De Fyra Grundarna

Det här är den första gången jag skriver
en Fanfiction Hoppas ni tycker om den!

Titel: De Fyra Grundarna
Författare: ErisedStone
Språk: Svenska
Antal kapitel: 18
Färdigskriven: Nej

Prolog

Vems idé var det här från börjar egentligen? Kommer det här att sluta i katastrof? Jag tog ett djupt andetag.
"Rowena?"
"Ja?" sa hon.
"Tror du någonsin att vi kommer bli sams med Godric och Salazar?"
Hon skrattade.
"Såklart!"
Jag log och satte mig framför brasan med ansiktet i händerna. Från början var nog det här mig idé. Jag längtade hem till min herrgård.
Plötsligt knackade det på dörren och Rowena avbröt sig genast från sitt läsande.
Hon tittade på mig med sorgsna ögon.
"Det är dom...!"

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Kapitel 1 - sida 1
Kapitel 2 - sida 1
Kapitel 3 - sida 1
Kapitel 4 - sida 2
Kapitel 5 - sida 2
Kapitel 6 - sida 3
Kapitel 7 - sida 4
Kapitel 8 Del 1 - sida 4
Kapitel 8 Del 2 - sida 5
Kapitel 8 Del 3 - sida 6
Kapitel 9 - sida 7
Kapitel 10 - sida 7
Kapitel 11 - sida 8
Kapitel 12 - sida 9
Kapitel 13 - sida 9
Kapitel 14 - sida 10
Kapitel 15 - sida 10
Kapitel 16 - sida 11
Kapitel 17 - sida 12
Kapitel 18 - sida 13

Resten Finns Inte.
Inte Än

jätte bra!

Bra

Kapitel 1

År 1968

Jag, Helga Andersson var en helt vanlig flicka med helt vanliga vänner. Ibland kände jag mig utanför. Tänk dig själv: en medellång rödhårig sextonåring med bruna ögon och efternamnet Andersson.
Den ända personen jag kunde prata ut med på riktigt var min mor. Jag hade alltid litat på henne. Men jag hade en hemlighet. Det var bara en sak som gjorde mig helt annorlunda från alla andra.
Jag var en häxa. Den enda som visste om det var mr Ollivander. Det var han som berättade att jag var en häxa och han som hade valt ut min trollstav. Han var mycket ung och stilig. Och idag skulle han berätta ännu en sak för mig.

"Jag går ut ett tag!" ropade jag till min mor.
"Okej, men kom tillbaka till middagen!"

Jag vandrade långsammt mellan de trånga gatorna i London. Jag styrde stegen mot Den läckande kitteln. På den tiden var det var en mörk och dyster bar, men den luktade alltid som nykokad honungsöl.
"Ska du ha en drink?" sa en puckelryggad man med hes röst.
"Nej tack, jag ska besöka mr Ollivander idag" sa jag och neg djupt.
"Du är en väldigt väluppfostrad flicka" sa en ung man bakom mig och jag rodnade och småsprang till barens "nödutgång". Det var egentligen inte en nödutgång. Det var en öppning till den jag var, en öppning till trollkarlsvärlden. Jag petade på några tegelstenar med min stav. Sedan backade jag ett steg och muren mellan mugglarnas värld och magins värld öppnades långsammt. Jag suckade en djup suck av lycka. Nu kände jag mig som hemma. I Diagongränden.

Asgrym

Kapitel 2

Min gula klänning fladdrade i vinden. Gul var min favoritfärg. Doften av godis gjorde så att jag mådde illa när jag gick förbi godisaffären Sockerbubblan.
Min pappa arbetade som provsmakare när jag var liten och därför fick jag också såklart smaka. Nuförtiden åt jag inget godis pågrund av att jag visste vad de var gjorda av. Även om det här var doften av trollkarlsgodis blev jag ändå illamående.
Jag gick förbi hundratals olika affärer och kaféer och tillslut kom jag fram till den slitna skylten med röda bokstäver där det stod:
Ollivanders handgjorda trollstavar

