Kaos med tidvändare!

Titel:
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 1
Färdigskriven: Nej
Rating: PG
Beskrivning: Utspelar sig under Harry Potters sjätte år på Hogwarts. De 6 ungdomarna; Harry, Hermione, Ron, Neville, Luna och Ginny står och pratar i Vid-behov-rummet när allt plötsligt blir vitt omkring dem. Åh nej, vad har Ron ställt till med!?
De befinner sig nu 20 år tillbaka i tiden, i Marodörernas tid. Hur ska de hålla sin identitet hemlig? Och hur ska de komma hem?

Bara en liten fanfic-idé jag fick ihop nyss!
Ska jag fortsätta?

Kan bli intressant, brukar inte läsa sånna ficar men kan se vad som händer

*bevakar*

Det verkar bli spännande Skriv!

*bevakar*

*bevakar*
Låter bra!!

*bevakar*

Tack allihopa!
Jag kommer skriva ur olika synvinklar, men börjar med Harry.
Här kommer kapitel 1:
HARRY
-Harry! Harr ryckte till vid Hermiones röst.
-Vareom? mumlade han knappt hörbart.
Han, Hermione och Ron satt och gjorde läxorna i uppehållsrummet. Eller Hermione gjorde det om man ska tala klarspråk. Harry halvsov och Ron satt och ritade cirklar på bordet medans han stirrade tomt framför sig. Hermione smällde till honom med en bok på axeln. Ron såg förvånad ut och vände sig mot Hermionen.
-Vad gjorde du så för!? Hermione brydde sig inte om att svara utan skakade bara på huvudet åt dem båda.
-Vi måste gå snart. Klockan är snart två som vi bestämde. Hon packade ihop sina böcker och reste sig upp. Harry såg förvirrad ut innan ljuset gick upp för honom. Just det, de skulle träffa Neville, Luna och Ginny i Vid-behov-rummet snart. Neville had e tydligen hittat något tillsammans med Luna som de ville visa. Harry reste sig upp och drog upp Ron som fortfarande såg en aning förvirrad ut.
När Hermione kom ner från flickornas sovsal igen, klättrade de alla tre ut genom porträtthålet och styrde sina steg mot mötesplatsen.
När de kom fram, gick Hermione förbi tre gånger fram och tillbaka och tänkte tyst:vi behöver någonstans att samlas-som de kommmit överens om. När den jättelika dörren ivsade sig klev de in och slog sig ner i varsin fotölj av de fyra lediga. Luna och Neville satt där redan där och Harry hade kunnat svära på att de hålit handen.
Men så tittade han igen, hade han bara inbillat sig?
Alla fem satt tysta utan att säga något och tittade på varandra.
De ryckte till när dörren öpnnades, men det var bara Ginny som kommit. Harry kände hur hans hjärta började banka snabbare. Hon mötte inte deras ögon, utan mumlade bara ett "hej". Men Harry kunde se att hon gråtit. Hermione hade sagt att hon och Dean Thomas, hennes pojkvän, ofta bråkat på sistone. Hade något allvarligt hänt. Han ville resa sig upp och hålla henne intill sig.
Viska tröstande ord och lova att det skulle bli bättre. Ändå höll något honom kvar, han sneglade bort mot Ron som var vänd mot Neville.
Inte kunde han riskera deras vänskap?
-Så...alla vet varför vi är här? Han såg på de och fortsatte sedan.
-Jag och Luna, hittade något. Ett brev som var åt oss alla. Han pausade igen och vände sig mot Luna; Luna? sa han och gjorde en gest åt henne stt fortsätta. Hon reste sig upp och tog fram ett oöppnat kuvert ur fickan.
-Vi ville vänta med att läsa tills alla var med, sa hon. Sedan läste hon högt:
Kära Neville, Luna, Hermione, Harry, Ron och Ginny!
Jag tänkte att det var dags för er att veta, en profetia uttalades sent förra veckan om att sex ungdomar sulle skriva om historien. Igår kväll visste jag att det var ni.
Tids nog kommer ni att förstå, utan att jag förklarar.
Lycka till!
//APWBD
Hon tittade upp från brevet. Hermione satt med rynkad panna och de andra såg också ut att tänka.
-Dumbledore. sa Harry mer för sig själv än till de andra. Ron såg inte det minsta förvånad ut, mer äventyrslusten.
-Så, vad menar han, tror ni? "Tids nog kommer ni att förstå, utan att jag förklarar." citerade han.
Hermione såg fortfarande ut att fundera och hon lade pannan i veck.
-Vi knske ska gå upp till Dumbledore? föreslog Ginny som inte yttrat sig på länge.
Harry skakade bara på huvudet. Nej,som det står, vi kommer att fatta utan att fråga.
-Profetia... hörde de Hermione mumla.
-Vem tror ni har uttalat profetian? frågade Neville.
-Professor Trelawney? sa Harry.
-Trelawney? Ginny såg tveksam ut. Kan hon spå på riktigt? Harry tänkte precis svara henne om den dagen i tredje årskursen när han var på hennes kontor, när det plötsligt blixtrade till brevid och ettbländade vitt ljus omgav dem.
-RON! Hörde Harry, Hermione ropa. Hon lät arg och kanske till och med lite rädd?

