än det någonsin gjort. Någon sitter på sängkanten och tittar på mig. Jag tittar upp. Kvinnan som hade hjälpt mig tidigare samma dag tittar ner i mina blåa ögon. Denna gången lägger jag märke till en namnskylt som sitter på hennes uniform: Pomfrey
Jag insåg att jag måste ha skrikit när jag vaknat.
Jag blundar igen och försöker slappna av. Jag tänker på mitt hem i Frankrike, jag tänker på Beuxbatons, att jag aldrig kommer tillbaka dit .Jag känner en tår falla ner igen.



Det var kapitel 1. Kanske är lite kort och tråkigt men det är bara första kapitlet.
Hoppas ni gillar det!

Jätte bra!vad bra du skriver!

Så bra du skriver

Kapitel 2


Jag vaknar senare även om det känns som några sekunder.
Denna gång är det inte självmant.
Det står någon böjd över mig och säger mitt namn.
"Adrianna" säger en mjuk och bekant röst.
Jag tittar upp på röstens ägare. Jag tittar på mina föräldrars bästa vän.
Hon var som vi en bit annorlunda. En häxa alltså.
Hennes bruna hår sitter i en fläta som hänger ner på ryggen. Hon tittar ner på mig med sina gröna ögon. Jag möter hennes blick med mina blåa ögon och sedan kramar jag om henne och känner att tårarna är på väg, men jag bryr mig inte. Hon kramar om mig och där står vi. Vi står där länge, jag vet inte hur länge men det spelar ingen roll. Tillslut släpper vi varandra.
"Du ska bo hos mig nu" säger hon.
Jag nickar långsamt till svar. Tårarna rinner fortfarande, hela mitt ansikte är blött. Jag torkar av det lite med tröjärmen.
"Alicia står där ute och väntar, vill du att jag ska hämta henne?" frågar hon långsamt.
Jag nickar igen. Hon går ut igen och kommer in några sekunder senare, nu följd av Alicia Bright, den bästa tolvåringen jag någonsin träffat. Hon springer fram till mig och ger mig en kram, jag kramar tillbaka. Alicia har precis som sin mamma brunt hår. Hennes hår är utsläppt. Men olikt hennes mamma har hon grönblå ögon.
Senare den kvällen åker jag hem, med Jane och Alicia Bright. Till mitt nya hem i England. Starta ett helt nytt liv och totalt börja om.
"Mår du bra?" frågar Alicia. Jag hade helt glömt bort att hon var där.
"Ja..." svarar jag trött.
Hon tittar på mig.
"Du ser blek ut" säger hon.
"Jag tänker bara på att hela mitt liv måste börja om"
"Det är synd om dig, dina föräldrar och allt det där"
Jag nickar. Sen är det tyst nästan hela vägen fram.
När vi kommer fram visar Jane mig mitt rum och jag gör i ordning mig och går och lägger mig. Jag drömmer samma dröm igen om krocken. Vaknar igen. Somnar sedan om igen.

När jag vaknar nästa morgon hävdar jag mig upp med armbågarna, jag tar på mig en ljusblå kjol och en vit T-shirt.
Sen går jag ner till deras kök och möts av en underbar doft. Jane står vid spisen och lagar frukost och Alicia sitter vid bordet med munnen full av toast.
"Hey Adrianna" säger hon nästan oförståligt.
"Hej Alicia" svarar jag och skrattar lite, hon tittar på mig med sina grönblå ögon och jag möter hennes blick. Sen bryter vi ut i gapskratt, jag vet inte vad jag skrattar åt det bara kom. Vi pratade och skrattade resten av frukosten. Jag åt tills jag inte i fick i mig en smula till.
Senare på dagen kom två bruna och pickade på fönstret. Jane öppnar och en av ugglorna flyger in och sätter sig framför mig och den andra framför. Jag tittar förvånat på ugglan som nu håller fram benet där ett brev sitter fastbundet. Jag tittar på Alicia, hon ser inte alls förvånad ut. Hon har redan tagit kuvertet och börjat läsa. Jag tog också av brevet från ugglan. Jag gav den en brödbit, den hoade nöjt och flög sedan tillbaka ut genom fönstret. Jag läste på kuvertet Ms Latour, står det på brevet. Jag öppnar det och läser. Det är från Hogwarts. Ms Latour vi vill med glädje välkomna dig till Hogwarts. Du kommer bli placerad i ett elevhem efter förstaårs eleverna. Böcker och annat du kommer behöva under skolåret finns på listan under: Det var en lång lista under med skolsaker.
"Det är väl dags för en tur till Diagongränden" säger Jane och ler.
Någon dag senare står jag där. Jag tittar mig omkring, det är mycket folk där. Jag tittar på alla affärer.
"Kom så går vi och tittar in på Madam Malkins" hör jag Alicias röst. Hon grabbar tog om min handled och drar med mig längst gatan till en butik ganska långt bort. Vi stannar utanför en butik med klädnader i skyltfönstret. Alicia drar in mig och jag får se en ganska ung kort kvinna, hon springer fram till mig och mäter mig runt midjan. Hon ser trött ut.
"Hogwarts antar jag?" säger hon trött. Jag nickar. Hon springer iväg och kommer tillbaka en stund efter bärandes på en klädnad.
Jag kommer fram till kassan och betalar. Pengarna hade Jane åkt och hämtat tidigare, nu var hon och köpte böcker.
"Tack" säger jag innan vi lämnar butiken. Jag ler och går tillbaka ut, Jane står där med en påse böcker.
Senare på dagen går vi till Eeylops Ugglemarknad där jag köpte en snövit uggla, de fanns nästan bara snövita men några bruna och andra färger. Jag har döpt den till "Angel". Vi går till Apotekarboden en sista sväng innan vi åker hem.

Du skriver väldigt bra och med inlevelse. Fortsätt så

Jag är allvarligt förälskad i din fanfiction!♥
//CHiLi

bevakar och kommer läsa så fort jag har tid. Nu har jag något att se fram emot