A Sirius problem [Marodörernas era, svenska]

Detta är absolut inte menat att trycka ned någon.
Jag ber om ursäkt isåfall.
Kom ihåg; Elizabeths tankar. Inte mina.

Taggningar:

Författare: Fourma
Tid: Marodörernas era, sjätte året.
Rating: Vet inte, förekommer kanske lite stötande saker. Klarar man Harry Potter BORDE man klara det här tror jag.
Titel: A Sirius problem
Färdigskriven: Nej
Språk: Svenska
Handling:

I lågstadiet lärde jag mig att hata hela det manliga könet.
Vi var 8 år.
De brukade skratta åt mig och dra mig i håret.
"De är ju bara barn" sade mina lärare.
Men det ändrade inte det faktum att jag hatade dem.

Det blev värre i mellanstadiet.
När jag var 9 hade jag min första riktiga kill-kompis.
Jag trodde han var speciell.
Han brukade säga till de andra att låta mig vara.
Men jag hade fel som vanligt.
Han var precis lika falsk som de andra.

När jag fyllde 10 klippte jag av allt mitt hår.
Jag slutade komma ut från mitt rum.
Mamma grät.
Pappa försökte prata med mig.
Det funkade inte.

På min 11 födelsedag ändrades allt.
Jag fick ett brev.
Ett brev som skulle ändra mitt liv.
-

Det kommer vara ur Elizabeth Whites synvinkel.
Jag tänker hoppa över de tidigare 5 åren på Hogwarts, eftersom ingenting speciellt hänt.
Hon har hållit sig undan allt och alla tills 6:e året så där kommer jag börja skriva.

Låter bra, go for it! c:

Tackar c:
Kanske skriver lite sen :3

Det kan nog bli bra läser

Låter bra!

*Bevakar*

Kör hårt!!

bevakar

Bevakar giiirl ♥

Tack sötiisar :** Läs gärna informationen nedan \/

Jag har dock ett litet problem c':

Vilket elevhem ska hon vara i?

Rösta! :3

Gryff: 2
Slyth: 6
Huff: 0
Raven: 1


Kapitel 1.
Avundsjuka är en konstig känsla. Det kittlar i magen, sådär obehagligt som om någonting försöker ta sig ut. Det blir svårare att andas och ansiktet blir hett av ilska. Händerna pirrar, som om de vill slå till något. Som sagt, en väldigt konstig känsla.

Varför känner vi avundsjuka?

Elizabeth blev avbruten då en gestalt dunsade in i henne och slog henne till marken. Hennes kinder hettade upp, men inte av avundsjuka den här gången. Nej istället rullade hon över på rygg och mötte ett oroligt ansikte. Hans ögon var silvergrå och det mörka håret föll runt hans inte alltför oattraktiva ansikte.
”Gick det bra?” undrade han och sträckte fram en hand. Elizabeth tittade irriterat tillbaka.
”Rör du mig så skriker jag” sade hon istället och stödde sig på armbågarna. Han verkade lite förvånad och drog långsamt tillbaka sin hand. Tillslut lyckades Elizabeth ta sig upp utan att röra pojken. Dock antog hon att pojken kanske inte var rätt term att använda. Eftersom han var ungefär samma ålder som hon själv, och hon ansåg sig som kvinna, måste han vara man.
”Så, är du ny? Jag har inte sett dig tidigare” log han charmigt, men Elizabeth lät sig inte luras.
”Jag har gått i samma klass som dig sedan första klass, Sirius.” sade hon spänt och vände sig om.

Otåligt smackade hon med läpparna, då hon gick genom korridoren i ett försök att finna den ende hon inte fullt ut hatade.
Hon hittade Armedia med näsan i en bok. Hennes blå Ravenclaw-klädnad var perfekt utskuren till hennes slanka kropp. Själv tyckte hon att Armedia inte riktigt passade i Ravenclaw. Självklart var hon smart, men hennes fåfänghet och hennes ambition gjorde henne nästan till en Slytherin. Men bara nästan. Tillslut tittade hon upp från sin bok och log mot Elizabeth med vita, raka tänder.

”Ewy! Jag trodde inte du skulle komma!” log hon. Elizabeth log tillbaka och sjönk ned mittemot henne. Ewy, en kombination av bokstäverna i hennes namn, var ett smeknamn Armedia kommit på till Elizabeth.
”Du vet lika väl som jag, att jag inte har några andra vänner… ”

Bra! Slyth fortfarande

Bra :d
Jag röstar en på slyt och en på raven :p