Alla föll plötsligt ner med en duns i en korridor.
-Aj, mumlade Ron.
-AJ!? utropade Hermione upprört. Allt det här är ditt fel! Försår du inte var du har gjort? Och du säger bara "aj". Hon såg rasande ut och Ron gömde sig skrämt bakom Harry och Neville.
-Vad menar du..? började Harry men tystnade när han fick syn på den trasiga tidvändaren i Rons hand och drog efter andan. Hade de...
-Har vi rest tillbaka i tiden? sa Ginny förvirrat och såg från Ron till Hermione.
Hermione svarade inte, men de förstod ändå.
Neville såg en aning skrämd ut, men Harry visste inte om det berodde på att de rest till en tid de inte kände till eller för att Hermiones ögon sköt blixtrar mot Ron som gömde sig bakom honom.
-Borde vi inta ta reda på vilken tid vi hamnat i istället för att stå här och gräla? sa Harry en aning irreterat. Hermione såg bort mot honom och hon såg ut att lugna ner sig lite.
-Jo, jag tycker vi går till Dumbledore.
-Dumbledore? sa Ron förvånat men tystnade när Hermione gav honom en mörk blick.
-Han har en poäng, Hermione. Sa Neville. Vi vet inte om Dumbledore finns på skolan.
Skolan, hade han sagt.
Harry såg sig omkring. Jo, de var fortfarande på Hogwarts. alltid något. Kanske kunde de försöka smälta in bland eleverna här tills de hittade ett sätt att ta sig hem? Om, tänkte han. Om vi hittar ett sätt.
Hermione såg ut att vilja sjunka ihop. Han förstod henne, om inte Dumbledore var här. Skulle nog ingen tro på dem.
-Det är värt ett försök, sa Harry till Hermione. Kom, sa han sen till de andra och de började gå.
Ingen av de såg eleven bakom rustnignen när de gick förbi. Han såg förvånad ut där han stod tryckt mot väggen. Vilka var dessa elever?

Jättebra!

Jättebra

Tack så myclet! ♥
Eftersom jag ändå är hema och är sjuk kommer det ett nyt kapitel jag lyckades skrapa ihop.

Kapitel 2
REMUS

Remus Lupin suckade lite för sig själv när han gick längs korridorerna på Hogwarts. Han hade precis varit på ett prefekt möte tillsammans med Lily.
Nu var han på väg ner till Stora Salen, för att äta lunch med sina vänner marodörerna, när han hörde några höga röster gräla i korriodoren brevid.
Omärkbart svängde han in för att se vad det var som pågick. Som prefekt borde han kanske dra av poäng i fall de störde lektioner. Han kymtade sex främmande elever som stod i en klunga. De hade inte lagt märke till honom än, oc han smet in bakom en rustning. Han spetsade öronen och lyssnade uppmärksamt.
-....det här är ditt fel! Försår du inte var du har gjort? Och du säger bara "aj"." flickan med det långa buskiga håret skrek nästan åt den mycket långa pojekn med rött hår. Pojek backade förskräckt några steg bakåt och gömde sig bakom sina vänner; en pojke me runt ansikte och svart hår (var han inte lik någon...) och en annan pojke med runda glasögon och rufsigt svart hår som styrde uppåt. Remus drog efter andan. James? Men det var inte James. Ändå var pojken så skrämande lik...
-Vad menar du..? började pojken som var så lik James men han tystnade snart oh stirrade på en sak i den rödhårige killens hand. Remus sträckte på sig men kunde inte se vad det var för något.
Allas uppmärksamhet var nu vänd mot den rödhåriga killen.
-Har vi rest tillbaka i tiden? sa en kort tjej med långt rött hår. Hon såg förvirrad ut.
Ingen svarade, och Remus kunde nästan höra sitt eget hjärta slå snabbar och snabbare.
Rest tillbaka i tiden? De betydde att de var från framtiden!
-Borde vi inta ta reda på vilken tid vi hamnat i istället för att stå här och gräla? sa "James"
Tjejen som först talt, hon med det buskiga håret verkade lugna ner sig och sa:
-Jo, jag tycker vi går till Dumbledore.
Remus ryckte till lite vid användningen av namnet.
Om Dumbledore fortfarande var rektor på deras tid, då kunde de inte ha kommit så långt framifrån..?
-Dumbledore? sa den rödhårige killen en aning förvånat. "Tjejen med buskigt hår" kastade en enda blick på honom och han tystnade tvärt.
-Han har en poäng, Hermione. Sa "killen med runt ansikte." Vi vet inte om Dumbledore finns på skolan.
Det blev tyst ett tag men så sa "James":
-Det är värt ett försök. Kom. Han vinkade de till att fööja med och de började gå. Mot honom.
Remus tryckte sig mot väggen bakom rustningen och hoppades att ingen skulle lägga märke till honom. Han hade tur och deras steg blev allt mer avlägsna.
Tankar for genom honom. De var från framtiden.
De hade antagligen gått på Hogwarts och haft Dumbledore som rektor. Och den där pojken, han som var så lik James... Vad var det för mystiskt ärr han hade i pannan?
Med fundersamma steg styrde han mot Stora Salen.
Pannan låg i djupa veck medans han grubblade på det han hört. Skulle han berätta för de andra?


Blev längre än jag trodde...
De andra kapitlena kommer nog vara kortare.