När jag öppnade dörren till den påskpyntade affären hörde man ett litet svagt pling.
"Mr Ollivander?"
"Helga? Är det du?" frågade han med orolig röst.
"Ja, du skickade en uggla. Minns du?"
"Ja! Så gammal är jag inte!" sa han och kom fram med slitna kläder som säkert hade varit fina en gång i tiden.
"Jag vill prata med dig om en sak..." sa han med låg röst.
Vi gick in på hans kontor och vi satte oss på två stolar bredvid ett litet runt bord.
"Vill du ha en kopp kaffe? Te?" frågade han.
"Emm... nej tack, jag har redan ätit" sa jag och försökte att inte såra honom.
"Okej, men nu undrar du säkert varför du kommit hit?"
Jag nickade med stora ögon.
"Jo. Okej. Var ska jag börja...? Jo, jag vet!"
Det plingade till bakom mig.
"Ett ögonblick bara. Det är snart dags för ett nytt skolår på Frogsnot. Men det går fruktansvärt dåligt för den skolan just nu. Enligt The Daily Pophet"
Mr Ollivander försvann från rummet.
Jag suckade. Jag skulle få gå ännu ett år på min gamla mugglarskola i London. Utan magi och utan händelser. Dem enda gångerna jag fick trolla var på mitt rum eller i Diagongränden och inte på sommarlovet. Men det här året skulle bli annorlunda. Jag skulle bli ( som jag kallade det ) trollkarlsmyndig. I trollkarlsvärlden blev man myndig när man var 17 år och då fick man lov att trolla när man ville men inte inför mugglare.
Mr Ollivander kom tillbaka med ett leende på läpparna.
"Okej, jag går rakt på sak. Du är adopterad av din mugglarfamilj och ditt riktiga efternamn är Hufflepuff."
Jag tappade hakan.
"Du...du har... fel!" Det började svida i ögonen och jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder.
"Tyvärr Helga... jag måste iväg!"
Och jag blev lämnad kvar ensam vid det runda bordet.

Bra!

I ♥ Helga Hufflepuff

Bra

Vad bra att ni tycker om denna FF! Ni får gärna tipsa era vänner!

Kapitel 3

Jag sprang gråtandes tillbaka till Den läckande kitteln och ignorerade de två männen som frågade många saker i mun på varandra så jag uppfattade inte ett ord. Jag var utmattad när jag kom hem.
"Du kom sent till middagen" sa min mamma med armarna i kors när jag öppnade dörren.
"Förlåt mamma det ska inte hända igen!"
Sedan sprang jag förbi henne upp för trappan.
Jag gick in i mitt rum och smällde igen dörren.
Jag var vrålhungrig. Jag rotade igenom mina gamla godispapper och hittade min favoritgodis. Den gjorde mig lika mätt som om jag hade ätit några portioner av ett julbord. Åh! Magin räddade mig i alla tillfällen!
Jag kollade mig i spegeln och upptäckte att jag var mörk under ögonen och kunde inte få fram ett enda leende. Jag gav ifrån mig en suck och slängde mig ner på sängen och somnade genast.

Nästa morgon klev jag upp tidigt. Före mamma, pappa och farmor. Farmor bodde med oss för hon hade inte råd att bo i ett eget hus, men också för att hon fick ryktet att vara helt galen. Hon påstod att för 2 år sedan så skulle hundratals häxor ta över mugglarvärlden. Och det förvånade mig när hon just använde ordet "mugglarvärlden". Hur mycket visste hon?
Jag tog en skål med mjölk och flingor. Jag diskade av min skål och mamma och pappa kom in i pyamas. Jag vände mig hastigt om.
"Jag måste prata med er!" de tittade förvånat på varandra och till och med jag blev förvånad över mig mening.
De satte sig på köksstolarna.
"Okej då" sa min pappa. Han lät faktiskt besviken! Undrar varför.
Jag satte mig mittemot dem med stora ögon.
Jag suckade. Det kändes som timmar som vi bara satt där.
"Emm...hmm... mamma?"
"Ja?"
"Jag fyller år imorgon. 17 år."
"Det är vi medvetna om" sa hon med oförstående röst.
"Jag menar... måste jag gå på mugg... den här gamla skolan?" sa jag med tragisk röst.
"Vilken skulle du annars gå på?" frågade hon och höjde ena ögonbrynet.
"Emm... tja vi har en gammal släkting i...Harrow!"
"Harrow? Det stället känner jag inte till."
"Inte jag heller" sa pappa, oj jag glömde bort att han var där.
"Ute på landet?" sa jag med medveten frågande ton. Egentligen hade vi nog inte någon släkting i Harrow. Existerade Harrow ens? Jag hade bara hittat på något namn från geografin.
"Vem ska du bo med?" frågade pappa.
"Någon kille?" frågade mamma.
"Nej! Verkligen inte!" sa jag
"Men vem ska du bo med då?"
"...Känner ni några...Hufflepuffs?"
Mamma gapade och stirrade på pappa som också gapade.
"...Någon kompis pratade om dem." ljög jag.
"Ja. Isånnafall så borde det gå bra. Vad tycker du Lars?"
"Visst, du är ju snart myndig..."
Jag log.
"Ja, väldigt snart!" skrattade jag.
"När åker du?"
"Så snart som möjligt!" sa jag lyckligt men sedan ändrade jag mig. Jag visste ju inte ens vart Hufflepuffs bodde och om jag var inbjuden.
Pappa log och tittade på sin tågtidtabell.
"Det är bäst att du börjar packa. Tåget går om 2 timmar."
"Tack pappa!" sa jag och rusade uppför trappan.

Jätte bra!! DD
*bevakar*